Hemma, till slut

Idag har jag åkt hem från Karlshamn. Hem till Stockholm för att ta igen mig några dagar. Ja, eller kanske inte ta igen mig, jag skall stå på Allsång på Skansen på tisdag, men ändå.Hur som helst. I morse klockan 07.30 klev jag upp ur sängen för att åka tåg hem. Först taxi till stationen där en rälsbuss skulle ta oss till Hässleholm för vidare färd med X2000 till Stockholm.På stationen i Karlshamn fick vi emellertid reda på att någon rälsbuss skulle då inte komma, den var inställd, utan en buss skulle ta oss till vår avgångsdestination. Det kom förvisso en buss, fast för sent. Och inte nog med det. När bussen väl kom var den i princip redan full varför halva vårt gäng blev avslängda och lämnade åt sitt öde. Några, inklusive jag själv, fick dock plats och for iväg. Tror ni att färden gick till Hässleholm? Icke. Nej, vi släpptes av i Kristianstad där vi fick kliva på en rälsbuss som skulle ta oss sista biten till Hässleholm.Då var det liksom kört. Tåget hade gått.Gänget som blivit avslängda av bussen hade varit smarta och tagit en taxi direkt till tågstationen och hunnit med, men vi stod alltså där som losers.En timme skulle vi nu få vänta på ett nytt tåg som dessutom var en kvart försenat när det väl dök upp. Det här tåget var lika fullt som bussen men efter ett okej från SJ:s ledningscentral klev vi ändå på och satte oss i Bistron, det enda stället där det fanns plats att sitta.Då kom Farbror Konduktör i sin blå uniform. Tror att han klev direkt ut från charmkursen och in på det här tåget. Han fick syn på oss och såg sin chans att äntligen få bestämma någonting här i världen. ”Här kan ni inte sitta, upp och hoppa, ut på tåget med er”. Upp och hoppa? Hoppa åt helvete SJ.