Tog fel på tiden i morse och kom en och en halv timme för tidigt..fick fördriva tiden med en fika på strålningen…där är det mest ombonat, där finns kaffeautomat med gratis kaffe och ibland bjuder de på frukt men idag på choklad och det är gör ont i munnen, jag köpte varm kanelbulle på pressbyrån istället…lånade en bok hos Cancerupplysningen och satt sedan i en timme och läste och grät och tittade på folk…nu har jag läst och gråtit lite till….jag känner mig så hemma på radiumhemmet men idag tryckte sig cancer-insikten på mig som en objuden snyltgäst…blev lessen för tanten som blev placerad brevid mig i väntan på färdtjänst..tant föresten, jag kan inte bedöma hur gammal hon var, för hon var uppenbart sjuk, likblek i ansiktet, i rullstol, kostade hon ändå på ett litet leende till mig….jag blev ledsen för alla människor i väntrummen på strålningen, unga, gamla, pigga, trötta, hårlösa…….lessen för att damen jag simmar med har en metastas i höften och har ont och måste gå med kryckor…hon fick cancer första gången 1986…jag brukar känna mig förenad med andra som har cancer, jag brukar kunna ta till mig deras styrka på ett positivt sätt, med en gnutta humor och lite livsglädje men idag kände jag bara en oändlig sorg..en oändlig trötthet på denna gudsförglömda sjukdom som drabbar skoningslöst, en ledsenhet för alla dessa öden….och en innerlig rädsla inför mitt eget…