Tvättstugan - den svenska identitetens Big bang

När mina barn kom till Sverige för första gången i vintras,
tvångsmatades dom med nya intryck.

Skoterkörning, hundspann, snö, skridskor och bilkörning på frusen is -
ja, vi hann till och med att åka till Åland med Birka Paradise.
Men vet ni vad min son minst bäst av resan?

Tvättstugan.

Han var helt fascinerad av svenska tvättstugor!

Jag försökte förklara för honom hur den svenska tvättkulturen funkar
och han var oförstående och full av frågor:

Respekteras verkligen tvättiderna?
Är det ingen som snor kläder?
Är det ingen som stjäl maskinerna?
Inte ens reservdelar??
Om man bokar tvättid med blyertspenna,
hur kommer det sig att ingen suddar ut och skriver dit sitt eget namn?

Han gick nere i källaren, mumlade och fnittrade:
- Hi, hi, tänk dig det här i Argentina…

Ja, i stora delar av världen är den kollektivistiska tvättformen en omöjlig utopi.
Men tvätt-kolchosen är inte fri från motsättningar och djupa konflikter.

Att dissekera tvättstugan och svenskars komplexa relation till den är ett
nödvändigt och ambitiöst projekt, som kommer hjälpa oss att förstå den
svenska mentaliteten, kartlägga den svenska arvsmassan.
Ett slags lokalt Hugo-projekt.

Att ingen seriös undersökning gjorts tidigare visar bara hur minerad marken är.

Men det tomrum som funnits i debatten börjar dock fyllas.
Nordiska museet inleder nämligen idag sin viktigaste utställning någonsin:

Tvättstugan. En svensk historia.

Redan ikväll rivstartar museet med en laddad föreläsning:

”Föredrag på temat Konflikthantering kl 18.30. Pris: 50 kr.

Konflikt om tvättider i flerfamiljshus är vanliga idag,
ibland blir det bråk och polisanmälan.
Eleonore Lind, medlare och konflikthanterare berättar om sina erfarenheter.
Hur de kan förebyggas och vilka mänskliga mekanismer som kan orsaka dem.”

Missa inte chansen att lära känna er bättre.
Jag själv har sedan länge förstått hur allt hänger samman:

Den svenska identiteten är som Gud.
Ingen har sett den, och många är tveksamma till att den överhuvudtaget existerar.
Men nu har jag äntligen hittat den. Mitt bland smutstvätten.

Visst är det nästan rörande att se sverigedemokraterna leta efter den svenska identiteten med slagruta?
Är det ute i skogen och i allemansrätten den finns?
Finns svenskheten gömd i neutralitetsprincipen?
Eller står den bland hyllorna på IKEA?
Måste vi backa ända till vikingatiden för att hitta den svenska kulturens Big-bang?
Nej då, ni kan sluta leta. Jag har hittat den.
Den röda tråden som binder samman två svenska hjärtan, oavsett klass, ålder eller kön.
Folksjälens oföränderliga kärna.
Den finns under oss. I källaren. I tvättstugan.

Där är svenskheten ren som apoteksprit, som en fjällbäck, som colombianskt kokain.
Låt mig förklara.
Häromdagen berättade min mamma, som bor i Uppsala, att en granne hade tagit hennes tvättid.
Mamma var mycket förvånad. Hon lämnade en lapp bredvid de upptagna maskinerna:
Jag trodde det var min tid.
Fem minuter senare ringde det på dörren. En bedrövad småbarnspappa stod utanför.
Ångesten lyste i hans ögon. Han hade tagit fel på tiden och skulle omedelbart tömma maskinerna.
- Nej då, jag kan ta din tid istället, sa min mamma.
Mannen bockade och bugade som en geisha. Men fem minuter senare var han tillbaka.
Han kunde inte släppa sitt övertramp. Han ville sona sitt brott.
Han erbjöd sig att själv tvätta mammas smutsiga kläder.

Otroligt, eller hur?

Men ni kanske skulle ha gjort samma sak?
Svenskar har ju en sjuk relation till sin tvättstuga.
Det finns inget som en svensk inte är beredd att göra för att hinna till sin tvättid.
Och stackars den som vågar bryta de oskrivna lagar som där råder!
Min kompis Carl-Magnus berättade förtjust att han blandat i frätande kaustiksoda i sitt tvättmedel,
efter att han märkt att någon granne snyltade.
Nä, tvättstugan är minerad mark. Vi har inget att avundas Mellanöstern.
Vi har våra egna Gazaremsor i källaren.
Tror ni att det är en slump att tvättstugan alltid byggs i anknytning till skyddsrummet?
Naturligtvis inte.
Det krävs mer än ett ryskt flygangrepp för att få en svensk att överge sin tvättid.
Ta mitt land, men ge fan i min tvätt! är resonemanget.

Men vad är det man försvarar? Varför har svenskarna byggt en skyttegrav just där?
En överdriven renlighet? Knappast, vi pratar ändå om ett folkslag som inte använder bidé.

Nä, i tvättstugan sammanfaller nämligen den svenska mentalitetens heliga treenighet:
Ordning, respekt och punktlighet.
Att passa en tvättid är därför en lojalitetshandling, svenskens kanske enda patriotiska gärning.
Det är viktigt att invandrarna snabbt får lära sig det.
Annars finns det risk att det börjar svetsas hakkors i källaren.
Tänk på den här svenske patrioten som rusat från jobbet, kört för fort,
kanske lämnat en blodig cyklist på gatan (det vore intressant att se sambanden mellan
trafikolyckorna och en tajt tvättid att passa), allt för att komma i tid.
Andfådd och svettig, rusar personen ner till tvättstugan, bara för att upptäcka att
det i maskinen ligger en färgglad kimono.
Plötsligt har den trevlige japanske ingenjören i lägenheten under blivit en jävla snedögd riskokare.

Ja, svenskar gör vad som helst för att passa tiden.
Men det finns ett undantag.
Ett tillfälle då svenskar lägger på en medelhavsmentalitet och klockorna verkar stå stilla.
Då inget är så viktigt att det inte kan vänta till imorgon.

-Hörru Jörgen, familjen Mohamed har väntat i två år på sitt asylbesked. Borde vi inte ta tag i det snart?
- Vad är det med dig, Karin, ser du inte att jag sitter och fikar? Vi fixar det imorgon.