förbannade Leila -kolor

Nu är den kokta kolan stekt och inlagd i bullformar…vi hade inget smörpapper hemma..min geniala dotter kom på att vi kan lägga den i bullformspapper….lite bränd blev den, och oljig av den smorda formen och inte gick skiten att skära heller utan jag fick dra loss klumpar och klämma till dem till någon obestämdbar form…och sedan klämde dottern in dem i bullformarna, vackert blev det inte men det var ett gott samarbete och enligt dottern smakade det gott i alla fall och det viktigaste av allt var att jag behöll lugnet, ivrigt peppad av dottern som sa – att det här blir ju mycket bättre än knäcken i alla fall och av mig själv – det ska ju se hemmagjort ut..vad är det för mening att göra hemmagjord kola om den ser ut som Leilas??? Då kan man ju lika gärna köpa den..

Vi fotade också så bilder av mästerverket kommer sen….Jag har lagt de små bullformiga kolaklutarna på en fin sommarbricka…Ernst må ha ett skåp men vi har en bricka – hur snyggt som helst. Leila har en kolasax, det tycker jag är fusk…ska man göra kola ska man göra den hardcore….nu sitter det en rand av bränt socker i vår bästa kastrull…efter kolabaket var jag tvungen att ligga säng och äta havreflarn, som dottern lyckas göra till små runda fina flarn…när jag bakar dem blir det ett enda stort bränt flarn som man får bryta bitar av… – Varför blir det så snyggt när du gör? frågade jag dottern. - Det är för att jag har mer tålamod än du, svarar hon, klok som en uggla…..nu har vi i alla fall fikat och kollat på dålig dag-tv och riktigt känt att det är lov.

www.madashell.se