Det blir nog bra

Vilket drama! Alla trodde vi nog att det var lilla mors hälsoproblem som skulle kräva mest av planering. Vi blev faktiskt lite tagna på sängen då hennes sambo plötsligt blev grå i ansiktet och började tala osammanhängande. Han är visserligen en man av aktingsvärd ålder och visst, han har sina krämpor, men ändå. Han håller liksom alltid ihop och uttrycker sig nyanserat även vid stormande hav och borttappade livsnödvändigheter.

Fast inte idag. Idag kom det blygsamma svordomar, men dock. Vi blev så skärrade att vi erbjöd tur med ambulans men det avslogs med motivering att det ändå inte hjälpte. Det stämmer säkert vad gäller de symptom mors sambo uppvisade men nu var det väl inte det vi främst tänkte på, utan mer den effekt en ambulans och rådiga sjukvårdare kunde ha fått på min och den bredaxlades ångest. Fast man kanske inte ska använda sjukvården till det? Nåväl, nu mår han hyfsat och vi följer symptombilden noggrant. Imorgon gör vi ett nytt försök att besöka det legendariska musik- och danspalats där han en gång varit ung och dansant. Jag tror att vi bara ska råka släntra förbi imorgon och bara råka gå in och bara råka bli nostalgiska i förbifarten, ifall nu anspänning hade något alls med saken att göra.