Klimatduellen med Maggie Thauersköld

Fredag eftermiddag och minuterna tickar på. Många hoppas in i det sista att ett mirakel ska ske och att världens alla länder ska kunna enas om ett nytt globalt, juridiskt bindande klimatavtal och därmed "rädda jorden", som det brukar heta. USA:s president Barack Obama har just avlevererat ett tal i finretorikens anda."We are ready to get this done today", sade han. "But is has to be approvement on all sides".

Det är just det som är problemet. Länderna är långt ifrån överens. Det är möjligt att klimatmötet förlängs till och med söndag, men motsättningarna tycks vara så stora att en extra dag lär knappast lösa dem.

EU är visserligen överens och här i Sverige står vi med tagelskjortan redo. Men varken Kina eller Indien vill acceptera fasta utsläppsmål eftersom sådana anses få en mycket negativ effekt på respektive lands ekonomi. G77-länderna ser gärna att rika väst stänger till koldioxidkranen, men själva vill de förstås inte göra något. De ser dock gärna att väst bidrar med pengar. Mycket pengar.

Det lutar alltså åt fiaskohållet. Men vad innebär det i så fall? Vem blir vinnare i klimatlotteriet?

Lyssnar man på Piers Corbyn, astrofysikern som driver webbsidan Weather Action och som specialiserat sig på långtgående väderprognoser baserade på solens aktivitet (han förutsade för övrigt den nuvarande kylan redan för en månad sedan) så står vi inför 100 år av kallare temperaturer.

År 2006 förutsade NASA att den kommande solcykeln, nummer 24, skulle bli en riktigt stor en. Det blev inte så. 2008 var det fritt från solfläckar 266 av 366 dagar (73 procent av året), vilket sades vara rekord. Hittills i år är motsvarande siffra 74 procent. Frågan är förstås: hur mycket inverkar solen på vårt klimat?

Brittiska Met Office meddelade den 10 december att 2009 väntas bli det femte varmaste året som uppmätts sedan 1850. Men så var det ju den där förargliga kopplingen till University of East Anglia och Climategate. Kan vi lita på data från Met Office?

Met Office menar även att 2010 kommer att bli det varmaste året någonsin, 14,58 °C närmare bestämt. Det hittills varmaste året är 1998 med 14.52 °C. (När jag skriver detta slår det mig hur fantastiska våra klimatmodeller måste vara när vi kan förutsäga det kommande årets medeltemperatur ner till två decimaler.)

Som flera av er påpekade är jag ingen klimatexpert, även om jag kanske inte är fullt så okunnig som vissa påstår. Jag tänker därför inte komma med några egna klimatprognoser för framtiden.

En sak kan jag dock säga: jorden kommer med all sannolikhet inte att gå under på grund av den globala uppvärmningen. Inte mänskligheten heller.

Vi kommer med all sannolikhet inte att se något nytt globalt klimatavtal under 2010. Detta ser jag som både bra och dåligt. Bra därför att världen knappast skulle må bättre av att tvingas till långtgående utsläppsbegränsningar. Dåligt därför att den finansiella hjälpen till de fattiga länderna  också lär dröja.

Om vi vill hjälpa länder som Bangladesh, Sierra Leone och Nigeria måste vi nämligen göra det genom insatser riktade direkt mot dessa länder. Att tro att vi räddar deras tillvaro genom att byta ut våra glödlampor och ta cykeln till mataffären är en illusion. En farlig illusion, eftersom den invaggar oss i en falsk trygghet och hindrar oss från att vidta effektiva åtgärder.

Att bygga hundra nya vindkraftverk i Östersjön hjälper varken oss eller utvecklingsländerna. Men det skulle ett halvdussin nya kärnreaktorer kunna göra, genom den fossilenergi som de skulle kunna ersätta.

Om vi satte människan främst, vilket är vår roll i evolutionen, och om vi verkligen, verkligen brydde oss om mänsklighetens framtid, då borde vi främst se till att varje land får en rimlig chans till ekonomisk utveckling. Det kommer dock inte att ske så länge världens medier får fortsätta att förmedla en apokalyptisk framtidsbild och demonisera det ämne som utgör grunden för allt liv på jorden.

Med dessa ord säger jag tack och adjö för den här gången. Stort tack även till Anders för värdigt motstånd.

Köpenhamnsmötet lider mot sitt slut och än har det inte utkristalliserats något nytt klimatavtal. Frågan är om världen verkligen behöver ett sådant. Kyotoprotokollet har ju blivit ett rejält magplask. Och ett dyrt sådant dessutom.

Som julklapp i år önskar jag mig därför att vi åter fokuserar på de verkliga, snarare än påhittade hoten.

Samhällets ansvar är först och främst att ta hand om de människor som lever idag och därefter att sörja för kommande generationer. När det gäller klimatet är samhällets främsta ansvar att skapa en beredskap inför alla stora klimatförändringar som kan tänkas inträffa.

Några faktiska förhållanden som är viktiga för oss att ha med när vi prioriterar våra åtgärder på miljöområdet:

1. Idag tvingas nästan tre miljarder människor leva på mindre än två och en halv dollar om dagen.

2. 850 miljoner människor får inte tillräckligt med mat.

3. Tio miljoner barn dör varje år av sjukdomar som vi hade kunnat förhindra.

4. En miljard människor saknar tillgång till rent vatten.

5. En och en halv miljard människor lever utan elektricitet.

6. Två och en halv miljard människor använder smutsig biomassa (ved, kol och dynga) för att värma sina bostäder och laga mat.

7. En miljard människor kan inte läsa och en fjärdedel av barnen i fattiga länder går inte ut grundskolan.

Dessa problem utgör allvarliga hot mot människors fortsatta existens. Och sannolikt är det genom att lösa dem som vi skapar ett långsiktigt hållbart samhälle. När människor får det bättre visar det sig att det även blir politiskt möjligt att på allvar ta itu med miljöfrågor. En klimatpolitik som hämmar den ekonomiska utvecklingen kommer att motverka sitt syfte genom att många miljöproblem består och till och förvärras i dagens fattiga länder.

När det gäller "tummen upp" (symbolen längst ner i varje artikel) är ställningen just nu som följer:

Maggie: 1084 tummar upp

Anders: 236 tummar upp

Som sagt, helt ovetenskapligt...

Igår eftermiddag var jag på en presskonferens arrangerad av några företrädare för de små örikena som sägs hotas av den globala uppvärmningens konsekvenser. En av paneldeltagarna var en blyg liten tjej från Solomonöarna. Lågmält berättade hon om sin oro för de stigande havsnivåerna. Till slut brast hon i gråt. Det var äkta förtvivlan i hennes röst. Hjälp oss, var budskapet från önationerna i Stilla havet.

Havsnivåhöjning sägs vara ett av de allvarligaste resultaten av den globala uppvärmningen. Enligt IPCC:s forskare hotas många av världens låglänta områden av översvämning. I sin film "En obekväm sanning" spår Al Gore att haven kommer att höjas med 6 meter fram till år 2100. Som tur är tror inte de flesta seriösa forskare att detta kommer att inträffa. IPCC har för varje rapport reviderat ner sina uppskattningar av den förväntade havsnivåhöjningen. I den senaste, fjärde rapporten, sades det att havsnivån fram till 2100 kan komma att höjas med 30 till 40 centimeter.

Det finns ganska lite information om hur en höjd havsnivå skulle påverka mänskligheten. Ungefär 630 miljoner människor sägs leva i utsatta kustområden. Två tredjedelar av världens städer med en befolkning på över fem miljoner ligger i dessa områden. Exakt hur varje område kan komma att påverkas är svårt att säga.

Att havsnivån stiger är ett faktum. Däremot är det tveksamt om man kan koppla samman höjningen av havsnivå med våra utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Havsnivån har nämligen stigit ända sedan slutet på den Lilla istiden och höjningstakten har inte accelererat. Nedan ser ni ett diagram som visar hur havsnivån stigit sedan 1992.

Havsnivån har dessutom aldrig varit konstant. Under den senaste interglaciala perioden (dvs. perioden mellan två istider) var den troligen tre till fem meter högre än idag. Fortsätter uppvärmningen (oavsett orsak) så kommer även havet att stiga.

Det stiger dock inte lika mycket överallt. På en av de mest utsatta platserna i världen, Maldiverna, har det faktiskt inte skett någon signifikant höjning av havsnivån under de senaste 30 åren. Tvärtom mot IPCC:s förväntningar har havet sjunkit med 20 till 30 centimeter, säger professor Nils-Axel Mörner, som genomfört flera forskningsprojekt på Maldiverna.

Att ett område förlorar mark behöver dessutom inte bero på en höjning av havsytan. Alternativa förklaringar kan vara erosion av kustlinjen, att själva marken sjunker i förhållande till havet etc.

Vi bör absolut inte förringa problemet. Och vi bör erbjuda hjälp till utsatta länder. Men återigen, lägg inte skulden för allt som sker på koldioxidutsläppen. Kom ihåg att klimatet alltid förändrats och kommer alltid att förändras, oavsett om vi finns eller inte. Glaciärerna kommer att fortsätta att växa och dra sig tillbaka, på samma sätt som de alltid har gjort. Havsnivån kommer att fortsätta att variera. Kanske står vi snart inför en ny istid.

Det är viktigt att vi är förberedda, inte bara på en eventuell fortsatt uppvärmning, utan även på en avkylning. Vi måste vara flexibla och anpassningsbara. För det lär dröja länge innan vi kan styra över jordens klimat.

Uppdatering: På förekommen anledning, ett diagram över hur havsnivån stigit sedan 1880.

Källa: Wikipedia.

Uppdatering 2: De av er som protesterat mot att Al Gore skulle ha angett havsnivåns höjning till 6 meter fram till 2100 har principiellt rätt. Al Gore nämner nämligen inget årtal alls. Dock tyckte den domare i brittiska High Court som bedömde felen i filmen "En obekväm sanning" att Al Gore måste ha avsett år 2100 eftersom han visade effekten av en 6-meters höjning på dagens befolkning på Manhattan, i Nederländerna och i Bangladesh.

Herrarna (och den ensamma damen) på UI har i sällskap med professor Erik Svensson i Lund korkat upp champagnen för att fira klimatförnekarnas Waterloo. De påstår nämligen att jag gått i deras fälla och erkänt att det finns en antropogen växthuseffekt (för om det finns en naturlig sådan, så kan ju även människan påverka).

Men kära motståndarsida... har jag någonsin i denna blogg sagt att människan INTE påverkar klimatet? Det är väl klart att vi gör, frågan är bara i vilken omfattning.

Det intressanta är således inte om det existerar en antropogen växthuseffekt utan om denna kan sägas vara klimatdrivande. Det är ju detta som är den springande punkten i hela klimatdebatten. Sug på den och kom tillbaka i gammal god form. Just nu erbjuder ni inte mycket till motstånd. :)

Storbritannien drabbat av skyfall! Kilimanjaro smälter bort i hettan! Isbjörnarna är snart helt utrotade! Ja, så kan det låta i dagens medier. Framför allt nu, när hela världens ögon riktas mot Köpenhamn och de 15000 delegater som gör sitt bästa för att förhandla fram ett nytt klimatavtal och rädda planeten.

Kom dock ihåg att anledningen till att den globala uppvärmningen uppfattas som ett hot är egentligen inte att temperaturen stiger. Att det blir varmare är något som många, framför allt i de kallare regionerna, kanske ser fram emot. Problemet är det, att i takt med att världen blir varmare, påstås leda till en rad negativa konsekvenser. IPCC menar bl.a. att vi kan förvänta oss stigande havsnivåer, fler eller starkare stormar, fler översvämningar, mer torka, ökad spridning av smittsamma sjukdomar och större vattenbrist. Hittills saknas dock belägg för dessa farhågor. Däremot görs många försök att koppla samman allt från manetinvasion till depression med våra utsläpp av växthusgaser och klimatförändring. Den globala uppvärmningen är en tacksam syndabock, den kan inte protestera.

Långt ifrån allting beror dock på klimatet och det faktum att det förändras. "Dåligt väder har vi alltid haft", skriver min klimatduellant Anders Emretsson. Och han har rätt. År 2007 larmades det vitt och brett om att den arktiska sommarisen håller på att försvinna för gott. Men den rekordartade avsmältningen i Arktis 2007 och delvis 2008 berodde faktiskt inte på uppvärmningen, utan på förändringar i vind- och havsströmmar.

Det krympande snötäcket på Kilimanjaro är heller inte uppvärmningens fel. Experter i Tanzania menar att det i stället beror på förändringar i markanvändning. I takt med att befolkningen hugger ner skogen runt berget för att bruka marken minskar även mängden nederbörd i området.

I Bangladesh fruktar man att en stor del av landet kommer att översvämmas. Bangladesh har låga kuster och är utsatt för stora effekter från den årliga monsunvariationen. Så långt stämmer det. Men den svenske forskaren Nils-Axel Mörner, som nyligen återvänt från just Ganges delta, kunde dokumentera en mycket stark erosion av stranden utan någon som helst stigning av havet. Återigen är det troligen inte den globala uppvärmningen som orsakar tragedin för Bangladeshborna.

Och tvärtemot vad som skrivs i media (och vad Anders Emretsson skriver) har varken mängden eller intensiteten av tornados, cykloner och orkaner ökat. Enligt US Hurricane Service har förekomsten av orkaner varit ganska oförändrad sedan mitten av 1850-talet. År 2008 var aktiviteten rekordlåg. Stormskadorna har däremot ökat, men det har inget med klimatförändring att göra, snarare det faktum att fler människor bosätter sig i stormkänsliga områden. Dr Indur Goklany, som arbetar för det amerikanska inrikesdepartementet, har dessutom kommit fram till att de globala dödstalen p.g.a. extremväder har sedan 1920-talet minskat med hela 95 procent!

En kraftig översvämning eller utdragen torka är naturligtvis alltid en tragedi för dem som drabbas. Och vi har ett ansvar att hjälpa dem som berörts av en sådan katastrof. Att skylla allt på våra utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser är dock naivt och bör undvikas.

En vecka har gått och Köpenhamnsdelegaterna är inte ens i närheten av ett tillfredsställande och dessutom juridiskt bindande klimatavtal. Under den presskonferens som EU-delegationen anordnade i lördags sade vår miljöminister Andreas Carlgren följande: "Så här långt har vi inte uppnått tillräckligt mycket. Fortsätter vi i den här takten så kommer vi inte att ha nått så långt som det behövs nästa vecka."

Trots att EU har förbundit sig till att betala 6 miljarder euro för att snabbt starta upp alla klimatåtgärder vill varken USA eller Kina följa efter. För att inte tala om utvecklingsländerna. För de vill överhuvudtaget inte förbinda sig till några fasta utsläppsmål.

Duktiga Sverige har dock redan gått med på att betala 8 miljarder kronor. Enligt Svenska Dagbladet är 9 av 10 svenskar villiga att betala extra för att förhindra vidare global uppvärmning. Denna uppgift härstammar från en ny studie, i vilken bl.a. Åsa Löfgren från Handelshögskolan i Göteborg deltar.

"Både i Sverige och USA kan befolkningen tänka sig att betala 2–3 procent av sin inkomst för att inte den globala uppvärmningen ska öka mer än 2 grader", skriver Svenska Dagbladet. Som skeptiker vill jag givetvis dubbelkolla alla sådana uppgifter. Hur ställdes till exempel frågan? Men se där, det går inte att få tag i enkäten eftersom undersökningen ännu inte är avslutad! Det säger Åsa Löfgren själv på Chalmers och Göteborgs universitet COP15-blogg.

Svenska Dagbladet har alltså villigt accepterat siffror som de inte ens kan verifiera.

Hur många av era vänner/grannar/arbetskamrater vill betala 2-3 procent av sin inkomst för att stoppa klimatförändring? Ställ frågan på fikarasten och se vad som händer. Nämn även gärna att det är långt ifrån säkert att de 2-3 procenten har någon effekt överhuvutaget. "Men vi måste ju ändå försöka, eller hur", låter det från alarmistsidan.

Personligen satsar jag gärna inte bara 2-3, utan 5 procent av min inkomst på att t.ex. utrota fattigdomen. Bara någon kan komma upp med en vettig plan. Men klimatet kommer vi att aldrig att kunna styra. Det är dags att vi inser detta.

Som kommentar till ett av mina tidigare inlägg skrev signaturen "Svartskallen i Rosengård" följande:

"Maggie, jag förstår inte på något sätt hur du kan lägga din tid på att argumentera EMOT det faktumet att människan måste förvalta sin planet. Våran inverkan på jorden har förödande konsekvenser och det råder det väl föga tvekan om. Du verkar vara någon som inte inser en så enkel sanning som att ett ägg är bräckligt förrän du har tappat det på golvet. CO2 utsläpp är inte så farligt och antagligen inte utfiskningen av världshaven eller utsläppen av kemikalier, kärnavfall och läkemedel heller? Vilken tur att våran framtid inte är i dina händer."

Svartskallens kommentar är ett praktexempel på hur många människor blandar samman miljöfrågor med klimathotet. Följaktligen tror de att jag, som klimatskeptiker, struntar högeligen i allt som har med miljö att göra bara för att kunna fortsätta att konsumera sönder Jorden.

Men låt mig förklara några saker. Att vara klimatskeptiker innebär inte per se att man är en miljöbov och en ond människa. Jag vet att några av er gärna vill tro det.

Det är dock viktigt att skilja på miljö och klimat. Jag kan försäkra er om att de flesta klimatskeptiker är, i likhet med mig, mycket bekymrade över missförhållandena på Jorden. En av sex människor svälter. En av fem har inte tillgång till rent vatten och sanitet. En av fyra saknar faktiskt tillgång till elektricitet. Utfiskningen ÄR ett stort problem. Likaså alla vatten- och luftföroreningar (OBS koldioxid ser jag inte som en förorening, trots att amerikanska EPA säger det). Vi måste stoppa skogsskövlingen. Vi bör naturligtvis vara rädda om de ändliga resurser som ställts till vårt förfogande. Självklart har vi ett stort ansvar att ta hand om den planet vi lever på.

Kom dock ihåg att tillväxt och miljöomsorg oftast går hand i hand. I takt med att ett land förbättrar sin ekonomi och höjer sin levnadsstandard förbättras även miljön. Jämför bara med hur vi hade det här i Sverige för 50 år sedan. Både luft- och vattenkvaliteten har förbättrats väsentligt sedan dess.

Om vi hjälper de fattiga länderna att ta sig ur sin fattigdom så kommer även de att få resurser till miljöhushållning. Men så länge människor svälter och är sjuka kommer inga pengar att läggas på miljöförbättrande åtgärder.

Vi har ett ansvar att ta hand om och hjälpa de fattiga. Om dagens biståndspolitik är rätt utformad eller inte kan jag inte svara på. Många menar att biståndspengarna hamnar i fel händer.

Jag tror mig dock veta en sak. Vi hjälper inte de fattiga genom att införa handel med utsläppsrätter (ni har väl dessutom hört om hur systemet missbrukas). Vi hjälper dem knappast genom att vrida åt alla oljekranar och ersätta de fossila bränslena med vindsnurror.

På sikt bör vi naturligtvis hitta alternativa bränslen. Men att tro att vind och sol allena inom den närmaste framtiden kan försörja hela vår planet med energi är en utopi. En dröm.

När jag gick runt i Köpenhamn stötte jag på många hemlösa. En man stod mitt på trottoaren och kissade på sig själv. Folk gick förbi och låtsades inte se. Andra människor låg i ett hörn täckta av trasor. Inte heller de bevärdigades en blick.

Hur kommer det sig, frågar jag er, att vi med stor iver adopterar en isbjörn, men samtidigt är blinda för det mänskliga lidandet mitt ibland oss?

Om ni verkligen, verkligen vill ta hand om Jorden, glöm då inte de människor som lever på den. Och då menar jag inte bara dem som vi hör talas om i tv-reportage och vars ansikten vi möter i tidningar. Bry er lika mycket om dem som ni möter varje dag. På gatan, på jobbet, i skolan, i mataffären. Det är där omsorgen om vår planet börjar.

En god helg önskar er alla,

Maggie

Hur många av er har sett filmen som visades under öppningsceremonin på klimatmötet i Köpenhamn? Kom ihåg att det är FN som är avsändare.

Det är lustigt. Bara för att jag inte hungrigt kastade mig över Anders Emretssons bevisföring och försökte hacka sönder den punkt för punkt så tycks en hel del av er tro att jag: a/ känner mig överkörd och har inget att tillföra eller b/är okunnig och låter därför bli att argumentera vidare.

Många av er menar att Anders bevisföring är solklar. Är det så? Det finns mycket att invända mot det han skriver. Och ÄVEN OM vi skulle utgå ifrån att han har rätt på ALLA punkter och att människans utsläpp av växthusgaser är den drivande faktorn när det gäller klimatförändring så kvarstår frågan: vad händer sen?

Hur många av er anser att 0,74 grader är en farlig uppvärmning? Räck upp en hand.

I själva verket är det inte de 0,74 graderna som är klimathotet. Hotet är temperaturen kommer att fortsätta stiga med X antal grader, allt mellan 1,5 till 6 (enligt IPCC). För detta finns dock inga belägg förutom projektionerna från ett antal klimatmodeller, som alla förutsätter att klimatets nettoåterkoppling är positiv, dvs. att den ena händelsen förstärker den andra. Men hur kan det stämma om jorden efter varje El Nino återvänder till balans? 1998 års El Nino var ju ovanligt kraftig och ledde till en stor temperaturökning. Varför sjönk sedan temperaturen? Borde den inte fortsätta att stiga mot en tipping point?

Men så finns ju de där naturliga variationerna. Det är de som just nu "döljer" uppvärmningen, påstår AGW-sidan. Fast om dessa variationer är så starka, borde de då inte rimligen också kunna svara för uppvärmningen 1975-1998? Det är ju de facto bara den sistnämnda uppvärmningen som anses bero på människan. Och inte helt, utan huvudsakligen. Hur många tiondels grad talar vi här om? Ser ni verkligen inte hur vi förstorar upp problemet?

Så till dissektionen:

1. Den naturliga växthuseffekten är ett faktum. Ja, men varför tar inte Anders upp frågan om koldioxidens avtagande upptagningsförmåga. Ju mer koldioxid vi tillför desto mindre effekt får det extra tillskottet eftersom koldioxidens effekt avtar logaritmiskt. Och varför nämner inte Anders att t.o.m. IPCC i sin bevisföring menar att en fördubbling av CO2-halten bara ger 1 grads uppvärmning. Klimathotet består ju i att man antar att vattenånga förstärker koldioxidens effekt i all oändlighet. Alltså - solklart? Nej.

2. CO2-halten har ökat med 30% sedan 1750-talet. För det första: mätningarna av CO2-halten på Mauna Loa började göras av David Keeling år 1958. 1974 började NOAA göra egna mätningar. Uppgifterna om CO2-halten innan dess kommer från proxydata. De sistnämndas tillförlitlighet har ifrågasatts av flera forskare.

Andelen metan har ökat, ja. Men de senaste åren har metankurvan planat ut, trots alla kor som står och rapar runt om i världen. Solklart? Nej.

3. Ökningen av växthusgaser beror på mänsklig aktivitet. Tja, koldioxid som koldioxid. Hur ska man kunna bevisa det? Hur mycket av den extra koldioxiden kommer t.ex. från havet? Naturliga utsläpp av CO2 är trots allt 20 gånger större än vad vi själva tillför. Solklart? Återigen nej.

4. Jordens medeltemperatur har stigit med cirka 0,7 grader celsius sedan förra sekelskiftet. För det första bygger detta på data från markstationer, vars tillförlitlighet ifrågasatts många gånger. Anthony Watts har på ett föredömligt sätt visat hur uselt temperaturmätningarna kan gå till. Ser man till satellitdata är det inte alls lika självklart att temperaturen har stigit (sedan 1979, då mätningarna började). För det andra, IPCC påstår inte att människan svarar för huvuddelen av dessa 0,7 grader. Temperaturen steg nämligen först  från förra sekelskiftet och t.o.m. 30-talet. Denna uppvärmning anses dock av IPCC vara naturlig. Därefter föll temperaturen från ca 1940 till ca 1970. Även den avkylningen är naturlig. Den mänskliga delen av uppvärmningen handlar alltså om åren mellan ca 1975 och 2009. Och då ska man även hålla i minnet att temperaturen inte har stigit sedan 2002. Så solklart? Absolut inte.

5. Andra faktorer kan inte förklara temperaturhöjningen. Jo, det kan de och det gör de. Bruna moln, dvs. värmande partiklar har funnits stå för ca hälften av den uppvärmning som tidigare tillskrevs CO2. I IPCC:s senaste rapport tar man heller inte hänsyn till den ökade solinstrålningen i slutet av 1900-talet. Vi har alltså partiklar och solen. Vad vi vet. För klimatvetenskapen är en ung vetenskap och nya upptäckter görs hela tiden. Det vi vet idag kan visa sig vara helt felaktigt i morgon.

Alltså, vi bör ha is i magen och vänta. Och under tiden som vi väntar bör vi naturligtvis ta hand om alla andra miljöproblem som för tillfället står i skuggan av koldioxidhysterin.

Med kära hälsningar,

Rödluvan i Ramlösa