BarbaMamman

Så jaha det är nu jag får tacka för mig! Nu flyger jag vidare mot nya äventyr. Det här är mitt sista blogginlägg på aftonbladet. Tack för den här tiden!

Det känns lite konstigt. Så många gånger som jag loggat in här skrivit och delat mina tankar och åsikter, nu kommer jag inte göra det mera.

Nu byter jag blogg!

Hoppas mina trogna läsare följer med mig över till min nya blogg. Där ska vi minsann skratta, bråka, gråta och leva rövare.

Min nya blogg hittar du HÄR!

PUSS // Madeleine

Jaha, här är jag. Vad ska jag kalla mig? Lite rund om magen känner mig för närvarande lite rosa och är ganska snäll. Barbapappa får det bli.

Nu har Madde börjat jobba och jag är pappaledig. Det var blandade känslor inför det här med att vara pappaledig. Jag har haft ångest, ångest för hur det här med ammningen skulle funka. Tanken på söndertuttade bröstvårtor och mjölkstockning känns skrämmande. Ångest för att bli instängd. Jag är en rastlös person som gärna vill göra så mycket som möjligt. Sitta och mysa på en filt på golvet, eller ligga på mage och köra samma bil runt runt i flera timmar får det att krypa i kroppen på mig. Men det är klart visst kan vi gå ut, men inte hela tiden. Och handen på hjärtat man hinner inte att göra allt man tänkt.

Men jag har haft maten klar och jag har tvättat. Madde har underlättat en hel del då hon jobbar hemifrån, men antagligen är det bäst att hon inte är hemma.

Alternativet är att jag smörjer in mig med bröstmjölk?

Nej vi fick lösa det med att sparka ut morsan. Barnen måste vänja sig, snart reser Madde jorden runt och då vill vi vara förberedda.

Förutom att vara med barnen så måste jag säga att det är förjäkla gott med en kopp kaffe på morgonen när man är pappaledig.

Och en kopp kaffe på morgonen är ett måste om jag överhuvudtaget ska komma igång. Natten till idag vaknade Adam runt 23.30. Jag låg i soffan och njöt av tysnaden och knäppte lite mellan kanalerna. Då var det hockeytime tyckte Adam. Jaha ja? Tröttheten visade sig på maxi idag när killen somnade på golvet två gånger.

Tror nästan att alla "känner" mig på maxi!? Jag måste vara ica maxi Motalas mest trogna och återkommande kund. Trevligt. Men något som irriterar mig är alla människor som tar familjeparkeringarna fast dom inte har en ända unge i bilen. Varför gör man så? Är man så jävla rädd om bilen så man måste ta en familjeparkering för att undvika dörrmärken? Eller är man så lat att man inte orkar att parkera bilen två rutor bort?

Har man sju barn så kan det vara ganska trångt när man ska ut med alla.

Efter lite utflykt här och där så kan jag bjuda på lite eftermiddagsbilder. Det är rätt gött att vara pappaledig!

Eller en mammas också för den delen. För alla sportintresserad här kommer något ni måste kika in på

titta HÄR!

Så var det dax då! Tiden är kommen och jag ska möta min värsta fiende - jag ska flyga!

Resan upp till Stockholm gick ju bra trots allt. Jag bjöd med min brors dotter Linn att följa med oss till Italien. Hon blev överlycklig. Linn ÄLSKAR fotboll precis som sin pappa - min bror.

De är riktigt förlorade in i sportens värld!

Fina Linn!

När vi väl kom fram till Arlanda så hade klockan hunnit bli massor. Alla var trötta och hungriga, och stackars William som råkat ut för en maginfluensa på väg till stockholm hade fått aptiten tillbaka även han. Det fick bli att besöka donken innan vi tog bussen vidare till hotellet, för vi skulle nämligen inte lyfta förens på morgonen därpå.

Väl på plats i resturangen så fick vi besök av Mirka som har blivit en god vän till mig - ja ni känner säkert igen henne från teven :-P Det var super trevligt. Hon peppade mig lite inför flygningen - kanske såg hon skräcken i mina ögon. För yeah vilken utsikt det var från resturangen. Ångest.

Här syns Mirka med delar av familjen Ilmrud.

Efter lite bök så kom vi ialla fram till hotellet med trötta ungar, packning samt tre vagnar. Pust. Vi gjorde oss hemmastadda. De små kidsen hittade badkaret och blev överlyckliga och pappa Micke hoppade i sängen om inte ännu mera överlycklig! Lycklig var jag för deras skull.

I en hiss på arlanda. Trångt - men det är så vi gillar det!

BADA ;-)

Go Sport Travel lite skum och en öl - pappa är nöjd!

Kan dock inte rekomendera att övernatta på ett hotell brevid en flygplats när man är flygrädd. Räkna får blev motvilligt att räkna flyg. Swiiisch där flög ännu ett iväg. Försökte samla mig och tänka på vad hypnotisören Ulf sa "flygvärdinnan kommer ha clown näsa och vingar utav granar" jaja det här kommer gå bra. Alternativt - jag springer härifrån och låtsas att jag blivit akut sjuk och kan inte lämna landet. Hmmm det är frågan? Men så blickar jag ner på barnen som ligger så sött och sover, förväntansfulla över vad morgondagen ska ge. Åhh för deras skull så måste jag klara detta!

Så blev det morgon. Wiiii Adam springer och leker att han är ett flygplan...

Muttrar med mig själv "för deras skull"...

Visst ser det härligt ut?

Hörs mer ikväll - och då på ett nytt ställe - håll utkik!

Puss!

Idag har Yatzy för första gången fått känna gräset under tassarna. Nu äntligen har snön börjat försvinna och temperaturen börjar stiga. Aningens mera behagligt för de små valparna. Titta så söt man kan vara...

Men fortfarande har inte rätt husse och matte dykt upp. Men vi har inte bråttom, det viktiga är att han kommer i rätt händer. Vet ni någon som skulle kunna ge denna lilla älskling ett kärleksfullt hem så går det givetvis bra att höra av sig.

Nu ska vi ta oss lite att käka för att sen dra iväg med Engla-Freja på gympa. Som hon har längtat efter denna gympa. Det är liksom hennes lilla grej, och hon får känna att hon har total uppmärksamhet. Våran lilla gymnastikprinsessa.

Vidare sen blir det till mamma och Vadstena för att titta på diamanterna som nu klär hennes ena finger. Mamma fyllde nämligen år igår och det ska ju firas såklart! HURRA!

Har ni hört talats om att man inte ska gå på sovandes ben? Ja alltså när man har suttit lite knasigt och så somnar benet, det sticker och kliar jätte ogehagligt.

Idag somnade Adam på sin giraff på golvet. Ja han är sån, är han trött så kan han lägga sig i princip vart som helst och somna. Och idag blev det framför teven på golvet.

Micke skulle åka och handla, jag hade fullt upp med Colin som tjurade så Adam fick ligga kvar en stund. Så vaknade Adam och blev tokledsen för att han inte fått följa med pappa och handla. Han grät och grät. Efter en stund så släppte han sin frustration över att ha missat shoppingen med pappa och klagade på sin arm som gjorde sååå ont. Han ville inte röra den. Min första tanke var att armen somnat. Försökte trösta och muta med allt möjligt. Och inte gick det över för att pappa kom hem igen. Till slut lugnade han ner sig, men fortfarande ville han inte röra armen och ont hade han vid beröring. Nått var ju lite tokigt.

Klämde och kände, och jovisst hade den hoppat ur led. Ett typiskt piglux. Allting pekade mot att det skulle vara det. Hans osymetriska hållning över axlarna och det faktum att han inte använda handen. Försökte reponera armen själv men den ville inte lägga sig till rätta.

Rinde 1177 och de tyckte vi skulle åka till akuten och det gjorde vi.

Väl på plats så var Adam superduktig, och vilken smärttröskel den pojken måste ha. Adam hittade godiset direkt!

Och tvillingarna roade sig på egen hand. Men för fem kronor så är det en klart prisvärd barnvakt...

Till slut blev det våran tur. Doktorn klämde och kände och kunde stärka mina misstankar. Försiktigt försökte han lägga armen tillrätta. Men det verkade inte att funka, så doktorn tyckte vi skulle röntga. men så innan vi var på väg till röntgen så vill doktorn försöka ännu en gång att få armen på plats och det lyckades. Klick sa det så var den på plats igen. Hurra! Den blev så gott som ny. Vi blev hemskickade och allt var som bortblåst.

Men innan vi fick gå så ville doktorn ha ett kort på oss, och det fick han. Han skulle minsann visa sina barn att han träffat Familjen Annorlunda :o)

Nu är jag så jäkla trött , så nu hoppar jag i säng och förhoppningsvis så är mina armar och ben på plats imrgon när jag vaknar! 

Sweet dreams!

Varit lite si och så med bloggandet. Men alla som vill följa mig har ju kunnat göra det på fejjan. Jätte kul att ni vill lära känna mig. Men jag får fortfarande vänförfrågningar på mina gamla profil - lägg till den nya istället vetja så kan vi snacka lite skit. (Familjen Annorlunda Madde)

Men på riktigt jag måste verkligen ha världens roligaste jobb. Kommer på mig själv med att inte slutat jobba ännu - förstår ni DÅ trivs man.

Mycket bollar i luften. Men det är så jag gillar det.

Barnen börjar så smått att förstå att mamma inte är tillgänglig på samma sätt. Men det är en balansgång som faktiskt är riktigt svår. De små barnen förstår ju inte och jag kan inte kräva att de ska göra det heller. När barnen väl kommer in på dagis några timmar om dagen så kommer det gå bättre att jobba hemifrån.

Just nu sitter jag i hobbyrummet i källaren och jobbar. Jag är tvungen för att totalt kunna sätta mig in i allting. När jag sen har blivit lite varm i kläderna så kanske jag vågar att flytta upp igen.

Micke har har varit en riktig kämpe. Första veckan och han har överlevt. Och nej jag påstår inte att vi morsor kan föräldraledig rollen bättre, men att gå hem 100% med sju barn är inte lätt. Det är en omställning för honom precis som det är för mig. Med undantag för att jag har suttit med tvillingarna i knät då och då när jag har jobbat vid datorn så har Micke hunnit tvätta typ 30 maskiner tvätt, lagat mat varenda dag, tagit disken och jaa gjort allt!

Älskling du är en riktig "hemmafru" and I LOVE YOU.

De senaste graviditeterna så har jag inte mått så bra. Mycket illamående, yrsel och olika diverse symtom. Dessa nio månader som skulle vara sååå härliga? Njut av din graviditet, du är så vacker, kan man höra många säga till havande kvinnor. Jag kände mig ju bara stor, klumpig och äcklig. Trivdes inte alls, även om jag kunde tycka att det var hur mysigt som helst med sparkarna i magen. När Micke tog fram kameran så skrek jag - NEJ!

Nu så här efteråt kan jag tycka att jag kanske var aningen larvig, det kändes nog mera än vad det såg ut. Och nu ångrar jag mig, klart jag skulle förevigat det som var så vackert! Åhh vad dum jag var!

Nu vill jag såklart inte att någon ska vara lika dum som jag.

Fotografera magarna förbövelen!

Kolla här, men på riktigt hur fina är inte dessa bilder, jag ryser så fint!

Fotografen som har tagit dessa bilder bilder heter Pernilla. Hon är grym! Vill ni träffa henne? Såklart ni vill :o)

Jag kommer köra en liten tävling här på bloggen. Du kan vinna en dejt med Pernilla i hennes studio. Det ända du behöver göra är att GILLA PernillaFotograf på facebook och lämna en motivering till varför just du skulle vilja ha en porträttfotografering. Tävlingen pågår till 1 Mars 21.00. Vinnaren presenteras här på bloggen dagen efter.

Här kommer lite mera av Pernilla...

Nu tävlar vi!

Nu ska jag besöka ett tryckeri som ska hjälpa mig lite. Visst är det härligt att alltid ha en massa bollar i luften :o)

Allt handlar om Willvin. Gå gärna med i Willvin - smart designs for families on the go på facebook. Där händer det alltid roliga grejer. Men titta hur sjukt snygg är inte den här...

Solen skiner och våren känns nära - visst är det väl underbart!

Eller nått... Ja vi får väl se i nästa veckas program hur rädd jag egentligen är för att flyga - LIVRÄDD!

Men hypnosen var sååå häftig! Och enligt Ulf så var jag väldigt mottaglig för just hypnos. Många frågar hur känns det? Kommer du ihåg allt?

Det känns nästan som när man håller på att somna. Kroppen blir slö och andningen tung. Man är någonstan mellan vaken och sova. Ibörjan av hypnosen så hade jag ett samtal med mig själv...

"Skratta inte Madde"

"Försök att bara slappna av"

"Snart kan jag inte hålla mig - jag vill gapskratta!"

"undrar om han blir ledsen om jag skrattar?"

"oj vad han pratar - hinner han verkligen med att andas?"

"Skärp mig nu"

Och jo det han sa var intressant, jag började lyssna och till slut så tog jag det till mig - hans ord. Jag blev trött, nickade till. Blev skraj och var tvungen att hålla koll. Till slut var jag i hypnos - märkligt!

Jag var egentligen rädd för det här med hypnos också, tänk om man inte skulle komma ur sin hypnos, så hemskt.

Jag ska träffa Ulf igen - sen ska jag resa runtom hela världen!

Men i den här processen så besökte vi ju också flygvapenmuseum i Linköping. Där har vi varit många gånger innan men aldrig har jag provat den här JAS 39 Gripen simulatorn. Det var skithäftigt!

Nu taggar vi till oss för en resa till Italien i nästa program. Och ni kan inte gissa vilka vi träffar där. Jo hela Milanlaget. Alla pappors våta dröm. Mer om det nästa vecka.

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe och göra en himla massa roliga telefonsamtal...

Puss :-*

Har ni varit riktigt rädda någon gång? Ni vet sådär sjuuukt rädda så ni bara skakar och får ångest? 

Det har jag. Jag har vissa fobier i livet som är riktigt jobbiga att leva med. En del skrattar och tycker det är roligt "äsch va faan det där är väl inget!" Men jo det är det!

Mina stora fobier är att gå till tandläkaren, fiskar och att flyga.

Så ska vi analysera detta? När jag var liten så träffade jag på en riktig häxa till tandläkare, hon var så opsykologisk som man kan bli när man ska handskas med barn med tandläkarskräck. Jag var rädd innan och efter några besök hos henne så blev det absolut inte bättre. Tog mig igenom detta trots allt, gick till tandläkaren, fick tandställning och allt gick mycket bättre. Tills jag i vuxen ålder träffade på denna tandläkare igen. Allt rasade och mitt mod som jag byggt upp var totalt borta. Usch! Fortfarande är jag livrädd!

Min fiskfobi vet jag inte riktigt vart den kommer ifrån? Som liten fick jag fisk, ogillade smaken (förlåt mamma) och sedan dess aldrig käkat fisk, nja förutom fiskpinnarna jag tvingade i mig som mindre. Uhhh. Lärde mig simma lite senare än alla andra, då jag fick för mig att det fanns fiskar som skulle käka upp mig i badbassängen i simhallen. Tänk om det skulle vara fiskar i vattnet!? Tanken på att dyka och se det vackra undervatten livet ger mig rysningar - shit va otäckt! Fiskar ser otäcka och fula ut - så länge de bor i ett akvarium eller långt ifrån mig är de fina. Sen att mina "vänner" tycker att det är jätte kul att spexa med mig gör ju inte saken bättre. Tänkt dig själv att vakna på morgonen och du är på väg att hämta morgontidningen i brevinkastet och där sitter det en stor ful gädda intryckt - ANDAS!!!! Eller när du har gjort köttbullar och ska plocka fram lingon, och i lingonburken har någon lagt en fisk som stirrar på dig - ANDAS!!!! Fan så elakt. Jaja jag kan bjuda på mig själv och mina nojor men näää det är inte alltid kul. För mig är dessa upplevelser på riktigt förknippade med rädsla och ångest!

Flyga. Varför är jag rädd för att flyga? Har aldrig gjort det, kanske är det därför jag är rädd? Rädd för det okända. Men jag är ju ganska tuff annars och jag älskar utmaningar. Kanske beror det på att det ologiska blir logiskt? Det känns ju egentligen helt ofattbart att något så stort och tungt kan lyfta och faktiskt flyga. Jag gillar att alltid ha kontroll, här kan jag inte ha kontroll. Jag måste helt enkelt lita på den som flyger. Och ja, det kan ibland kännas otäckt att åka bil med någon som jag tidigare inte åkt med. Jag vill gärna lägga mig i och kommentera fast jag själv inte har körkort. Haha hur korkat är det? Och för att toppa det hela med att jag ska förlika mig med att flyga så har folk skrämt upp mig med att man kan få tandvärk när man flyger. Yeah!

Flyga - tandvärk - störta i ett hav med massa fiskar! GRATTIS MADDE!

Men som tur är så finns det metoder som kan hjälpa, och jag kan inte bli gladare. Självklart provar jag.

Ikväll ska jag hypnotiseras av en hypnotisör som heter Ulf Sandström. Han är Diplomerad Hypnoscoach
NLP Practitioner Certifierad Trauma Tapper (EFT). Han har hjälpt många människor att övervinna sina rädslor och inre kamp. Vill du träffa Ulf så besök honom här eller här .

Ulf jobbar även hos den kända hypnosexperten Fredrik Praesto som bla hypnotiserat Adam Alsing.

Ulfen och jag!

Jag kommer att berätta mera om hur det gick och hur det kändes att vara under hypnos efter programmet 20.00 på TV4 ikväll. Har ni frågor så tveka inte, fråga på!  

Är enligt Freud arbete och kärlek.

Tänka sig jag har båda - LYCKLIG!

Så kom dagen då Barbie "Bella" skulle flytta. Tungt. Vi gosade och gav henne sååå mycket uppmärksamhet och kärlek innan hon skulle åka. Och på något vis så kände nog även Divan-Sivan att Barbie skulle åka. Hon pussade och busade mer än någonsin med sin lilla bebis.

Engla-Freja tog det ganska bra, såklart hon var ledsen men hon tyckte det var okej trots allt. Hennes valp ska ju bo hos en annan liten tjej precis lika gammal som henne själv. Och det var ju det viktigaste att någon annan liten tjej skulle få rå om Engla-Frejas valp.

Jag tog med mig Engla-Freja och så åkte vi då till slut för att lämna Barbie. Många avsked och pusskalas. Tur att hon inte ska bo så långt bort...

Väl hemma igen så fick vi besök av bästa farbror Johan. Han hade med sig födelsedagspaket till våran prinsessa, kom väl till pass en dag som denna. Hjälpte henne nog att glömma att Barbie flyttat.

Bullar och glass i stora lass och en snygg granne som kom på besök. Och med sig hade hon Leia. Mr Devil blev helt till sig när bruden kom. Och jag måste säga att de faktiskt passar väldigt bra ihop <3

Kärlek!

Jajemän både kidsen och dogsen. Charlie och Colin fick sina sprutor igår, blev en aningens gnälliga men sov otroligt bra inatt ändå. Och hundbebisarna fick sina sprutor samt även chippning idag. Micke och Engla-Freja fick åka till vetrinären. Hon tycker det är bra jobbigt nu min lilla prinsessa, känns otroligt tufft för henne att lämna bort sina kära chihuahua Barbie.

Skönt ändå att veta vart hon ska ta vägen. Men ja jag är fruktansvärt "hönsig" - det är ju våra bebisar!

Engla-Freja som drömmer om en karriär som fotograf hade givetvis med sig sin kamera...

(En liten parantes bara - hur kan man ha strumpor i jesustramp??? Haha ser verkligen oskönt ut)

Båda valparna fick högsta betyg - UA rakt igenom :o)

Nu ska vi bara vänja oss vid tanken att Barbie ska flytta. Yatzy har vi inte hittat något hem till ännu, jätte många som har mejlat och ringt men ännu ej rätt! Vi får väl se vart han hamnar, jag har absolut inte bråttom att bli av med de små liven.

Nu är det handboll som gäller för en del av familjen. Oliver är på disco, och Victor hänger med de tuffa grabbarna, vilket påminner mig om att jag ska ringa honom nu.

Kram så länge!

De övriga sover redan och nu är det bara jag som väntar på Mr John Blund.

Den här dagen verkar har gått snabbare än snabbast. Var tar dagarna vägen? (gäspar)

Skulle ju ha målat en tavla, men det hann jag inte. Härligt då vet jag vad ledigheten bjuder på i helgen. Penslar och färg. Funderar på om jag skulle tvinga iväg maken på något roligt, det var länge sedan han gjorde något själv. Annars så finns det en hel del tvätt att ta tag i, men det låter väl inte så roligt.

Jag funderar på om jag skulle lära mig att sticka i helgen? Är det svårt? Min mamma lärde mig grunderna när jag var yngre men det är totalt bortblåst. Jag tänkte en stor halsduk, för ska väl inte vara så svårt?

Äsch jag får sova på saken.

Good night lovers!!!

Tack alla fina för otroligt snälla kommentarer. Jag har fått många mejl ang mitt hår. Nej det är inte hårförlängning och nej mitt hår är tyvärr inte självlockigt. Locktången är min bästa vän och det är kul att kunna förändra sig ibland. Tror jag är lite av en humörmänniska när det gäller kläder och utseende. Allt beror helt på hur jag känner mig för dagen och framför allt vad jag ska göra.

Har även fått lite frågor om mina naglar. Och samma är det här, nej mina naglar är inte långa och starka. De går ofta sönder och är sköra. Mitt tips till de som liksom jag har dåliga naglar är att sätta nått stärkande lack på nageln. Hjälper inte det så kan man besöka en nagelteknolog för en ännu starkare lack som verkligen sitter kvar på nageln. Kommer slänga in ett nagelinlägg här på bloggen med tips och råd lite senare.

Men vem säger att man inte kan vara snygg med rakt slitet hår och avskavt nagelack ;o)

Mina vänner och dom jag knappt känner, vill ni bli vän med mig på facebook så blir ni det på min andra profil "Familjen Annorlunda Madde"

Får jätte många vänförfrågningar varje dag - så nu finns en ny profil!

Puss!

Jag vill bara förtydliga mina tankar och åsikter kring det här med ammning. Tydligen så har det skapats debatt om detta ännu en gång då modellen Miranda Kerr publicerat en bild då hon ammar sin och Orlando Blooms son.

JÖSSES!

Det har tom skapats grupper på facebook där folk är emot offentlig ammning. Jag har skrivit om det tidigare och bjuder väl på dessa inlägg igen.

Att inte amma är egoistiskt!

Eller? Många väljer att inte amma sitt barn. För vissa handlar det om att de helt enkelt inte vill. Och för andra kan det bero på sjukdom eller att mjölken inte rinner till. Det kan bero på många olika saker. Man är INTE en sämre mamma för att man tex väljer att inte amma sitt barn. Men jag är övertygad om att man som ickeammande mamma har samma sorts närhet till sitt barn som ammandes mammor. Och med det menar jag INTE att man inte har någon närhet till sitt barn om man inte ammar. För SJÄLVKLART finns det mammor som har samma närhet till sitt barn trots flaskmatning. Fast risken är överhängande stor att man inte tar till sig just den här mamma-barn-stunden när man inte ammar, och ännu större är risken om det finns syskon innan. Man blir nog tyvärr ganska bekväm med att de tar flaskan, och man behöver helt plötsligen inte sitta där och bara göra ingenting. Man blandar till vällingen och låter sitt barn äta den alldeles själv pga alla måsten runtomkring. Helt plötsligt så fick man tid över till något annat när bebisen äter sin välling. Alldeles för lätt lägger man ifrån sig barnet med flaskan. Ammar man så är man illa tvungen att sitta där, vare sig man vill eller inte. Jag vill. Amningen handlar inte bara då om själva matningen utan även om anknytning. Hud mot hud och närhet.

Men att kunna amma är ingen självklarhet. Det krävs ett samspel mellan barn och mamma. Och man måste ge det tid, testa sig fram för att känna vad som rätt för just en själv. Många ger upp, för att de just inte får till det. Mycket handlar nog om att tålamodet inte finns, man är sårbar och har kroppen full av hormoner. Trycket från omgivningen ger sitt, "gör si och gör så" , eller annars kan det vara nyfikna besökare som ivrigt vill komma och hälsa på. Och lugnet inom en är som bortblåst. Inte lustigt att det kan vara svårt med amningen. Kanske försöker man hitta orsaker till att amningen då inte heller funkar "mjölken är inte tillräckligt näringsrik" FEL! Alla mammor har näringsrik mjölk till sina barn. Men i undantagsfall så finns det inte tillräckligt med mjölk för barnets behov. Att inte kunna  producera tillräckligt med bröstmjölk är faktiskt ganska ovanligt, men givetvis finns enskilda fall och då får man undersöka vad det beror på.

Det finns många positiva saker med att amma. Inte bara närheten. Att amma är hälsosamt. Man kan alltså bara se förelar med att amma. Mjölken fortsätter att bidra med näring och att vara nyttig även när barnet blivit lite äldre. För varje år som kvinnan ammar så minskar risken för viss typ av bröst -och äggstockscancer, höftfraktur, diabetes typ 2 och hjärtinfarkt.  Forskarna menar också att amning ger barnen ett skydd mot mag-tarminfektioner inklusive diarre, öroninflammation, fetma och höft blodtryck.

Så varför vill man inte amma om man kan?

Jag ställer mig själv mot väggen. Bör jag undvika alkohol när jag ammar? Om det så ens bara är ett litet litet glas vin? Livsmedelsverket menar att det inte är några som helst medicinska risker för barnet om man dricker måttliga mängder när man ammar. Det vill säga 1-2 glas vin motsvarande 1-2 gånger i veckan. Njaaaa, känns olustigt. Man rekomenderar fortfarande att helt avstå från alkohol när man är gravid, då tycker jag att man bör undvika det även när man ammar.

Sunt förnuft!

Sen vill jag inte påstå att jag tror att det kanske skadar med ett litet litet glas vin NÅGON gång det vill säga någon enstaka gång. MEN, om man nu verkligen måste ta det här lilla glaset vin för jössenamn vänta tills barnet i alla fall hunnit bli några månader. Och med det vill lyfta fram hur omogen bebisens hjärna är, den är inte färdigutvecklad hos bröstbarn och därör väldigt känslig för yttre påverkan. Och de studier som finns kring detta ämne är så luddiga att man faktiskt bör fundera på om det där glaset vin är så viktigt trots allt. Och anledning till att jag ville ta upp det här är pga av en kommentar jag läst på facebook. Där det diskuterade just om hur bra det är att dricka alkohol vid amning.

Läs: Vill bara tillägga att det inte spelar någon roll om man dricker ett glas eller tre flaskor för alkoholen går inte ut i mjölken, nya studier har gjorts :) Fråga på BVC om ni inte tror mig ;)
Tänk att det ska uppröra så mycket att man vill ta ett eller glas vin?!?

Say what???? 

Det är skrämmande. Och jag hoppas verkligen INTE någon lyssnar på något sådant dumt SKITSNACK!

Jag tycker att man ska njuta av tiden då man ammar, den tiden är allt för kort. Snart är våra små bebisar inte längre så små. Om man måste dricka alkohol så borde man fråga sig själv varför man skaffat barn, för hur svårt kan det vara att ge avkall på utelivet och festerna när man omfamnar det vackraste man har. Sitt BARN.

Och det här med att slänga ut tuttarna offentligt känner jag så här för...

Jag ammar offentligt!

Fyller 4år idag. Det ska firas såklart! Vi började med att tidigt i morse sjunga och överaska med tårta, ballonger och paket. Hela dagen lång blir det kalas.

Hipp Hipp Hurra!

Jag skrattar så jag kissar på mig varje gång jag ser det här ;o)

Det är såååå kul!

Victor åker delfinexpressen

Annars hade vi som vanligt en skitbra helg med teamet. Kim våran ljudkille fyllde år när vi var i Kolmården, så vi passade på att sjunga lite för honom. Grattis Kim!

Maja kör med oss minsann - ska det bli bra tv så ska det ;o)

Annars var delfinerna det häftigaste på hela kolmården, barnen var lyriska - vi åker snart tillbaka!

Och så till alla brudar som gillar Victor - han hälsar <3

Skickade hit Anja Ek och tillsammans så snickrade vi ihop ett litet repotage. Och hur det blev kan man läsa om i nya numret som kommer ut i butik på torsdag.