Varannan-vecka-mamma

Sedan jag skrev sist så har mina barn blivit fyra och sju år gamla. Jag och deras pappa har separerat så nu är jag varannan-vecka-mamma och det är det värsta som finns. Det känns som om jag bara får leva halva livet med mina barn. Tycker så synd om dom små liven som får flacka fram och tillbaka. Usch, det finns inget bra sätt alls att lösa det här på.

Det veckor jag inte har barnan så försöker jag hinna med allt jag inte kan göra när de är hos mig. Och när de är hos mig försöker jag ägna så mycket tid åt dem som möjligt och hinner inte med någonting.

Men jag räcker inte till. Vet inte hur alla andra fixar det. Jag gör det i alla fall inte. Snart är typ alla mina vänner sura på mig för att jag är en så dålig kompis.