Lokförardagar

"Helt plötsigt gick dom dumma bommarna ner, helt utan förvarning. Buhu, buhu!"

"Jag fastnade mellan bommarna, undrar om det bästa är att försöka lyfta upp dom för hand. Hellre det än att köra igenom dom och repa bilen. (Duh!)"

Newsflash: Om vi skulle ta och följa Trafikförordningen istället och köra bil på det sätt man ska köra bil.

Trafikförordning (1998:1276)

2 kap

Trafik i korsning med järnväg eller spårväg

7 § En trafikant som har för avsikt att korsa en järnväg eller spårväg skall vara särskilt försiktig och vara uppmärksam på om något tåg eller någon spårvagn närmar sig. Förare av fordon skall anpassa hastigheten så att fordonet kan stannas före korsningen. Korsningen skall passeras utan onödigt dröjsmål.

En trafikant får inte färdas in i en korsning med järnväg eller spårväg

    * 1. om ett tåg eller en spårvagn närmar sig,
    * 2. när en ljussignal visar rött sken, en ljudsignal ljuder eller en bom fälls, är fälld eller reses, eller
    * 3. om det finns risk för att trafikanten måste stanna i korsningen.

En trafikant som inte får färdas in i en korsning med järnväg eller spårväg skall stanna på betryggande avstånd från korsningen och före signaler eller bommar.

Blogginlägg ur Järnvägslagen

Blogginlägg ur Trafikförordningen

Efter en workout sitter några män i omklädningsrummet på ett fitnesscentrum. Plötsligt börjar en mobiltelefon att ringa. En av männen plockar upp telefonen och svarar. Följande konversation uppstår:
- Hallå?
- Älskling, det är jag. Tränar du?
- Hmmm, ja.
- Bra! Jag står inne i pälsaffären nu och har hittat en fantastisk minkpälsjacka, verkligen fin, får jag köpa den? Snälla?
- Vad kostar den?
- Bara 12.000 kr.- Tja, kör till då, bara för att du tycker att den är så fin.
- Hmmm... Jag var också till en Mercedesdealer och såg de nya 2008-modellerna. Där stod en jättefin bil, och jag pratade med försäljaren och han gav mig ett jättebra pris. Eftersom vi i alla fall skall sälja BMW:n från förra året...
- Vad var priset han begärde?
- Bara 410.000 kr...
- Ja, okej, men för det priset måste vi allt få alla optioner och tillbehör.
- Fantastiskt! O ja, innan jag lägger på, en sak till...
- Jaaa?
- Detta är kanske lite mycket att fråga men, jag har varit till banken och kollat saldot...
- Ummm...?
- Jag var till mäklaren i morse och såg huset vi tittade på förra året. Det är till salu!! Kommer du ihåg, det med en swimmingpool, träveranda och stor trädgård.
- Jaså, och vad begär de för det?
- Endast 4,3 miljoner, det är ett prima pris och vårt saldo tillåter det.
- Kör till, men bjud inte mer än 4 miljoner. Okej?
- OK, älskling... tack så mycket! Vi ses snart. Jag älskar dig!!!
- Vi ses... jag älskar dig också...
Mannen lägger på medan han sakta skakar på huvudet. Han håller sedan upp telefonen och ropar:
- Vet någon vem som äger denna Nokian?

Det är väl läge för en liten sammanfattning av vad som hänt under hösten tror jag.

Vår kära bro över Trollhätte kanal har hållt sig på mattan rätt så bra i höst, bara lite krångel, det går framåt. En gång var den trasig på så sätt att den inte gick att öppna, men det drabbar ju bara båtingarna, så det räknas inte.

SJ:s monopol håller mer och mer på att luckras upp, något jag tror är bra för oss arbetstagare.

DSB vann upphandlingen om tågtrafiken i väst, DB överklagade, det är inte klart än, hinner det bli färdigt tills det nya bolaget ska ta över i December i år?

Den årliga sommaravstängningen av Norge-Vänerbanan fungerade mer eller mindre felfritt i år också, några färre otrafikerade veckor i år än förra året. Det går framåt med bygget och det kommer att bli skitbra när det är färdigt 2012.

Vi slapp inte undan dödsolyckor detta år heller (vilket väl ingen heller trott), men detta exempel får väl sägas vara höjden av klantighet.

Jag har krockat med en älg, med bilen för en gångs skull. Betydligt obehagligare upplevelse än att göra det med tåget. Men allt gick bra, med mig alltså. Bilen är lagad och älgen... säkert död.

SJ prövar ett nytt sämre sätt att rekrytera personal. Rena Idoluttagningen, rena cirkusen, ren nedvärdering.

Vart 5:e år, när man är så ung som jag, görs en läkarundersökning i mitt yrke. Alles gut, jag är frisk i 5 år till.

Gruppvalet gjordes i slutet av året och jag hade turen att komma in den grupp jag ville, i princip. Vi gjorde den årliga unformsbeställningen, kläderna kommer väl nån gång i vår och semestersökningen inlämnades och avgjordes, jag fick mina förstahandsval, både sommar- och höstsemester. Det går bra för mig nu.

Min blogg har fyllt 1 år, det måste vara den största nyheten sen andra världskriget tror jag, sånt måste uppmärksammas!

Det stora att se fram emot detta år blir tvivelsutan upphandlingen av trafiken i väst. Vem får den och hur ska dom organisera den. Hur ska SJ organisera det som dom kommer att ha kvar och framförallt, kommer man själv att stanna på SJ eller kommer man att gå över till det nya? Säkert är i alla fall att det kommer att påverka ens liv en del, det kommer att påverka allas liv, DITT OCKSÅ!

Kust-till-Kust-banan är en lustig bana. Det brukar för det mesta krångla på den banan, men nån gång varje århundrade gör det inte det, då krånglar det järnet på alla andra banor istället. Detta hände mig för några veckor sen och en annan för några dar sen.

Allt, och då menar jag verkligen allt, flöt på perfekt. Inga problem med fordonet, inga signal- eller växelproblem, inga problem med sena möten, få, snabba, kvicka passagerare, man låg helt i fas med tidtabellen, kanske några sekunder före ibland till och med. Det var som en våt dröm.

Däremot fick andra banor och dess tåg smaka problem. Det var allt från nerrivna kontaktledningar till e-tam ur funktion och ingenting annat än krångel. Oftast tycker man inte om K-t-K-banan, men vid vissa få tillfällen känns den helt rätt.

Här kommer en fråga från en läsare. Och ett svar från mig. Det kommer fler frågor och svar framöver. Länkar till tidigare frågor och svar undertill.

Fråga: Är lokföraryrket ett fysiskt arbete?

Svar: Det är inte mycket fysiskt arbete. Det som kan vara lite trixigt är att koppla slangar och koppel mellan lok och vagnar, framförallt vintertid när slangarna blir rätt så hårda och omedgörliga av kylan. Att koppla tågvärme (en kabel med ström till tåget när det står parkerat (oftast på natten) för att hålla värmen i hytt och kupéer och för att hålla kylan i ev. kylskåp med mat mm. när det inte tar ström från kontaktledningen) kan också vara lite kämpigt ibland, men även om dessa saker kräver lite styrka är det ändå mest teknik. Annars är det inte mycket fysiska grejer.

Vi traskar omkring på bangårdarna rätt ofta (om vi nu ska kalla det fysiskt, men det är ju inte särskilt tungt) när vi ska hämta eller lämna ett tåg på nåt sidospår och när vi ska klargöra lok och motorvagnar. Då blir det lite klättrande upp och ner och in och ut i tåget.

Fler frågor och svar.

Det blir man. Även om jag har en hyfsad lön så blir jag ändå inte rik på att arbeta som lokförare, men om man har ett hum om hur en ekonomi ska skötas och har vett på att rätta munnen efter matsäcken så kan man ändå leva rätt så bra. Men om man vinner eller ärver eller på nåt annat sätt kommer över mycket pengar så blir livet ännu bättre.

På så sätt att man inte behöver snåla och vända och vrida på varenda krona. Man behöver t.ex. inte känna pressen av att inte få pengarna att räcka till om man inte har ett jobb. Man kanske inte ens behöver ha ett jobb, utan kan ägna sig åt sina (dyra) hobbyer istället, ägna sig åt sånt man gillar, det ger väl livskvalité.

Om man blir sjuk har man i större utsträckning råd med (dyr) privatvård, vilket kan göra att man kommer under behandling snabbare och därmed behöver lida mindre, vilket definitivt gör att man blir på bättre humör. Man får mycket större valmöjligheter i livet om man är rik, i normala fall sätter (bristen på) pengar tydliga gränser i livet.

Vad gäller tiggare och annat så är det bara att säga "nej" och i den mån det går kan man försöka hålla sin rikedom hemlig. All olycka går naturligtvis inte att bota med pengar, men bra mycket i livet kan bli bättre om man har lite extra pengar = man blir lyckligare.

Härligt med en vit vinter för en gångs skull. Det har kommit rätt ordentligt med snö och det är rätt så kallt så snön har legat kvar. Häromdagen på min tur till Karlstad så verkar det ha snöat otroliga mängder lokalt i Öxnered. Man fick bokstavligen ploga sig fram. Det märktes inte minst när jag kom till plattformen i Öxnered, snön låg nästan ända upp till kanten.

Samtidigt som jag närmade mig plattformen kom ett mötande loktåg från andra hållet som höll på att angöra plattform och som då fullkomligt kastade upp snön som en kaskad på plattformen med plogen. Jag förstod att jag gjorde likadant, för när jag närmade mig så flyttade folk in sig ordentligt, nästan kastade sig undan i panik. Då satt jag och skrattade lite för mig själv, lite elakt kanske, men det var faktiskt lite lustigt.

Sen var det slut med det lustiga, när vi skulle åka blev det aldrig grönt, tkl kunde inte få växeln i kontroll. Jättekul, då får man gå ut och skotta och sopa växel i meterhög snö, tänkte jag. Men tkl föreslog att vi skulle backa tåget och sen köra över på det andra spåret genom fungerande växlar istället, ett utmärkt förslag tyckte jag.

Jag hade en 59:a med mig som tågvärd, alltså en tågvärd med växlingskompetens, en signalkunnig person som kunde agera signalgivare. Om jag inte haft det hade det inte spelat nån roll, man får backa utan signalgivare om vissa villkor är uppfyllda, t.ex. att man inte passerar nån vägövergång eller så, men det är ju inte optimalt att göra det.

När vi hade backat och skulle köra framåt igen så började en växel som inte krånglat på hela dan att krångla. Okej, då blir det till att sopa lika förbannat då, tänkte jag, men växelvärmen var rätt så effektiv så jag kunde se att tungorna slöt utan att behöva lämna hytten, tur. Vidare mot Karlstad!

Pling - Så minskar du risken för olyckor.

Det gångna året har vi i Göteborg kört till Alvesta fram och tillbaka, med undantag för sommaren då vi körde ända till Kalmar. Till Alvesta är väl hyfsat okej, det tar knappa 3 timmar, men till Kalmar tar det runt 4 timmar. Jag tror jag har nämnt det förut, men jag säger det igen, att sitta 4 timmar i sträck fastlimmad i förarstolen utan att ha en chans att komma ur, få sträcka på benen, gå på toa mm. är rena terrorn.

Måste man så måste man, men man försöker ju att planera sitt toande så att man klarar sig, och kaffedrickandet får verkligen planeras (undvikas). Det finns inga marginaler utefter banan, endast nån minut eller två vid stationerna. Man får verkligen träsmak. Hur som helst, den grupp jag har kommit in på har bara 2 Kalmar på 12 veckor, det ska jag nog överleva. En annan grupp har 5 eller 6 Kalmar på 8 veckor, stackars dom.

Chico är lite grann halvt om halvt tillbaka sen i höstas. Vi lokförare ska hjälpa till med Motorvagnshallsväxlingen på O-gruppen. Vi rangerar X11:orna som kommer ut från Motorvagnshallen utifrån hur dom ska gå ut i trafik senare. Vi ställer upp dom på olika spår och i rätt ordning så att lokförarna som kommmer och hämtar dom senare i princip bara efter klargörningen kan köra dom rätt ut.

I höstas hette det att bara dom som gick på skubben skulle ha såna tjänster och vi på fast lista skulle inte drabbas av dom förrän efter årsskiftet. Sen visade det sig att dom inte fanns med på några fasta listor, utan dom skulle även fortsättningsvis bara finnas på skubben. Och gärna då på frivillig basis, det finns vissa som tycker dom tjänsterna är bra (inte jag), då kan dom gubbarna ta dom, helt okej för mig.

Men så är det ju så att personalfördelningen kan omfördela tjänsterna, även för oss på fast lista, utefter behovet och beroende på personalens kompetens mm, vilket blir särskilt påtagligt runt helgerna som varit. Så därför fick jag en sån tjänst för ett tag sen.

Det var inte svårt, det var inte speciellt jobbigt, det fungerade bra, men ack så tråkigt. Som jag nog har skrivit förut så blev jag lokförare för att jag vill köra tåg, hade jag velat växla hade jag blivit växlare. Så man hoppas ju att det blir mycket begränsat med Motorvagnshallsväxling framöver för min del.

Min blogg fyller 1 år i dag!!! Hurra, hurra, hurra. Jag vill tacka alla som läser och kommenterar i den, det gläder mig. Nu tar jag nya tag och satsar på nästa milstolpe, 50 år. Nä, kanske inte, 2 år blir lagom som nästa milstolpe. Jag önskar både gamla och nya bloggföljare välkomna att fortsätta läsa och kommentera.

Nu ska vi ha lite nostalgi, bl.a. detta tittade jag på när jag var liten.

Professor Balthazar-nostalgi

Semestersökningen är inlämnad och resultatet fastställt. Jag fick mitt förstahandsval, i Juli, 4 veckor. Denna gång dristade jag mig till att söka en höstvecka också, jag fick den med. Jag låg ungefär i mitten i sökordningen, så resultatet är inget att klaga på.

Jag brukar inte söka ledigt om jag inte har planerat nåt speciellt, det känns lite bortkastat då, men jag är sällan borta från jobbet, så jag känner att jag behöver en extravecka nån gång på hösten-vintern-våren.

Höstsemesterveckan är inplanerad som så att jag har några ordinarie fridagar på var sida om den, vilket innebär några fler än 7 dar i rad ledigt, om jag nu har fattat det hela rätt och sett rätt på nyckeln och får som jag vill med "ledig-helgen-före-och-efter-grejen.

Den årliga uniformsbeställningen ska vara inlämnad. Nu ska det bli intressant att se hur lång tid det tar innan kläderna kommer. Vi får beställa ett visst antal av varje plagg varje år, undantaget vissa som vi bara får beställa 1 av vart annat eller vart tredje år, typ vinterjacka och så.

Jag beställde det som gick att beställa utom slipover och windstopper. Tvärt emot alla andra så använder jag aldrig min windstopper, så det är ingen idé att beställa en sån. Jag tycker det blir för varmt att ha på sig den, men windstoppern är ett plagg som är väldigt populärt bland personalen.

Undrar om man måste lämna tillbaka uniformen om man går över till DSB sen???? Gamla slitna skjortor och byxor? Kanske vinterjackan i alla fall? Nja, kanske ändå inte, vinterjacka fick vi inte beställa i år, så den man har hinner bli två år innan DSB, inget att ha för SJ då väl?

Så här illa är det inte i Göteborg väl?

Det går framåt för dubbelspåret mellan Göteborg och Trollhättan. För nån vecka sen kopplades ytterligare en bit in, biten mellan Bohus och Älvängen. Jag premiärkörde sträckan för ett par dar sen, något jag kunde varit utan. Krångel var ordet. Jag kom iväg från Göteborgs central i tid, men kom bara till Göteborgs driftplatsdel Marieholm innan det tog stopp.

Det var signalfel i Bohus, både upp och ner. Det var köer och möten, stoppkörningar och extratåg. Därför fick jag vänta i Marieholm på möte i säkert dryga 20 minuter. Godståget kom och jag kunde köra vidare - till Bohus (signalfel, remember).

Stoppkörning och därmed sakta körning en bit innan 200 kom upp i ATC, en trevlig siffra tycker jag. Resten av resan upp till Vänersborg gick bra, men den paus på dryga halvtimmen som jag skulle haft i Vänersborg gick upp i rök. Där kunde man tala om spetsvändning.

Jag hade redan blivit förvarnad av tkl om signalproblem även på nervägen, så jag hade plockat fram 3 blanketter 21 i förväg och väntade bara på "vänta stopp" i nån signal efter Älvängen. Men det uteblev, det var vita fina blinkar hela tiden, vilket gjorde att jag kom ner till Göteborg nästan i tid. Ingen övertid den dan - gott!