I helgen har jag varit på dop. Det var väldigt fint. Babyn var en av de två vackraste små barnen i världen och jag tycker personligen att det är orättvist att Schwester och Ond svåger fått båda som just sina barn. Det är bara en tidsfråga innan de andra föräldrarna kommer på det hela och börjar skicka in överklagningar till anvariga.
Döpt blev i alla fall det vackra lilla barnet. Prällen hade halvhöga klackar på stövlarna, långt blont hår och var minst tio år yngre än jag. Det kan inte vara lagligt att utöva prästämbetet när man knappt lämnat tonåren. Jag kom även på mig med att undra om man verkligen får vara så välsminkad, med så mycket eye liner, i kyrkan, men eftersom det var prästen som var det så måste det väl vara okej. För övrigt var högtiden en perfekt blandning av humor och värdighet. Och vi kan vila tryggt i förvissningen att prästen inte var kvinnoprästmotståndare, vilket känns väldigt fint.
Jag fick bli gudmor och det är jag så stolt över att jag håller på spricka.