Kom inte och stör - jag jobbar faktiskt! alt. Stop your bloody whining

Det upphör aldrig att förvåna mig, gnället över jobbet. Jodå, jag kan gnälla, men inte på själva arbetets substans, utan mer på allt som kommer ivägen för substansen. När jag nu tvått mina händer från gnäll, låt mig gnälla på gnällarna, för de finns där. Herregud, vad de finns! Expediter som hatar kunder, banktjänstemän som föraktar alla utan ekonomisk utbildning, läkare som tycker att patienterna stör och busschaufförer som vill köra buss utan passagerare.

Idag hade jag det stora missnöjet att sitta på ett möte där just de personer vi alla var där för att hjälpa, med månadslön för mödan mind you, definierades som det egentliga stora problemet. Om de bara kunde vara lite mindre som de var, lite mer kapabla, helt utan behov och så vidare i alla oändlighet.

"Ja, tänk om de inte behövde oss", tänkte jag. Då skulle vi alla vara utan jobb. Så underbart. Eller?