Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Mamma till 3
Jag mamma till 3 med två liv. Livet före 07-10-06 och livet efter. Mina glädjestunder o min sorg. 2 söner i livet o 1 dotter i Änglarnas värd. Besök gärna Jessicas hemsida www.lisa.dinstudio.se

Förklaring på en kommentar

31 januari 2010, kl 16:51 Skrivet av liz38 Anmäl ! 

Fick denna kommentar på mitt förra inlägg från Anna och känner att jag vill förklara.

anna
29 januari 2010, kl 00:14
du skriver så fint! men jag kan inte låta bli att undra vad dina andra barn, de som lever IDAG, egentligen tycker om hur du skriver? det e vackert som sagt och sorgligt och hemskt, men du skriver bara om ett barn, man får uppfattningen att du bara haft ett. att du inte vill fira jul, att du spenderade 12slaget på nyår i hennes rum. taskigt skrivet mot dem!! varfør var du inte med nåt av dina levande barn då? konstigt.
ta hand om dig!
Mina två andra barn, mina söner är mitt allt och på flera ställen i bloggen så nämner jag dem, men bloggen uppkom för att jag skulle kunna ventilera mina känslar i mitt virrvarr av det som hände oss. Ett behov av att få ventilera och få ur mig de jobbiga tankarna och funderingarna just för att orka finnas för mina söner som är kvar i livet. De vet att jag skriver och de tycker det är helt ok. De har även läst en del inlägg. Jimmy blir 22 år i år och Johan blir 14. Under de här två åren har det varit väldigt kaotiskt för dem och speciellt för Jimmy. Jag har inte velat blottlägga hans tankar och känslor här i bloggen, han har sin egen blogg där han skriver. Johan har inte haft behovet av att prata om det som hänt, för han kom livet tillbaka ganska fort.
I december i år så åkte jag och sönerna till Marocko, det finns ett inlägg i bloggen där jag skriver om min glädjekänsla av att få umgås och göra detta med dem. Jimmy bor i egen lägenhet sedan 1 år tillbaka och Johan är mycket med sina kompisar både hemma hos dem och att de är här hemma. Sedan Jessica dog så har glädjen över att fira jul försvunnit i familjen, vi har försökt men ingen av oss mår bra när det närmar sig julen. Jimmy mår fruktansvärt dåligt när det är julhelg då han upplever att hela familjer är samlade, i våran familj så fattas ju Jessica. Johan mår dåligt när han tittar på sina julklappar och det inte finns några till henne, vi har verkligen försökt göra jularna så bra för dem och det är mycket det som gör att jag avskyr julen, för glädjen försvann för pojkarna i detta läge.
Att jag stod själv inne i hennes rum vid nyår var för att Jimmy inte var hemma då han var på fest med sina kompisar och skulle komma hem dagen efter. Johan sov hos en kompis den natten då de skulle åka scoter och skjuta smällare. Nyår var lyckad för pojkarna och det är jag glad över. För mig och min man Micke så kunde vi släppa fram våran sorg och frustration över en helg och hon inte är hemma, nu kunde vi släppa tårarna fritt utan att behöva tänka på pojkarna.
Pojkarna tycker som sagt att det är bra att jag skriver och att jag får ur mig ang Jessica, de vet att jag inte gör skillnad för dem, men de vill inte nämnas så mycket i bloggen då det handlar om mina tankar och känslor, vilket jag respekterar det för, det är också därför de inte finns med på bilder på bloggen. Jag har ändå i många inlägg skrivit om mina söner och min lycka över dem. Jag hoppas Anna att det är svar på dina frågor och funderingar, det är inte så konstigt egentligen.
6 |
0
|   |
6 kommentarer
Filosophia
2 februari 2010, kl 13:04
Jag tycker inte det är så konstigt egentligen. Jag har ju tre barn och det är inte alltid man kan ägna lika mycket tid med dom alla tre, och ibland är dom helt enkelt inte intresserade av att vara med en. Jag har ju följt din blogg ett tag nu och jag har aldrig uppfattat det som att du glömt dina pojkar. det här är ju en ventil för en del av ditt liv, inte nödvändigtvis för hela. det är nog likadant för många av oss som skriver här. Man visar kanske inte allt. Och det måste man inte heller!!
Kram vännen! Jag tycker du skrev ett väldigt fint svar till Anna!
Anmäl ! 
liz38
3 februari 2010, kl 20:07
Tack vännen. Jag hoppas att svaret var så pass att det gav en förklaring. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om sönerna men måste respektera deras vilja. Det skulle inte bli arg eller besvikna om jag skrev om dem eller la ut bilder. Men de får all min levande tid, Jessica får min tanketid.

Kram
Anmäl ! 
Kao
3 februari 2010, kl 16:56
Jag tycker du har hanterat ditt liv och din familj på ett suveräänt sätt, mitt i sorgen. Alla i din familj har sörjt på SITT sätt. Man kan aldrig säga att någon 'sörjer fel'. Även om de inte ens fäller några tårar på en begravning.
Hoppas Anna fattade det svar du gav henne.

Önskar dej all styrka i världen och att dina stunder med Jessica fortsätter ge resultat på det astrala planet, dit du lyckats ta dej i din sorg.

Du är storartad, beundransvärd och jag högaktar dej.

Kramar
Kao
Anmäl ! 
liz38
3 februari 2010, kl 20:11
Hej
Tack för dina ord. Nä sörjer fel kan man nog aldrig göra, en del kanske tycker jag sörjer fel, att jag ältar det som varit. Alla i familjen har gjort efter sin förmåga och gjort vad de tycker känns rätt och det har varit bra för det har vidgat våra syner på ett större perspektiv. Vi har blivit breda i sorgen känns det som. Den dag Jimmy har en extremt dålig dag så har vi andra kunnat finnas till och gett våran syn och han har gjort på vårat vis vilket känts bra för honom, likaså om jag har en dålig dag, så har jag kunnat ta in övriga familjens sätt att hantera sorgen.

Det astrala planet är jag fullständigt övertygad om och det ger mig en viss ro att komma vidare, om jag kämpar riktigt bra så får jag min stora belöning sedan. Att få ta Jessica i min famn är min stora belöning :)

Kram vännen.
Anmäl ! 
queenia
3 februari 2010, kl 17:10
Jag förstår fullständigt....... Har väldigt svårt att fira min födelsedag, sedan tre år tillbaka.. pga sorg. Vi får se hur det blir iår... jag vet inte än... men jag hoppas att det blir bättre.

.. min son kunde ha dött den dagen, och hans far dog omedelbart efter att han slängt ner sonen och själv slängde sig ner tio meter.... för tre år sedan...

Första gången vi firade min födelsedag så grät vi allihopa... sedan har jag inte utsatt mina barn för det mer...

kramar om.. Q.
Anmäl ! 
liz38
3 februari 2010, kl 20:13
Man får ju en helt annan syn på saker och ting samt vissa dagar. Jag fyller också år snart och det är inget som jag firat speciellt sedan jag blev äldre. Men just att det fattas en som kommer och ger en kram och säger grattis, det är uppenbart. Jul och nyår som är förknippade med familj och gemenskap blir också svår att hantera då det fattas en person.

Jag är ledsen för det som hänt din son.

Kram
Anmäl ! 
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna