Ängel på besök i natt.

Jessicas årsdag har passerat, det har nu gått 3 år sedan hon dog, 3 år o 2 veckor. Så länge har mitt barn varit borta. Dagarna före är värst, det är nedtrappning till det slutgiltiga datumet. Jag har nedräkning och minns dagarna före så väl hur hon var och vad som sas. När dagen kom var jag bara tom och slut, det fanns ingen riktig ork kvar. Jag tog ledigt den dagen och har insett att jag alltid kommer vara ledig den dagen, det är min och Jessicas dag, det är viktigt för mig att få åka ut till graven tidigt och tända ljus, det är viktig att få komma ut på eftermiddagen och likaså att åka ut på kvällen igen. Blev så glad när jag för där stod vännerna Maria, Carro och Emelie, så skönt att få se dem och få krama om dem. Senare kom Johanna och Erika ut, kramar där också. Många ljus och mycket blommor, det känns skönt för hon är inte bortglömd av sina vänner. Vännen Adam tom skrev och beklagade att han var sjuk och inte kunde komma ut och vara stöd till oss, fina ungdomar. Så många vänner från Jessica som skrev på hennes hemsida, var in och tände ljus på till minne av.

Dagen övergick i kväller och jag hade klarat av denna dag för denna gång, bara att inse att nu går vi in på år 3 mot 4. Tiden går så fort, och den går så sakta, jag vet inte hur jag ska förhålla mig riktigt, det gör mig osäker. På ett vis är jag en dag längre ifrån henne ju mer tiden går, men å andra sidan är jag en dag närmare henne ju mer tiden går, en dag närmare att få återse henne. Åh vad jag längtar efter henne, så länge sedan jag fick något riktigt tecken ifrån henne. Ja jag tror väldigt mycket på andevärlden. Jag har varit till olika medium och de säger exakt samma sak och ändå vet de inget om oss.

Inatt när jag skulle sova så stängde jag ned datorn i standby-läge som jag alltid gör. För att skrämen ska komma igång måste jag trycka ned någon knapp eller röra på musen. Datorn står i Jessicas rum hon hade när hon gick bort, det är ett kombinerat data/tv-rum. Hennes rum har vi flyttat till det mindre rummet i huset. Jag gick in och lade mig i sängen men kunde inte komma till ro och somna, gick upp tog täcke och kudde med mig för att lägga mig i soffan. Becksvart i hela huset, skärmen till datorn hade slocknat så inget ljus därifrån. Trevade mig fram till soffan och lade mig till rätta. Ifrån soffan ser jag ut över andra sidan av vardagsrummet och in i datarummet.

När jag håller på att blunda för att sova så blir det ljust inne i datarummet, skärmen går igång, det låter som någon rör lite lätt på tagenterna, jag känner mig glad och upprymd. Provar med att säga ut i mörkret "Hej Jessica, jag vet att det är du som är här hemma. Vill att du ska veta att jag saknar dig jättemycket och jag älskar dig". Det flimrar till med ljuset där inne, ser inte skämen men ser att det blinkar till av ljuset sen hör jag 5 tagenter som rörs, inte mycket med tillräckligt för att jag ska förstå att Jessica är med mig. Lätt om hjärtat och med en glädjetår rinnande ur ögat så lägger jag mig tillrätta för att sova.

Nu finns det de som tycker detta är båg och letar förklaringar till detta, som inbillning eller glapp i kontakterna osv. Sen finns det en del som säger att det självklart var Jessica. Jag respekterar de som inte tror på andevärlden. Men så länge jag tror på den och mår bra så finns den för mig, den existerar. Och ja jag fick kontakt inatt.