Min sista turné

Inte sällan ser man artister gå ut offentligt och berätta att ”det här är nog det sista jag gör”. Och, efter ett sådant utspel finns det en hel drös med människor som tänker, ”åh vad skönt”. Det är emellertid inte riktigt den effekten man vill åt. Nej, man hoppas ju såklart på att hela Sverige skall gå man ur huse för att se en, att den sista turnén man gör skall bli en eriksgata där folk står utmed vägarna och slänger rosenblad framför bussen.

I höstas var det Lundell som för femtioelfte gången gick ut och sa att nu fick det vara slut. Ja, nästan slut, för han skulle ju faktiskt göra en sväng i våras och en i sommar och en i höst också. Igår kunde man läsa att han bara skojade. Phu, vilken lättnad.

En annan gammal turnéräv, Ledin, har gjort ett liknande utspel. Han har dock varit något mer försiktig i sitt avskedstal och sagt att detta ”kan” vara hans sista turné.

Jag vet hur det funkar. Har själv gjort det.

1978 åkte jag runt med Vittring. En turné som inte funkade. Det kom inte så mycket folk. Så vad gjorde jag? Jag gick ut med krigsrubriker i pressen och hävdade att det här var min sista turné. Det var stora ord. Men inte fan kom det mer folk för det.