5 timmar på akuten, 2 läkarebedömingar, 2 EKG, ett gäng med blodprov och en siktröntgen senare kunde det konstateras att jag varken har haft hjärtinfarkt, propp eller har några metastaser i lungorna.
Min hjärtevärk har två sannolika förklaringar, inflammation någonstans, vilket enligt kardiologen, nästan är mer regel än undantag efter att kroppen varit utsatt för en tuff behandling eller psykosomatiska besvär, stress och ångest alltså. Jag har inte känt mig mer ångestfylld än vanligt men vem vet, kroppen tycks leva sitt eget liv, jag är generellt en anhängare av psykosomatiska besvär…i början av min behandling tänkte jag att allt var psykosomatiskt, minns att jag upprepade det som ett mantra när jag låg inne för cellgifter,- jag mår illa men det är säkert psykosomatiskt, jag måste kissa hela tiden, säkert psykosomatiskt (det var urinvägsinfektion dock), jag är trött, psykosomatiskt, jag har lågt blodtryck, psykosomatiskt…….Ja, jag är beteendevetare, det är så jag ser på livet…det är både en stryka och en börda..så jag är inte främmande för att det är en liten ångest som placerat sig i mitt hjärta, den är välkommen, så långe den inte utvecklar sig till en metastas…
Jag var inte så pigg att åka till akuten, jag var så sugen på min vattengympa men efter rekommendationer från radiumhemmet gjorde jag det ialla fall, hjärtat ska man inte leka med…jag är glad för det nu, nu är jag ordentligt undersökt, ett litet tag där efter siktröntgen kändes det som om att det verkligen skulle vara en metastas, att det skulle börja om igen, början till slutet…så på någotvis fick jag återigen tillbaka mitt liv när min extremt gulliga läkare kom och sa att det inte fanns något därinne att oro sig för…Det måste firas igen…alla chanser till att fira sitt liv ska man ta, det blev en påse godis och Nurse Jackie i min älskade säng på kvällen…ingen ide att slösa bort skumpa på mig, min mun har inte vett att uppskatta den ännu.
Stort tack till älskade A som var med mig hela dagen….jag tänkte åka ensam, är glad att jag inte gjorde det, jag är inte så tuff som jag utger mig för att vara.