I maj 2010 tvingas konstnären Vilks avbryta en föreläsning vid Uppsala universitets filosofiska institution eftersom religiösa huliganer (och det mina vänner är en fullt medveten blandning av begrepp) inte tål vissa inslag i den video som Vilks visar.
Videon består av en konstnärligt utformad musikackompanjerad bildsekvens där man bl.a. kan se muslimer i vissa onekligen ganska bögiga sammanhang. Polis är närvarande men lyckas inte bättre än att föreläsningen av säkerhetsskäl måste avbrytas.
Efteråt uppstår fråga om den kan fullföljas vid senare tillfälle. Man läser olika mer eller mindre djupsinniga argument för resp. emot Vilks framförande. Man hör även företrädare för Uppsala universitet, ett av landets två mest respekterade lärosäten (och min egen gamla Alma mater), mumla i skägget när det gäller frågan huruvida föreläsningen skall kunna fullföljas. Man säger ungefär att ”debatten om /ämnet i fråga/ kommer säkert att fortsätta inom Uppsala universitet och andra ställen”. Inget klart ställningstagande för Vilks rätt att avsluta det han påbörjat således.
Vad ämnet för föreläsningen var och vad debatten handlar om? YTTRANDEFRIHET! Man kan intellektualisera till förbannelseöver detta spörsmål om man så vill och skriva spaltmetrar på kultursidor och bloggar. Hur man sig än vänder har man dock ändan bak. Och Uppsala universitet står upp för yttrandefriheten bara så länge inget riskeras!
Kan någon nu skänka mig en träffande liknelse som kan beskriva denna stora ynkedom vore jag tacksam, för jag saknar ord för detta absurda elände.