"Börja om med allt" skrev Jessica i sitt avskedsbrev till oss.

"Jag älskar er, tack för allt bra ni gjort men börja om med allt nu när jag inte finns längre"

Dessa rader avslutar Jessica sitt avskedsbrev till oss, många gånger jag tittat på dessa rader och funderat på hur ska vi kunna börja om med våra liv, hur kunde hon tro att det skulle vara så lätt och framför allt vad menade hon med att vi skulle börja om. För inte kan man väl börja om med livet precis som om inget skulle ha hänt. Så många gånger jag grubblat på dessa ord, så många gånger som jag tänkt att trodde hon att hon var värd så lite att vi med lätthet skulle börja om.

Idag har jag tagit henne mer på orden, inte börja om mitt liv men en liten slags nystart börjar vi om med. Som vuxna personer och föräldrar har man oddsen emot sig när man förlorar ett barn. 80% av alla som förlorat ett barn brukar skiljas åt under de första 5 åren. Vi har således 2 år kvar innan vi kommer till dessa 5 och vi har 20% chans att ha vårat äkenskap kvar. Fick veta dessa odds ganska tidigt och vilket fram till idag har varit bra att veta, vi vet vad vi har emot oss och vi vet att vi måste jobba stenhårt med vårat förhållande. För det första så sörjer jag och min olika, vi hanterar sorgen och saknaden olika. Sen ska vi fortsätta prestera på våra arbeten, vi ska även fortsätta vara föräldrar till våra andra barn. För att försöka vara bra föräldrar för resterande barn så lägger vi ner all energi på dem och har lätt att glömma oss själva.

Varje dag, flera gånger om dagen så ser jag tåget som passerar bortanför åkern vid vårat hus. Jag ser hur det passerar i en rasande fart platsen där hon dog, samma rasande fart som när det körde på henne. Varje dag när jag sitter vid bordet så ser jag hur det blinkar rött för att bommarna ska åka ner och jag vet att tåget är på väg. Varje gång jag sitter på altan på sommaren så både ser och hör jag tåget som dundrar förbi. Detta gör att tankarna automatiskt går till en inre syn av hur hon står där och jag känner smällen inom mig.

I vårat hus finns hennes ångest i väggarna, hennes ångest hon levde med sista tiden. Därtill min ångest och övriga familjemedlemmars ångest. Det känns som vi aldrig kommer bli fri från ångesten och fri från synerna av henne med uppsträckta händer när tåget närmar sig platsen.

Vi har nu bestämt oss för att göra som Jessica bad oss om i brevet, vi börjar om. Vi kommer sälja vårat hus. Huset vi köpte med så mycket glädje och planer för, ett hus som skulle vara lagom stort åt oss även sen alla tre barnen flyttat hemifrån. Alla planer vi hade på hur vi skulle renovera och göra om. Efter hennes död så försvann all lust, ingen av oss har energi att vilja göra något hemma här, ingen av oss har direkt lust att göra något åt huset och inte samma glädje att komma hem längre heller som det var förut.

Vi kommer givetvis inte glömma för det går ju inte av naturliga skäl, men vi börjar om med att ta med oss alla positiva minnen av våran lyckliga familj i livet före till ett nytt ställe. Vårat hus kommer ligga ute för försäljning efter jul, själva kommer vi ta en lägenhet till att börja med, givetvis en 4;a så vi får plats att ha ett rum åt Jessica också, ett sk kombinerat TV/data/Jessica rum. Vi flyttar till lägenhet och ser vi att det känns rätt att bo i lägenhet så köper vi kanske en lägenhet, känns det fel så får vi titta på ett annat hus. Vi är ialla fall rörande överens om att vi säljer och börjar om med nya goda energier. En slags nystart för oss i familjen, men även en nystart för minnen av Jessica, positiva såna.

Kan det vara detta Jessica menar med att vi ska börja om, börja om att göra saker i familjen, att vårda vårat förhållande utan att all gammal tråkighet finns kring oss. Vi tar minnen och skapar ett nytt positivt hem med en familj som har mer ork. Vi har bara 20% chans att klara vårat förhållande. Tror det kan vara en bra nystart och jag är övertygad om att Jessica håller med oss till punkt och pricka. Beslutet har mognat fram hos oss, vi har ändå bott kvar här i huset i 3 år efter hennes död. Nu är det dags för nästa kapitel i våra liv och lämna över huset till någon med ork och energi, en ny glädje över att förverkliga saker. Har detta inte hänt våran familj har tanken på att lämna huset aldrig kommit över oss. Men det känns att vi gör rätt och det är hon som lett oss till detta beslut. Så ja jag tar Jessica idag på orden, börja om med allt.