Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Vad gör man när...

Vad gör man när känslorna dör? Forts på föreg inlägg. Min sambo är inte mycke för att prata och när jag vid ett tillfälle föreslog att vi skulle skriva ner vad vi kände o tänkte resulterade det i att jag fick ett par sidor med kritik... Inte en enda liten ros hittade jag bland det taggiga riset. Borde tagit det som ett tydligt tecken för nu är jag rädd att det är försent. Om inget annat så bara för att jag sedan dess blivit väldigt uppmärksam på kritik från honom o tagit åt mig o nu är jag inte längre samma JAG som han träffade. Nu vet jag att jag inte är värd något och att ingenting jag gör är branog. Inte ens det jag alltid vetat att jag va bra på duger jag till längre...
3 kommentarer
matilda77a
25 november 2009, kl 06:42
Två mycket upptagna individer varav den ena jobbar dag och den andra jobbar natt. Om man inte umgås,är det nog ganska självklart att det är lätt glida ifrån varandra. Men ännu bor ni ihop så ännu behöver det ej vara försent. Han skrev en massa kritik till dig men vad skrev du till honom? Är barnen även hans? Är ni ihop enbart för barnens skull numera? Vad betyder han för dig? Vad betyder du för honom? Han han intresse för att försöka "tända lågan" igen? Fråga dig själv detta och fundera. Uppenbarligen betyder han fortfarande något för dig ty annars hade du väl ej varit så lädsen över hur det ser ut nu. Uppenbarligen vill du göra något åt saken. Vill han samma sak? Försök tala med honom. Om du är rädd för att ert förhållande går åt fel håll,berätta det för honom. Förklara för honom vad du känner och vill. Ger han dig enbart kritik,förklara för honom hur det känns. Kanske han har svårare att uttrycka sig i känslor än du? Betyder erat förhållande något för dig,försök igen. Han kanske älskar dig mer än du tror. Ge honom en chans. Försök igen. Ge inte upp bara efter ett eller två försök. Inte om han fortfarande betyder något för dig.
Hoppas min kommentar muntrar upp dig till ett nytt försök....ty delad familg är så.......smärtsam. För dig,för honom och synnerhet för dina ungar.....Ungar har en tendens att lägga skulden på sig själva då föräldrarna ger upp.....Hoppas det ordnar sig
Anonym
25 november 2009, kl 19:24
Självklart har jag inte bara försökt ordna detta två gånger det har varit återkommande ett par år.
Jag skrev både vad jag uppskattar hos honom och sådant som jag kände att vi behövde prata om. Tyvärr är min sambo dålig på att prata i alla fall så fort någontng kritiskt mot honom kommer upp. Han reagerar alltid med att svara med "ja, men du gör inte alltid...". Jag har varit väldigt specifik med vad mina "problem" är. Han ser inte att kommentarer han fäller kan vara sårande och när jag nu talar om att han har lyckats övertyga mig om att jag är skittrist i sängen och att jag därför känner mig löjlig när jag så mycket som tänker tanken på att "förföra" honom så säger han bara "jaja då får vi skita i det då"..... Äh jag vetfaktiskt inte va jag ska göra eller var jag ska börja...
Gringubben
25 november 2009, kl 07:11
Hade liknande situation på 80-talet, dock inga barn. Natt/dagjobb är det nog väldigt få förhållanden som överlever.
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna