Ingen kan bevisa att det inte finns någon gud, och än så länge har ingen heller kunnat bevisa att någon gud finns. För mig är det då självklart att inte tro på gud, men vissa förstår inte hur man ska ställa sig i förhållande till bevis eller brist på bevis. Som tur är finns det en jämförelse som löser detta problem väldigt bra:
Rättsystemet fungerar så att om en åklagare inte lyckas lägga fram tillräckliga bevis mot den anklagade i en rättegång läggs fallet ner och den anklagade ses som oskyldig, oavsett om den anklagade kunnat bevisa sin oskuld eller inte. Det är åklagaren som har bevisbördan.
Låt oss sätta in gud i den här jämförelsen. Den anklagade är gud, och åklagaren menar att gud finns (är skyldig). Åklagaren tar god tid på sig, runt 2000 år, och försöker bevisa att gud finns, men han lyckas inte. Vad blir domen? Gud finns inte! (är oskyldig).
Det är helt ologiskt och irrationellt att tro på ett påstående som inte går att bevisa, våra hjärnor fungerar inte på det sättet! Jag ser gärna att någon som tror på en gud kommenterar, jag kanske är helt dum i huvudet och då kan det vara bra att se situationen ur någon annans perspektiv :P
Brakille1975
No ab no more
mowitza
mowitza