I bistert och kallt, men helt underbart decemberväder drar vi så åt de sista skruvarna till årets julavslutning. Idag men framförallt på måndag då det är genrep. Mina kolleger musiklärarna drar ett tungt lass så här års, vi andra står i kön och hejar på och hjälper förhoppningsvis till med de saker vi kan.
Det ska bli härligt att vara lite ledig. Erkännes välvilligt.
Ibland känns livet som att man är i en omöjlig bilkö, omöjlig att ta sig ur, utan makt att påverka riktning eller fart. I värsta fall är man i en tunnel där man inte har något perspektiv åt sidorna utan bara framåt, framåt.. December blir nästan en extrem fas av det där, man är mitt i den där tunneln och när julen kommer så är det som att hitta en parkeringsficka mitt i trafiken där man stannar upp och bara andas. Två veckor lång är den där parkeringsfickan. Därefter har man en nystart.
Rent psykologiskt är början på en ny termin startskottet för nya chanser, nya utmaningar, nya möjligheter. Den gamla terminen är glömd, stängd och borta. Med sig har man sina erfarenheter och ur den askan flyger man in i elden! med nya idéer, nya tag, härliga skratt, sorgliga avsked - men nya möten, och nya samarbeten och bekantskaper. Precis som den process vi kallar livet.
Livet är en spännande resa.
Nästa år ska jag jobba lite extra med den egna klassen. Jag har en idé.. Vi ska dekorera en tråkig vägg i korridoren och när vi är klara, hoppas jag att den är betydligt roligare. När vi är klara ska vi ha vernissage!
Ha det fint i helgen, var rädda om er!
->
GRUBBEL 2.0