Vilken jävla kärring!

Dagen har varit vådligt vårlig. Vådlig såtillvida att solstrålarna känns sköna men är farliga, i alla fall för oss pigmentbefriade. Nåväl, den värme strålarna ger i sinnet kanske väger upp för den konkreta farligheten. Lilla mor är på besök och vi lastade en lånad bil full med henne och diverse transportmedel för ben som inte går så bra längre. Sen åkte vi till Fjärilshuset på haga. Där var det varmt. Det måste visst vara det för att fjärilarna ska trivas och det såg de ut att göra, liksom de små vaktlar som sprang omkring och letade mat och kompisar i det tropiska klimatet. Den bredaxlade flydde fältet och hävdade att han "höll på dö!" av värmen. Han har en dramatisk ådra som han helt förnekar.

I slutet av fjärilsupplevelsen kunde vi se på färggranna fiskar. Fiskarna simmade nära akvariefönstren. Det var något två typ tolvåriga flickor tyckte var roligt för då kunde de slå hårt på rutorna och se fiskarna simma undan i skräck. De gjorde detta upprepade gånger och till slut fick jag panik och sa med mycket sträng och vuxen röst att de skulle sluta. "Hör ni vad jag säger tjejer?!", frågade jag då de såg ut som fallna från skyarna utan tillstymmelse till ansats att svara. De var kanske ovana vid tillsägelser. Sen åkte vi hem och där fick jag tillfälle att hojta till grannbarnen att de inte skulle leka terränglöpning i de vårkänsliga rabatterna på gården. De barnen såg lika förlamat förvånade ut och jag börjar ana att det sällan är främmande tanter som säger åt barn nuförtiden. Fast de slutade förinta gårdens växtlighet i alla fall.

Hå hå ja ja, det är gött att vara kärring.