Senast Skrivet
- Sarah Dawn Finer avlämnar Sveriges röster
- 2012-05-26 00:17
- Mister Lordi lämnar finska röster
- 2012-05-25 23:47
- Poängavlämningen repas
- 2012-05-25 23:31
- Så här ser en "nyhetstidning" ut i Baku
- 2012-05-25 23:19
- RUNNING BEATS.
- 2012-05-25 23:14
- Polen och brasseligan
- 2012-05-25 23:09
- Bra energi, Moldavien
- 2012-05-25 22:58
- Ännu en limousinfilm
- 2012-05-25 22:57
- Ukraina kommer bra i slutet
- 2012-05-25 22:54
- Hur ska vi få Seribens Željko lite nervig till i morgon?
- 2012-05-25 22:51
- Jedwards supervapen - luggarna står upp igen
- 2012-05-25 22:46
- Förstår inte Makedoniens ylparti
- 2012-05-25 22:42
- Workout Åre 2012 - dag 1
- 2012-05-25 22:38
- Falskt igen, Kurt!
- 2012-05-25 22:38
- Tysk i mössa
- 2012-05-25 22:35
Slå upp ordet vanlig i ett lexikon, å du hittar en bild på mig!
Jag är så jäkla vanlig. Jag klär mig vanligt, har ett vanligt jobb, ett vanligt boende, en vanlig familj, en vanlig frisyr, ett vanligt förnamn och ett av Sveriges vanligaste efternamn.
Såklart är alla människor ovanliga och unika, men det är inte det jag menar. Min utsida avspeglar inte min insida. Jag är mer punk! I alla fall på insidan, på utsidan skulle jag inte längre våga sticka ut så mycket.
Men att vara punkare innebär att skita i vad andra tycker och göra som man själv vill, så om inte min utsida avspeglar min insida så är jag ju inte särskillt punk. Då skulle jag ju inte ha dom här tankarna.
Milde himmel vad luddigt det här blev! Det är ju inget fel med att vara vanlig, men f-n vad tråkigt det kan kännas ibland. Jag skulle vilja vara vanlig på ett ovanligare sätt. På ett bra sätt.