Helikopterrånet – erkänna och rentvå

Ur EXPRESSEN 12 augusti 2010

”/Förre polischefen Tommy/ Lindström bedömer att Kadhums erkännande kommer av att han överbevisats av polisens tekniska undersökning.
- Hans tanke är smart. På det här sättet fäller han sig själv och inte någon annan.”

Enligt Lindström är Kadhum yrkeskriminell.

Vidare: ”Safa Kadhum säger att ingen av de åtalade som sitter i rättssalen var med i helikoptern. Vilka det var vill han inte säga.
- Jag vill inte skapa mig fiender. Jag har en familj, jag har tre små barn, jag vill inte att de ska råka illa ut, säger han.”

Kadhum har alltså enligt egen uppgift all anledning att inte ange kumpanerna, och man ser knappast några skäl att misstro honom i detta.

Men: När har en yrkeskriminell person erkänt för att han tycker att han överbevisats i målet? Han har i själva verket inget - inget alls - att förlora på att neka, om saken enbart gäller hans egen kommande dom (vi har inget "plea bargaining"-system i Sverige). Nej det är neka i sten som gäller, för det är inte kört förrän en fällande dom meddelats  och vunnit laga kraft.        

Nästa intressanta faktum är då att den tilltalade mannen rentvår bl.a. den utpekade helikopterpiloten.

En logisk gåta?

Scenario: En yrkeskriminell person står åtalad för ett grovt brott och är (av lojalitet eller rädsla spelar ingen roll) beredd att till högt pris skydda sina kumpaner som fortfarande är fria. Han ser nu hur åklagaren släpar in ett antal oskyldiga inför skranket. Vad gör den yrkeskriminelle då? Han ömmar för de oskyldiga och ser genast till att rentvå dem, så att polisen kan fortsätta leta efter de verkliga gärningsmännen, dvs. hans ännu frifotade medbrottslingar?

Inte så troligt vad?

Om den yrkeskriminelle alltså sitter i rättssalen bredvid sina kumpaner och får frågan om det var dessa som var med vid brottet, så bör han väl rimligen svara just "nej".

Om han i stället (nytt scenario) vet att de utpekade medbrottslingarna faktiskt är oskyldiga så borde han logiskt sett tiga eller, om han riktigt är beredd att gå över lik för att skydda kumpanerna, peka ut de oskyldiga som skyldiga..

Hur passar det mystiska erkännandet in? Kan det vara för att detta erkännande av egen skuld självfallet är en nödvändig förutsättning för att kunna rentvå någon annan på det här sättet.

Eller?