Att ladda sig energimässigt inför stundande julhelgen.

Tänk vad jag har upptäckt att många avskyr julen, att de känner vånda och ångest över denna stora familjehögtid. De jag upptäckt det på är änglaföräldrarna, dessa föräldrar som liksom jag förlorat barn och ser nu på när alla andra odrabbade hämningslöst njuter av denna stora familjehelg. Jag vill också njuta som jag gjorde förut. I livet före så älskade vi alla julen, det skulle vara mycket med jul överallt. Till första advent så hängde glittret uppe, kulorna var på plats, 4 banankartonger fyllda med tomtar stod uppställda överallt, röda dukar överallt, julmusiken spelades, det putsades och färgades.

När Jessica varit död 2½ månad så inföll vår första jul utan henne. Vilken stor besvikelse det var att inte hon hade julklappar, hade ingen ork och ingen lust att pynta, dagen innan julafton var jag instängd i sovrummet och hade ångest, kippade efter andan medan maken rullade köttbullar. Det blev en mardrömsjul för alla i familjen, ingen hade ork och vila, varken vi vuxna eller syskonen.

Idag har Jessica varit borta 3 år och det är den fjärde julen vi har utan henne. Ingen av oss 4 efterlevande har känt någon glädje över julen längre. Förra året åkte jag och pojkarna till Marocko veckan innan jul. Det var skönt att få ett avbrott, slippa se hysterin som var, slippa julmusiken och de förväntansfulla meningarna med att visst är det kul, du har ju alltid gillat julen...Vi tom slapp lucia då vi åkte den dagen. Denna resa gjorde att vi orkade med julen.

I år är det jul igen, ja vi har jul med paket, kalle anka, julbord men mer än så är det inte. Maten smakar inte lika gott som den en gång gjort. Vi anstränger oss för pojkarnas skull, men storebror mår psykiskt dåligt över jul, lillebror bryr sig inte utan går undan när alla hans kompisar pratar önskelistor, han brukar säga att jag behöver inga julklappar bara jag får Jessica tillbaka. Vilket öde det är för dem.

I helgen så kommer 2 änglaföräldrar hit Birthe som miste sin son Charlie i självmord och Pernilla som miste sin son Christian i självmord, dessa tillsammans med Birthes dotter Sofie kommer hit och jag har laddat som bara den i veckor. En hel helg ska vi umgås då de bor i Skåne och jag i Dalarna. Vi har inga krav på helgen, bara att få vara och tillsammans ladda batterierna. Skratta, prata, säkert gråta, minnas och bara vara utefter våra krav och behov, ingen vi behöver förklara en massa för. Vi har träffats en gång tidigare på riktigt, en lördag 4 timmar i september, innan dess bara haft kontakt på mailen och det klickade precis så som vi tänkt.

Jag känner att på söndagen när dessa underbara människor åkt hem kommer jag nog vara trött o fundersam på en massa men samtidigt laddad med så mycket positivitet att vi uthärdar julhelgen. Det är så otroligt skönt och befriande att umgås med änglaföräldrar, de är, de finns och de förstår, de kan läsa av en utav en blick. Så jag laddar för fullt inför helgen och har ett antal fjärilar i magen som är glada, jag känner mig glad ända in i märgen när jag tänker på denna kommande helg.