Ånger och ånger

Under många många år har jag levt efter devisen "hellre ångra nåt jag har gjort än något jag inte gjort". Men det sista kanske året har jag mer och mer känt att jag måste revidera och nu blir det "hellre ångra något jag inte gjort än något jag har gjort". Visst är det konstigt! Jag menar, att man så totalt kan svänga i hur man tänker.

Det finns något gammalt talesätt att "ungdom är bortkastad på ungdomen - för de har inte vett att uppskatta den". Så sant så sant. Inser man när man blir äldre - och det är väl precis det, det handlar om. Som ung är man odödlig och livet är oändligt. Man har kraft men saknar pengar - när man behöver de som bäst...nu har man pengar men ingen ork! Eller så är man så förnuftig att man hellre sparar pengar än gör av med dem... herregud vart ska det sluta!

Åter till ånger. Jag är glad att jag inte gjort vissa saker - verkligen. T.ex. att jag aldrig tatuerat mig. Det är väldigt svårt att ta bort en tatuering. Det blir oftast ganska synliga ärr. Men ännu mer glad är jag att jag inte medvetet sårat andra människor genom att vara oärlig. För det är sånt som man aldrig kan ta tillbaks. Ett förlorat förtroende som för alltid har fått sig en liten eller stor repa. Det går inte att till 100 % lita på en sån person igen. Hur gärna man än vill. Och när man tänker i de här banorna så blir jag så ledsen av att veta att det är hur lätt som helst att helt obetänksamt göra något som gör någon annan ledsen eller besviken. 

Det är då jag känner att det är bättre att ångra något jag inte gjort! Eller ja det är ju förstås att jag gjort en viss  sak som jag är glad att jag inte behöver ångra - om ni förstår vad jag menar!?