Klimatlotteriet

Fredag eftermiddag och minuterna tickar på. Många hoppas in i det sista att ett mirakel ska ske och att världens alla länder ska kunna enas om ett nytt globalt, juridiskt bindande klimatavtal och därmed "rädda jorden", som det brukar heta. USA:s president Barack Obama har just avlevererat ett tal i finretorikens anda."We are ready to get this done today", sade han. "But is has to be approvement on all sides".

Det är just det som är problemet. Länderna är långt ifrån överens. Det är möjligt att klimatmötet förlängs till och med söndag, men motsättningarna tycks vara så stora att en extra dag lär knappast lösa dem.

EU är visserligen överens och här i Sverige står vi med tagelskjortan redo. Men varken Kina eller Indien vill acceptera fasta utsläppsmål eftersom sådana anses få en mycket negativ effekt på respektive lands ekonomi. G77-länderna ser gärna att rika väst stänger till koldioxidkranen, men själva vill de förstås inte göra något. De ser dock gärna att väst bidrar med pengar. Mycket pengar.

Det lutar alltså åt fiaskohållet. Men vad innebär det i så fall? Vem blir vinnare i klimatlotteriet?

Lyssnar man på Piers Corbyn, astrofysikern som driver webbsidan Weather Action och som specialiserat sig på långtgående väderprognoser baserade på solens aktivitet (han förutsade för övrigt den nuvarande kylan redan för en månad sedan) så står vi inför 100 år av kallare temperaturer.

År 2006 förutsade NASA att den kommande solcykeln, nummer 24, skulle bli en riktigt stor en. Det blev inte så. 2008 var det fritt från solfläckar 266 av 366 dagar (73 procent av året), vilket sades vara rekord. Hittills i år är motsvarande siffra 74 procent. Frågan är förstås: hur mycket inverkar solen på vårt klimat?

Brittiska Met Office meddelade den 10 december att 2009 väntas bli det femte varmaste året som uppmätts sedan 1850. Men så var det ju den där förargliga kopplingen till University of East Anglia och Climategate. Kan vi lita på data från Met Office?

Met Office menar även att 2010 kommer att bli det varmaste året någonsin, 14,58 °C närmare bestämt. Det hittills varmaste året är 1998 med 14.52 °C. (När jag skriver detta slår det mig hur fantastiska våra klimatmodeller måste vara när vi kan förutsäga det kommande årets medeltemperatur ner till två decimaler.)

Som flera av er påpekade är jag ingen klimatexpert, även om jag kanske inte är fullt så okunnig som vissa påstår. Jag tänker därför inte komma med några egna klimatprognoser för framtiden.

En sak kan jag dock säga: jorden kommer med all sannolikhet inte att gå under på grund av den globala uppvärmningen. Inte mänskligheten heller.

Vi kommer med all sannolikhet inte att se något nytt globalt klimatavtal under 2010. Detta ser jag som både bra och dåligt. Bra därför att världen knappast skulle må bättre av att tvingas till långtgående utsläppsbegränsningar. Dåligt därför att den finansiella hjälpen till de fattiga länderna  också lär dröja.

Om vi vill hjälpa länder som Bangladesh, Sierra Leone och Nigeria måste vi nämligen göra det genom insatser riktade direkt mot dessa länder. Att tro att vi räddar deras tillvaro genom att byta ut våra glödlampor och ta cykeln till mataffären är en illusion. En farlig illusion, eftersom den invaggar oss i en falsk trygghet och hindrar oss från att vidta effektiva åtgärder.

Att bygga hundra nya vindkraftverk i Östersjön hjälper varken oss eller utvecklingsländerna. Men det skulle ett halvdussin nya kärnreaktorer kunna göra, genom den fossilenergi som de skulle kunna ersätta.

Om vi satte människan främst, vilket är vår roll i evolutionen, och om vi verkligen, verkligen brydde oss om mänsklighetens framtid, då borde vi främst se till att varje land får en rimlig chans till ekonomisk utveckling. Det kommer dock inte att ske så länge världens medier får fortsätta att förmedla en apokalyptisk framtidsbild och demonisera det ämne som utgör grunden för allt liv på jorden.

Med dessa ord säger jag tack och adjö för den här gången. Stort tack även till Anders för värdigt motstånd.