Ska iväg på bokklubb. Har läst sextiofem sidor av dryga sexhundra. Håhåjaja. När ska jag få/ta mig tid med mitt liv? Det där som inte är plikt och det mest tidskrävande av allt, uppskjutande av plikt. Om jag använde min uppskjutartid till att okynnesläsa spännande böcker skulle jag i vart fall kunna gå till bokklubben med högburet huvud. Men icke.
Boken lovar stort drama, det lilla jag läst, och så säker stil att Nobelpris inte borde vara omöjligt. Och ja, Svenska akademien är mycket tacksam för mina råd i den frågan. Det är jag som avstyrt priset till Astrid Lindgren år efter år med motiveringen att alla behöver inte fatta all litteratur och att alla fattar är inget kriterium för att den är bra. Fast jag sa det mycket krångligare förstås. Horace och Peter kallade mig elitist men vek sig för min övertygande argumentation såklart. De behöver mig.
Hursomhelst så ska jag snart iväg och se generad ut över att jag ännu en gång inte läst boken till bokklubben. Det kommer på intet vis att hindra mig från att lämna en djupgående analys av historiens uppbyggnad och personporträttens trovärdighet.
Lottchen
Granntanten
Lottchen