Medicus Amour

Att vara bedragen, svartsjuk och riktigt nere i deppträsket och klafsa är inte det roligaste. Tankar på att ditt hjärtas dam/herre just nu skrattar och gullar med någon än du förgiftar sinnet fullständigt. Det är en känsla som du just då aldrig tror kan försvinna. Det är en känsla som sitter kvar i hjärtat och hjärnan som en finne i arslet på en cykelsemster på Gotland. Men det finns en fördel med detta tortyrliknande stadium och det är att du kan deppa med stil, på ett närmast poetiskt sätt. Och varör inte göra det med lite bra musik. Som den gode Medicus Amour jag är har jag skapat en Spotifyspellista för er bedragna och svartsjuka stackare.

Här får du spellistan

PS är det några låter du tycker saknas är det bara att fylla på eller tipsa om i kommentarsfältet.

Känner mig en aning lost just nu det känns som jag har kommit till ett vägskäl i mitt liv.
Jag är 25-år och har snart varit tillsammans med min nuvarande flickvän i tre år. Nu börjar hon komma med frågor om barn, hus och förlovning. Det skär i hela min kropp när hon tar upp dessa ämnen. Jag har inte halls samma uankar som henne. Hon tar dessutom väldigt illa upp på när jag säger att hon måste acceptera att jag inte känner mig mogen  Jag har även börjat tvivla på mina känslor för henne. Jag funderar ofta på om jag verkligen vill leva ihop med min nuvarande flickvän för resten av livet. Min funderingar har gjort att vår relation ibland kan vara pissig och vi ligger inte med varandra så ofta. Samtidigt är hon en fantastisk person som jag både beundrar och respekterar. jag känner mig även trygg med henne.

Läget blir inte bättre av att jag börjar bli sugen på en kollega. Hon är grymt sexig och fantastiskt rolig några egenskaper som min nuvarande inte direkt besitter. Snälla doktorn hur skall jag hantera detta?
Förvirrad man

Kära Förvirrad man.
Jag tror att du skulle göra din flickvän och dig själv en stor tjänst om du dumpade direkt. Du verkar inte direkt vara förälskad i henne om man säger så. Att vara tillsammans med någon endast för trygghets skull är inte kärlek utan ren egoism. Alla människor är värda äkta kärlek och så även du. Mitt råd till dig är att avsluta ditt ”bekväma” förhållande. Spana gärna in den nya puddingen men fokusera hellre på att landa och fundera på hur du vill ha det i framtiden. Ofta är amorösa tankar om kollegan när man har en relation ett litet spöke som skapas i skallen för att hitta förklaring och en utgång ur relationen. Om du visste hur många det är som hånglar upp kollegan eller grannen när de egentligen bara vill dumpa sin partner. Hursomhelst måste du ta dig ur relationen då du bränner tid som både du och din sambo kan spendera med någon som verkligen älskar er.

//Medicus Amour

Innan Internet dök upp som den främsta tekniska lösningen att hitta kärleken fanns något som hette videodating.

Jag är en tjej på 29 år som varit singel i 5 år och som bor i en mindre stad i Sverige. Innan dess hade jag en pojkvän som jag träffade när jag var 18 år. Problemet är att jag har blivit rädd för att gå in i en ny relation, träffar jag någon lovande springer jag med benen på ryggen.

I stället har jag nu börjat isolera mig och umgås mest med datorn, men tiden går och jag känner mig ganska olycklig över detta. Jag är relativt begåvad, ser bra ut, men har förlorat mitt jobb.

Jag har ofta tankar på om någon vill ha en sådan som mig,osv. Jag är inte heller särskilt bra på att "ragga" på krogen, det alternativet känns inte som något för mig alls...Helst hade jag viljat träffa någon med lite liknande intressen som jag, dvs konst, litteratur, musik och natur. Undrar bara var jag kan finna sådana män,vill inte längre vara ensam.

/Nina



Halloj fantastiska Nina

Ojoj, här var det så lågt självförtroende att Medicus måste sända in djuphavsdykare med rep för att hjälpa dig upp till ytan. Men det gör jag så gärna.

Bland det viktigaste i en relation är pratet. Att partnern har intressanta saker att säga och att ni tillsammans får ett skönt och givande utbyte. Intressanta diskussioner skapar en fantastiskt bra grund för relationen att stå på. Det liksom blir ett pirrande och mysigt g. Och just intressanta diskussioner är något som du faktiskt är en riktig höjdare på. Du har björnkoll på både samtid och kultur. Dessutom är du snygg också. Herregud, du är ju en riktig pärla. ”Get this woman love and a job”, vill jag bara vråla ut till hela världen!

Men så har vi det här med depperiet. Som du säkert vet  beror dina negativa vågor på två saker. Ditt x och din gamla relation spökar fortfarande samt att du saknar ett jobb och känner dig misslyckad. Dessa två spöken måste du göra dig av med bumselibums. Inte det lättaste, kanske du tycker och visst kan det vara så men vad  är alternativet? Sitta hemma och pilla dig i naveln och på tangentbordet? Hursomhelst. Du måste bege dig ut på banan. Nu menar jag inte att du behöver bege dig ut på krogen och skaka rumpan till David Guetta (även om det är kul också – prova så får du se). Sök dig till kretsar där dina intressen är i fokus, anmäl dig till en krokimålningskurs i Amsterdam eller fantasyförfattarkurs i Köpenhamn. Du behöver släppa sargen och omedelbart ut och röra på dig. Och det är just ”ut och röra på dig” som kanske är det viktigaste. Varför inte lämna kommunenn och flytta till en stad som bättre passar dina behov? Där finns det massor av människor med dina intressen och dessutom fler arbetstillfällen. Lyssna på mina råd Nina och jag lovar dig att en mycket ljus framtid snart är här.

//Medicus Amour

Ps och appropå skaka rumpan till fransosen Guetta. Här Dj:ar han för dig.

Träffade en man via en dejtingsajt. Det var egentligen ett huggskott, men jag blev väldigt förälskad. Problemet är att han kan träffa mig väldigt sällan. Han ändrar tider och tycker inte att det är något konstigt eftersom han har väldigt mycket att göra både i arbetslivet och privat. Har försökt bryta med honom eftersom jag inte orkar med att träffa honom så sällan (3-5 timmar var fjortonde dag), men kan inte låta det vara. Blev väldigt ledsen sist han ville ändra tiden och orkade inte prata med honom då. Jag känner mig som en desperat kärlekskrank idiot utan stolthet. Sista gången vi träffades så såg jag att han var upprörd. Han sa att han inte kunde rå för sina känslor, att han behövde tid, en månad eller mer för att tänka över saker. Samtidigt ville han kyssas och kramas innan vi lämnade varandra. Hur f-n ska jag tolka det här???
/Kärlekskrank idiot


Bäste Kärlekskrank idiot
Den som är en diot i detta fall är mannen du har träffat. Att han inte skäms! Fullständig XL-tröttmössa är vad alla skulle kalla honom om han dök upp i vår åsyn. Här har han chansen att uppleva en fantastisk kärlek tillsammans med dig och så är han på håret att sumpa det hela. Han behöver varsamt tas i örat. För denna minimalistiska dejtingtillvaro är inget du ska nöja dig med. En kvinna med ditt goda hjärta är värd ett smörgåsbord av kärlek och inte små smulor. Meddela omedelbart att du håller honom mycket kär men att den här veliga stajlen får dig att bli misstänksam, skeptisk och inte alls på någon romantic mood. Om han vill  gå vidare måste han bestämma sig redan denna eftermiddag. För trots allt har du inte tid att slösa bort sommaren och din tid på tröttmössor när det finns andra eventuella herrar i din omgivning som inte vill annat än ge dig blommor, massage och rejält grovhångel. Kontakta honom idag!

//Medicus Amour

Min flickvän tvingar mig att sluta snusa! Är det rätt av henne att ställa sådana krav på mig. Hjälp mig vad skall jag göra, jag gör mycket för hennes skull men inte allt då snus betyder mycket för mig. Jag tycker mer om snus än mat!
/General Grov

Hej Generalen
Självklart så skall du fortsätta att snusa om du vill det. Snus är gott och man ser dessutom mycket tuffare ut med bruna tänder.

//Medicus Amour

Här i djungelkojan kommer det minst sagt att gå hett till snart

Hola Medicus! Befinner mig i den sydamerikanska djungeln. Det är varmt, skönt och livet leker. Idag har jag internetuppkoppling och surfar därför runt på Aftonbladet för att få mig en dos av Sverige samt såklart även din vishet. Jag kan dock inte riktigt koncentrera mig. Jag har blivit lite småkär i en latinograbb som liksom mig luffar runt. Han är kanske den vackraste man jag någonsin träffat på. Det verkar även på honom som att han är intresserad. Han har sagt flera gånger till mig att han gärna vill gå ut med mig, att jag har ett vackert leende, ett skönt yttre samt goda personligt. Han är dessutom fantastiskt humoristiskt, välbyggd och även om det kanske inte spelar någon roll egentligen helt bissart rik. Som du förstår blir jag minst sagt vimsig i hans närhet.  

Men doktorn, jag vill inte verka helt bakom flötet. Han kanske är killen som sprider komplimanger runt sig bara på lite kul?

Min fråga till dig är därför: Hur ska jag snoka reda på – eller fråga om han bara driver med mig? Han kanske bara är artig och vill vara min vän. Själv vill jag inte annat än slita av honom skjortan för ett minst sagt avancerat pusskalas.
/Djungel-Jane


Kära Djungel-Jane
Jag är hundra procent säker på att din latinska vän i djungeln är intresserad av ett mer amoröst äventyr. Herrar, och då kanske speciellt latinska herrar ger inte den typen av komplimanger om intresse inte finns. Mitt råd till dig käre Djungel-Jane är att fråga honom denna eftermiddag om det inte snart är dags för en picknick. Packa därefter picknickkorgen med god mat  och ett par kalla öl och ta nästa flodbåt uppför den där vackra, romantiska delen av floden. Lycka till och se upp för krokodilerna.

//Medicus Amour

Jag träffade min sambo för ett halvår sedan då han var i ett annat förhållande. När vi märkte att vi trivdes bra med varandra lämnade han sin dåvarande för mig. Tjejen han var tillsammans med innan mig ringde honom varje dag och försökte få honom tillbaka. Hon ljög även för mig och sa att de hade gjort "saker" när jag inte var närvarande. Hon ville att han skulle träffa henne vilket min kille frågade mig om det var ok. Jag tyckte att där får gränsen gå och sa till honom att det gick jag inte med på. Efter ett tag ber hon honom om förlåtelse och han godkänner detta. Han tycker att jag också ska tycka det är okej. Sen mötte vi henne en kväll på stan och hon var ledsen. Så min sambo låter henne gå med oss. Senare den kvällen vill hon reda upp allt mellan oss. Vi pratade ut och hon lovade att inte försöka förstöra något mer. Dagen efter festade vi med henne och det första hon gör är att stöta på min sambo. Ändå försäkrade hon mig hela kvällen om att hon inte kommer att försöka med något. Trots det såg jag hur hon försökte få med honom till undanskymda platser under hela kvällen. Jag har nu verkligen fått nog av henne.  Varje gång jag pratar med min sambo om henne blir han sur och säger att han inte vill ha den diskussionen mer. Vad ska jag göra? Ska jag tvinga honom att diskutera detta med mig? Eller ska jag ta ett snack med henne? Snälla hjälp mig innan jag går under. Tack på förhand!
/Sotis

Bäste Sotis
Först vill jag säga att du under inga som helst omständigheter ska lita på henne. Hon kommer att med göra allt för att få din kille tillbaka. Dessutom har du snott honom från henne en gång i tiden vilket gör att hon absolut inte har några moraliska betänkligheter gentemot dig. Du måste ta upp din killes relation med sitt x en gång för alla. Förklara för honom att du inte accepterar någon som helst kontakt med henne. För varför ska ni umgås? Du mår fruktansvärt dåligt av era möten vilket resulterar i en synnerligen trist stämning i er relation. Är han en kärleksfull och empatisk man borde han förstå det. Generellt är doktorns åsikt att gamla x tillhör historien och är inga filurer att  socialisera sig med. Det kommer väldigt sällan något gott ur den typen av relationer då det ofta är någon som vill mer och någon annan som kan bli svartsjuk.
//Medius Amour

Kärleksdoktorn kavlar upp plasthandskarna och ger sig an ett nytt fall



Hej Medicus!
Jag läser din blogg varje dag och tycker den är hur bra som helst! Jag skulle vilja ha några kloka råd från dig. Jag har träffat en träffat en tjej och vi har känt varann i fyra månader. Vi kommer båda från tidigare långvariga förhållanden. Vi trivs jättebra ihop och träffas kontinuerligt i stort sett varje vecka. Redan från början kom vi överens om att ta det lugnt och inte inleda ett förhållande. Vi har flera gemensamma intressen som dans, löpning och ledarskap.
När vi träffas trivs vi hur bra som helst ihop och jag uppfattar som hon är lika attraherad av mig som jag är av henne.

När vi träffas gör vi i stort sett allt utom älskar. Vi hånglar,umgås med vänner har middagar och pratar.

Jag känner att jag börjar få mer och mer känslor för damen i fråga men är rädd för att det skall bli ett "kompisförhållande".
Jag har försökt visa detta det med att kyssa, lukta och hångla med henne något som jag märker uppskattas. Det är dock jag som ofta tar inciativet till det.

Jag har börjat tvivla på vår kärlek då vi ännu inte älskat med varandra. Vid ett tillfälle slutade jag höra av mig vilket resulterade att hon blev väldigt ”på” och skickade massor av gulliga sms.

jag har aldrig varit med om något liknande och undrar vad ditt kloka råd kan bli. Ska jag lägga ner eller fortsätta?

Tacksam för snabt svar
/Villrådig

Bästa Villrådig
Kul att du har träffat en fantastisk kvinna. Jag tror att hon är en kvinna som inte direkt går till sängs med vem som helst. För henne är det ett stort steg att ta av sig brallorna och leka kaninen. Det är för henne som att säga att nu är vi verkligen ett superseriöst par. Förmodligen känner hon sig ibland inte riktigt redo för en relation ännu. Hon är relativt nybliven singel och då kan det bli som ett konstigt mantra i ens omgivning och hjärna att singellivet är det optimala. Det är något du måste jobba mot.

Du måste på något sätt berätta för henne att du vill ta er relation till nästa fantastiska nivå. Att du har henne mycket kär och att ni har det väldigt bra ihop. Viktigt att du inte framstår som en surgubbe som domderar och ställer krav. Förklara för henne på ett lugnt sätt och med ett sånt där fint leende på läpparna som bara du kan ha. Slutligen skulle jag vilja säga att det kommer att gå bra. För det vet ju alla. Ni är som gjorda för varandra.   

//Mediucs Amour

Jag har precis varit tillsammans med en tjej i sex månader. Mitt hjärtas dam bor  i Jönköping och jag i Malmö!  Vi visste redan från början att avståndet var jobbigt men vi gjort ett försök och allt fungerade bra.

Vi träffades ofta och vi var jättekära i varandra, sommaren gick och det var mitt livs bästa sommar! Jag har haft vissa personliga problem på min hemort vilket gjorde att det kändes härligt att få komma till kärleken i Jönköping
Efter 3 månader så fick hon ett stort sår på ena rumpan, alltså som täckte hela rumpan och det gjorde henne väldigt deprimerad, vi kunde inte mysa eller något för hon kände sig inte bekväm med såret vilket gjorde att vi förlora mycket närhet.

Vår relation började plötsligt dippa. Min tjej började tveka om vi verkligen skulle klara det, med avståndet och allt. Hon var dessutom deppig då hon var arbetslös just då. Vi diskuterade våra problem och allt löste sig till slut. Även hennes sår försvann. Vi kunde äntligen mysa igen men jag fick intrycket av att hon redan hade tappat gnistan.

Det blev jul och då jag jobbar i butiksbranschen med mycket helgjobb gick det en längre tid mellan våra möten. Dessutom dök hennes sår upp igen vilket gjorde hon deprimerad igen!  Trots det var vår få möten väldigt bra, det var tom bättre än från början av förhållande, vi hade det mysigt och bråkade nästan aldrig. Hon till och med grät när jag skulle åka hem till Malmö. Det gjorde att jag verkligen kunde lita på vår kärlek.

Efter jul var det tänkt att jag skulle spendera en hel vecka med henne över nyår. Dagarna gick och vi hade det hur bra som helst, fast det fanns ett problem, varje gång jag försökte närma mig och sexuellt mysa i sängen, så kom hon med ursäkter som hon var för trött, vi tar det en annan dag. Jag ledsnade och undrade vad problemet var. Hennes förklaring var att hon inte längre känner gnistan som när vi var nyförälskade och att hon börjat tveka på vår framtid. vi pratade och grät och kom fram till att det bästa är om vi tar en paus i 1-2 veckor utan kontakt.

Jag åkte hem på nyår, lämnade alla mina planer för en trevlig nyår där uppe och fick sitta här hemma själv på nyår framför tv:n. De första dagarna fick jag sms med texter som: ”jag saknar dig och jag tänker på dig”. Min plan var att svara först efter 14 dagar.  Efter 5-6 dagar fick jag ett långt brev där hon förklarade sin kärlek till mig med orden: jag vill åldras med dig, du är det finaste i mitt liv Efter 9-10 dagar kom vi fram till att helgen därefter skulle vi träffas för vi båda två saknade varandra. Jag var då övertygad hon beslutat sig för att det mig hon ville ha!

När helgen väl kom blev hon skeptisk igen. Helt plötsligt gjorde hon en kovändning. Hon berättade att hennes känslor för mig hade svalnat och hon funderade på att vara singel och träffa andra. Trots det fick jag genom att vi skulle träffas i Malmö. Men dagen innan fick hon reda på att hennes mamma fått cancer. Hon stannade därför hemma hos henne och sin familj. Hon hörde därefter av sig efter tre dagar och ville ha mitt stöd. jag frågade då om hon saknade mig. På den frågan fick jag ett kallt nej. Hon berättade att kärlekskänslorna var helt borta för mig och att hon genast ville göra slut. Jag blev jätteledsen och har nu inte träffat henne på tre veckor. Jag har ringt henne ett par gånger men får bara kalla nonchalerande svar

Jag undrar hur det kan ha blivit så här. Allting har tagit mig väldigt hårt. Jag har blivit deprimerad och gått ner 8-10 kilo.  Första veckan grät jag varje dag. Jag kan inte sova och somnar först vid gryningen. Jag vet att jag aldrig kommer få svar på varför hon inte längre vill ha mig men kanske du kan kan hjälpa mig. Hur tänker hon liksom? Jag har börjat inse nu att vi nog aldrig kommer att träffas igen, att vi nog aldrig kommer att höras igen för nu har jag gett upp också!

/Deppot

Kära Deppot
Skärpning Deppot. Vill du ha tillbaka ditt hjärtas dam går det inte att sitta i Malmö och hänga läpp. Det är inte dig det är synd om. Det är ditt hjärtas dam som har jobbiga problem. Om en av personerna i början av ett förhållande drabbas av olyckor och krångel är det väldigt lätt att dumpa. Förhållandet är så pass färskt och en känsla av att ”bäst att jag fixar det här själv” kan lätt infinna sig. Ditt hjärtas dam orkar över huvud taget inte med några fler problem än vad hon har. Just nu är hon arbetslös, har mystiska sår på rumpan, en mor som har fått diagnosticerad cancer. Allt jobbigt gör att hon inte orkar med en kärlekskrank pojkvän just nu. 

Trots mina förmaningar förstår jag självklart även dig. Du är trots allt bedrövad över att ha mist din stora kärlek men jag tror att ni kan hitta tillbaka till varandra. Hon är just nu rejält nere i deppträsket och klafsar. Du måste därför skicka ner en stege och hjälpa henne upp. Det hon behöver från dig just nu är omtanke och humor. Du måste på något sätt visa henne att du är klippan som hon kan prata med. Du måste även visa på lite humor. Om du kan lyckas få henne att dra på smilbanden är det flera steg upp ur deppträsket. Alltså: Kontakta henne lite löst igen. Denna gång inte med ditt vanliga ”Jag saknar dig, jag kan inte leva utan dig” utan mer med en caring stil. Försök få henne att berätta hur hon mår och känner sig. Undvik diskussioner om er kärleksrelation. Er relation är just  nu sekundär. Det är hennes själ som behöver läkas. Glöm inte att få henne på gott humör med roliga anekdoter, presenter eller egenkomponerande serenader (det sista kanske var lite väl att ta i men du kanske förstår vad jag menar).   

//Medicus Amour

Kära läsare. Jag går och klurar så det knakar på på vilket råd jag ska ge ”Tjejen som önskar hon kunde vrida tillbaka tiden”. Ena stunden tycker jag hon ska försöka göra allt för att få tillbaka honom och andra stunden tycker jag hon ska lägga ner då hon under en lång tid irriterade sig på honom. Dessutom det här dilemmat med att ständigt befinna sig i olika länder.

Men så kom jag att tänka på er kära läsare. Ni brukar ofta imponera med er visdom. Kanske ni kan ge lite inputs. Vilka är era råd?

//Medicus Amour

Jag hade varit tillsammans med killen med stort K, killen jag såg mig själv med i framtiden. Han var charmig, framgångsrik, gav mycket uppmärksamhet och kärlek. Efter ett antal månader in i förhållandet hände något som jag inte kan sätta fingret på. Jag var irriterad på allt killen sa och gjorde och inte sa och gjorde. Jag kände mig på något sätt kvävd i förhållandet, trots att vi just då hade distansförhållande. Jag trodde att dessa känslor skulle gå över efter ett tag, men det gjorde de inte. Så jag gjorde slut efter ett år tillsammans medans han fortfarande var utomlands. Han blev förkrossad och lyckades övertala mig om att vi var rätta för varandra och att vi hade en framtid tillsammans och vi fortsatte vårt förhållande. Följande månad kände jag att det inte var rättvist mot honom, mina känslor hade helt enkelt svalnat, så efter en månad gjorde jag slut. Han fortsatte ringa och säga att han saknade och älskade mig och jag sa till honom att sluta för det var överväldigande, jag behövde lite tid att andas ut och förstå vad som hade hänt. Jag visste inte själv om det var rätt att göra slut, men att "ta paus" var inte att tänka på då jag själv inte skulle vilja utsättas för något sådant. Så efter två månader av detta sade jag till honom att vi inte kan ha någon kontakt. Det gick några dagar och sen ringde jag honom för att prata lite bara. Jag kunde alltså inte hålla mig borta, men ville samtidigt inte ha ett förhållande. Så här höll det på i några månader, att jag sa upp kontakten, tog upp den igen, sa upp den, tog upp den. Ett halvår efter att vi gjort slut hörs vi fortfarande varje dag, mest från hans håll. Vi befinner oss flera hundra kilometer ifrån varandra, vi har båda fått jobb utomlands, i olika länder. Jag har insett att jag inte kommit över honom, jag ser honom fortfarande som min framtida själsfrände. Han har allt jag vill ha hos en kille och jag kan inte förstå nu i efterhand varför jag gjorde slut. Alla runt mig kunde inte heller förstå. Jag visste själv inte heller om jag gjorde rätt när jag gjorde slut, men tyckte att det var mest rättvist mot oss båda när mina känslor började avta. Men efter ett halvår av att inte ha sett varandra, och inte träffat andra, har jag fortfarande känslor för honom och det kan ju inte betyda annat än att han var rätt för mig? Jag tänker på honom varje dag. Jag har inget intresse av andra killar, för ingen kan mäta sig med honom. Jag har berättat detta för honom och han säger att "jag kan inte alltid få som jag vill", "nu förstår jag hur han kände när jag gjorde slut", "att han vet inte vad han vill, just nu vill han ingenting, men kanske i framtiden", "men just nu ser han det som en omöjlighet att bli tillsammans igen". Dessa samtal har vi haft i en månad nu. Så jag har igen sagt att en gång för alla så vill jag inte ha någon kontakt. Detta för att varje gång vi pratar (och det är han som ringer varje dag) blir jag påmind om vilket misstag jag gjort och att det inte går att få ogjort. Och för att gå vidare och sluta tänka på det måste jag säga upp kontakten. Samtidigt vill jag inte för han är en sådan bra kille. Men jag kan inte vara bara vän med honom, jag vill mer. Och det gör så ont att han inte vill mer. Nu har det gått en vecka sedan vi hördes och det har gått bra, jag har sysselsatt mig med annat. Men jag kommer aldrig komma över att jag hade Mr Right men skrämde iväg honom. Käre Medicus Amour, har du några råd för hur jag kan göra för att a) komma över honom? Eller b) få honom tillbaka?
Jag tycker att han sänder dubbla signaler som ringer varje dag, och säger att han också varje dag tänkte på oss, men vill inte ha ett förhållande. Tilläggas kan att han i landet där han nu befinner sig inte träffar andra tjejer. Vad pågår i hans huvud? Ska jag ge upp eller hoppas på att han en dag inser att vi hör ihop?
 
Hoppas på svar!
 
/Tjejen som önskar hon kunde vrida tillbaka tiden

Käre Medicus Amour!
I maj träffade världens härligaste kille när jag var ute på krogen. Jag skulle just börja på ett nytt jobb och det visade sig att han jobbade där(!). Vi jobbade tillsammans hela sommaren och har jobbat ihop igen nu efter jul, men problemet är att jag blir som en tolvåring i hans närhet. Jag rodnar när han pratar med mig och vågar knappt titta på honom av rädsla för att han ska genomskåda mig och förstå att mitt hjärta typ hoppar över fyra slag varje gång jag ser honom, det sjuka är ju att vi inte ens flirtat med varann. Han är inte typen som har flickvänner och jag är egentligen inte heller redo för att satsa på ett förhållande igen efter att ha varit "fast" i ett i nästan fem år.
Jag har lekt runt en hel del efter det långa förhållandet och nästan varje gång jag är ute på krogen träffar jag min jobbarkompis/McDreamy slumpmässigt, en gång råkade jag till och med gå hem med en av hans polare. Efter det kändes det som att jag sabbat alla mina chanser hos honom. För han är verkligen hur underbar som helst; superrolig, snygg och jordnära. Men som sagt så kan jag knappt titta på grabben, blir stum och kan inte säga nått vettigt.

Kring andra killar har jag dock inte samma issues. Är väldigt framåt, flirtig och har absolut inga problem att få killar på fall. Det är liksom bara den här killen som fått mig att tappa fotfästet så att jag varken vet ut eller in eller fram eller bak. Men jag har fått uppfattningen att han inte ser mig på samma sätt. När han fick veta att jag dansat the crazy monkey dance med hans vän så fick jag en exalterad high five, inte direkt någon besvikelse där inte.
Jag har ett ganska stort behov av bekräftelse (åtminstone på fyllan, därav misstaget med hans polare) och det känns som att den här snubben egentligen mest är en hang up. Eftersom vi jobbar ihop är han någon jag aldrig kommer kunna få och jag antar att det är därför jag inte kan släppa tankarna på honom, men hur gör jag för att släppa det och kunna bete mig normalt i hans närhet?
/Knäsvag

Bäste Knäsvag
Klart du är nervös. Det är alla som plötsligt inser att självaste McDreamy smyger runt och ställer till med ilningar i maggropen. Men det ska inte bara ilas hejvilt hos dig. Här ska det sättas igång samma känslor i McDreamys lekamen. Din nervositet är visserligen i vägen men det är något du måste du strunta i eller kanske omfamna. En taktiskt fördel du har är dina möjligheter till möten på jobbet med McDreamy. Om du visste hur många det är som är på jakt efter puddingen men inte ens får till det där med naturliga möten. Hursomhelst, tillbaka till det lite mer taktiska idéerna. För att undvika nervositet eller galet svammel rekommenderar jag dig att förbereda med lite bra ”sägningar” inför era möten. Det kan vara roliga anekdoter eller ett batteri med frågor du ställer till  honom. Det kommer absolut att funka för dig. Du är trots allt en väldigt utåtriktad och kvick kvinna med bra koll vilket borgar för bra kvalité på dina ”sägningar”/frågor. Frågebatteriet kommer även att studsa tillbaka till dig så förbered även för denna möjlighet.

Du måste även försöka få honom att se dig lite annorlunda. Just nu ser han dig lite som en polare, en jobbarkompis som har hånglat med en av hans bekanta. Sätt därför inte på flörtmaskinen som för dig annars funkar så bra. Var i stället så där djup och lite mystisk som bara du kan vara. Titta honom djupt i ögonen och vid ett eller ett par tillfällen rör du lätt vid hans hand. Efter ett tag kommer han att känna sig förtrollad av dig. Han kommer att inse vilken spännande kvinna det är på jobbet. Han  kommer att längta till jobbet och till era möten. Kärlek kommer att uppstå, ni kommer att flytta i hop, göra en långresa, kanske till Cooköarna och därefter gifta er. Länge leve kärleken!
//Medicus Amour

Har ett problem som jag brottas med nästan varje dag. Jag träffade min nuvarande sambo för sex år sedan. Då hade jag varit i ett förhållande i nästan 20 år. Vi hade två barn ihop när kärleken en dag tog slut. Mot slutet av mitt äktenskap så strulade jag och F som jag kallar honom en hel del. Han hade även en del tjejer som han hade sex med under tiden som vi började träffas. Allt blev konstigt jag led något hemsk och bet ihop. Sedan för tre år sedan så blev vi ett par. Vi har det väldigt bra ihop och han har aldrig varit otorgen mot mig eller något sådant, vi har även fått ett litet barn ihop som vi båda älskar. Meennn...
Han har legat med så väldigt många tjejer i den här lilla stan. När jag går till gymet träffar jag någon han legat med, går jag ner på stan så ser jag nästan alltid någon han legat med, han har även legat med en släkting till mitt ex osv..
Jag vet att han hatar när jag tar upp detta, och det gör jag väldigt sällan. Och jag vet inte riktig varför jag blir så ledsen när jag tänker på det.
En del av tjejerna som han legat med vet inte att jag vet och dom blir alltid så konstiga  när vi träffas precis som om dom har en hemlis som dom suger på som en karamell.
Snälla hur tror du han tänker om det här? Tror du han förstår hur jag tänker? Hur skall jag bära mig åt för att släppa detta? Är jag bara ett svartsjukt spöke?
Ett recept på en dunderkur behövs omgående...
/Jane

Bäste Jane
Grattis till att ha landat stans pudding. Då han är så helt fantastiskt sexig, vacker och rolig hade han många tillfällen att ligga runt innan ni träffades. Men det är historia. Det är er framtid du måste fokusera på. Du måste på alla möjliga sätt strunta i hans tidigare liv. Det enda egentliga hotet mot er relation är att du blir knäppt svartsjuk och ständigt försöker konfrontera honom. Svartsjuka och misstänksamhet sabbar minst lika många relationer som otrohet. Din svartsjuka bottnar säkert mycket i att han körde lite dubbelspel under inledningen av er relation. Men handen på hjärtat – det gjorde även du.

Han tycker om dig, vill vara med dig och är dig trogen. Dessutom är han hetast i byn. Tänk vilken helt fantastisk man du har! Fokusera på det och ni kommer att leva lyckligt i alla era dagar.

//Medicus Amour

Ack, den kärleken, den kärleken...

Jag träffade Prince Charming på en fest för ett par månader sedan. Vi pratade och skrattade hela natten. Dagen efter bjöd han på frukost hemma hos sig. Vi fortsatte prata och umgås. Allt kändes så bra! Under dagen tog vi båda babysteps mot att äntligen kyssas, vilket hände senare på kvällen. Det började hetta till och plötsligt låg vi i bara underkläderna i sängen och då avbryter han plötsligt och berättar att han haft en jobbig höst, att han gjort slut med en tjej som han varit tillsammans med i 5 år och att hon nu hittat en ny. Trots att han nyss berättat att hans ex inte vill ha honom längre överöser han mig med komplimanger och kyssar och säger att vi måste ses. Hur rolig, intressant och fantastisk jag är. "Ta det inte personligt". Vi säger att vi ska ses, att vi kommer höras.

Dagarna går, veckorna går och inget händer. Jag skickar iväg ett glatt sms där jag skriver att han gärna får höra av sig om han vill fika. Inget svar, inte ens efter ett par veckor till.
En dag bestämmer jag och min kompis D att äta lunch på hans skola (där prinsen också går) och då sitter förstås prinsen vid samma bord som min kompis D och en massa andra i deras kompiskrets. Dock sitter prinsen vid andra änden av det stora bordet. Mina och prinsens ögon möter varandra, vi säger hej men inge mer. Jag får lite panik men pratar på och umgås med de andra vid bordet. Av någon slags rädsla ignorerar jag honom hela lunchen.

Gjorde jag rätt eller fick min feghet och rädsla ta överhanden? Vad gör jag om jag stöter på honom igen?
En del av mig vill glömma och gå vidare, en annan del av mig känner att det är sällan man träffar någon som man öppnar sig för och känner sig nära så fort.
Snälle medicus, skriv mig ett recept!
/Miss E

Kära Miss E
Jag tror Prince Charming är utsatt för kärleksspöket. Det är en synnerligen ond ande som pickar och pockar  i Prince Charmings hjärna och hjärta med bilder och känslor över den förlorade kärleken. Trots att du är en fantastiskt kvinna har han det synnerligen svårt att mentalt lämna sitt gamla ex. Då spelar det ingen roll att du till och med är bättre (för det vet ju alla) än hans ex. Och som den gentleman han är inleddes det en radiotystnad från hans sida som jag förstår var väldigt enerverande.

Du agerade absolut rätt när du var lite cool vid lunchmötet. Han fick säkert någonting att fundera över där. Det dök med alla säkerhet upp bubblande, spännande och fina tankar om dig. Jag tycker du ska ge honom en chans till. För trots allt växer det inte alltför många Prince Charmings på träd. Kör baby steps-stilen igen men vänta denna gång olidligt länge på pussar och kramar. Detta för att driva ut kärleksspöket i Prince Charmings lekamen. Lycka till och kom ihåg att jag tror mycket på dig.
//Medicus Amour

Idag blir det lite sexy time i hjärtespalten. Jag brukar vanligtvis inte svara på sexfrågor då jag mer är en hjärtats rådgivare men gör ett undantag då denna fråga ständigt dyker upp.
/Medicus


Jag och min flickvän har varit tillsammans i snart 10 månader. Hon är helt underbar och vi är jättekära samt har ett underbart sexliv. Problemet är att hon inte har fått orgasm en enda gång. Jag börjar nu fundera på om det är jag som gör något fel. Jag kan hålla på i all oändlighet att slicka, kyssa och annat så händer det inte så mycket mer än lite stön och tunga andningar. Hon har heller inte fått orgasm med sig själv eller med någon annan kille. Ibland kan hon vara väldigt nära men då hinner jag tyvärr komma innan. Jag vet inte vad jag ska göra, jag försöker och försöker men det börjar fan bli jobbigt. Jag tycker synd om henne, trots att hon säger att hon har det skönt så vet jag att det är något som fattas. Så vad gör jag för fel?
Stålmannen

Kära Stålmannen
Det är inte ovanligt att kvinnor har svårt att få orgasm. Problemet att få orgasm ligger ofta i att kvinnan har svårt att slappna av och njuta. Det kan bero på prestationsångest, blyghet eller lite dålig koll på hur man på bästa sätt kan bli stimulerad. Jag tror att du är på rätt spår när det gäller att försöka att framkalla en orgasm hos din älskade. Du verkar vara en skicklig och oblyg älskare som testar allt för att ge henne njutning. Respekt till dig där - loverboy! Du berättar att hon har varit nära ett par gånger men att du tyvärr har kommit före henne. Om hon har varit nära att få orgasm har hon nått den så kallade orgasmplatån. Din uppgift blir då att  försöka tippa henne över platån för att hon ska få orgasm. Det enda sättet för dig att lyckats med det är med träning, het relaxad stämning och att ni experimenterar med vad som är skönt för henne. Ett tips är att hon pillar på sig själv också. Hon har trots att den bästa vägkartan till orgasmens förtrollade land. Orgasmer är ett stort mysterium men jag tror att alla kvinnor kan få det om de känner sig väldigt älskade, oblyga och kåta.

//Medicus Amour

Det gäller att inte helt och hållet bli överkörd av bossen

Jag är helt förvirrad och är i akut behov av dina goda råd. För två år sen träffade jag en man under lite komplicerade former och det dröjde tills för ett år sen innan vi äntligen kunde bli tillsammans och flytta ihop.
 
Jag älskar honom men samtidigt har jag en massa tvivel inför ett liv tillsammans. Han är direktör på ett mycket stort företag och har svårt att få in tid för bara oss. Han kommer hem sent och jobbar ofta helger. Detta gör att jag känner mig som om jag vore ensamstående. Vi bor i en stor villa på landet vilket gör att jag har långt till mina vänner i stan. Så det här med att gå ut och dricka drinkar känns inte så aktuellt i mitt liv även om jag gärna skulle göra det. Han är sällan med när jag träffar min familj och vänner. Är han det sitter han ofta och pratar i telefon eller har en tid att passa. Detta är otroligt jobbigt. Det gör att jag alltid får hitta på ursäkter till varför han inte kan komma och det börjar bli frustrerande att inte dela på vardagslivet. Jag vill ibland kunna gå på stan, gå ut och äta eller göra något spontant med honom. Men det är helt uteslutet eftersom han alltid är upptagen och sådana tillfällen måste på fullt allvar planeras in av hans assistent. Detta leder också till att jag sköter alla hushållssysslor, inköp och bokning av resor i stort sett själv.
 
Han har också svårt att visa känslor (utom när han har druckit), han kommenterar gärna andra tjejers utseende till mig. Det är helt ok att han tittar på andra men måste verkligen jag veta hur han poängsätter andras utseende? Han är inte mycket för fysisk kontakt utom vid sex (vilket jag är). Allt detta sammantaget har börjat leda till att jag känner mig bitter över min livssituation. Jag försöker verkligen vara trevlig och berätta hur jag känner på ett trevligt sätt men det börjar bli svårare och svårare. Sista tiden har jag börjat få utbrott av ilska och frustration något som är helt olikt mig.
 
Livet med honom är förutom det jag redan har påpekat även helt fantastiskt. Det känns ibland som vi har obegränsade ekonomiska resurser och är det något jag vill ha är det bara att använda det svarta Amex-kortet. Nu spelar det kanske inte någon jätteroll då jag själv har ett mycket välbetalt jobb men lite kul är det i alla fall med hur mycket pengar som helst.
 
Han försöker verkligen jobba mindre och är innerst inne en snäll människa men jag vet inte hur länge jag ska vänta på att situationen ska förändras!
HELP....
/Margaret
 
 
 
 
Bäste Margaret
Ojoj, life in the fast lane med direktörn verkar inte vara helt okej. Direktörer kan ibland vara lite väl bekväma och vana vid ledarskap. De bossar för massor av människor och kan ibland av bara farten bossa och köra my way or the highway även i hemmet.
 
Här behövs det sättas diskreta ultimatum för att du inte ska bli helt överkörd. Förbered dig väl innan du tar upp er relation för diskussion. Bortförklaringar från hans sida kommer nämligen att hagla som ett spattigt Dow Jones index. Det gäller att se upp då bossar kan ha en tendens till att ha svar på allt och en vilja att vinna varje diskussion. Men denna diskussion får bossen inte vinna. För då kanske du drar vidare över prärien. Och det är något du måste se till att han förstår även om du inte behöver säga det rakt ut.
 
Viktigt att du tar upp hans mindre smickrande drag som hans lökiga sätt att kommentera andra kvinnor och tendensen till att vara dålig på fysisk kontakt. Förklara att det inte är okej och att det kan bli en ”tipping point” (skönt direktörsuttryck han kommer förstå) i framtiden.
 
Jag vill dock flagga för att din man, direktören, alltid kommer att jobba mycket. Många arbetstimmar och helgjobb är något de får betalt för. Men alla kan tagga ner en aning.
 
Slutligen vill jag säga att om du verkligen älskar honom och om han lyssnar på dina åsikter tror jag bestämt på en framtid för er. Den jobbiga situationen du upplever går att styra upp med ett par seriösa diskussioner. Det har du mitt ord på. 

//Medicus Amour

I hästvärlden lurar det många stiliga herrar

Har sedan ett tag tillbaka träffat mitt livs kärlek. En helt bedårande vacker och intelligent kvinna med både djup och stort hjärta. Vi träffades i höstas på ett ridläger där hon var en av arrangörerna. Vi upptäckte snabbt en attraktion och det blev både intensivt och djup kärlek från bådas håll. Vi inledde en relation och jag kände snabbt att det här är starkare än nåt annat jag upplevt tidigare i mitt liv. Det var en fantastisk tid där vi hade kul med våra gemensamma hästar och ponnys som jag tycker mycket om.

Men nu till problemet. Strax innan vår relation började jag jobba på stallet hon äger. Till en början skrattade vi åt denna slump men det blev alltmer komplicerat. Det visade sig att där fanns andra  hästägare som också är förtjusta i mitt hjärtas dam. Nu undviker hon sedan en tid tillbaka att komma ned och hälsa på mig när jag står där mockar och ryktar hästarna. Hon påstår att det inte känns bekvämt att vara i stället då de andra ryttarna kanske blir ledsna, sårade och känna sig ensamma. När hon har dykt upp i stallet, vankar männen i sina åtsittande vita byxor, av och an runtomkring henne som i spansk skritt. Bombardemang av kärleksförklaringar, lovande av guld och gröna betesfält och att de ska rida bort med henne i solnedgången är lika vanligt som hästarna äter hö...

Nu när jag senast undrade vart hon hade tagit vägen var det hoppträning som gällde för hela slanten. Hennes häst 'Lilleskutt', som jag såklart tar extra väl hand om, behövde tydligen ännu mer tid och träning inför den stora hästgalan om en vecka. Men allt jag vill är ju bara att hon ska våga komma tillbaka och hälsa på mig i stallet igen. Vad ska jag göra?
/Kurt-Gunnar


Bäste Kurt-Gunnar
jag tror att ditt dilemma bottnar i att ditt hjärtas dam är verkligen något i hästväg. Hon är spektakulärt snygg, smart och charmerande. Det gör att alla i hennes omgivning faller som för högt upphängda hopphinder. Hon har förmodligen nu fått nog av lovebombande män som skickar kärleksförklaringar hela tiden. Det kokar i hennes skalle och hon vill ha lugn och ro. 

Men jag förstår ditt problem. Du är trots allt inte som de andra sprättarna i stallet. Du har något annat att erbjuda. Nämligen ett helkul liv med mycket tjosan hejsan, kramar, kärlek och ett mycket bra g. Din uppgift blir att övertyga henne om dina färdigheter utan att vara påträngande eller alltför lovebombande. Viktigt att du gör det med respekt och visar att du kan vänta i stort sett hur länge som helst på henne.

Kanske nu när hon haft en stund utan dig ett tag så kan det vara ett bra läge att bjuda på en middag och film? Alltså ingen fancy middag utan mer något enkelt serverat med råstekt potatis och rulltårta till kaffet. Men glöm inte att ha bra musik i bakgrunden. Milli Vanilli brukar alltid vara ett säkert kort när det gäller att hitta tillbaka till varandra. Det kanske låter som en snäll Milli Vanilli-diggande farmor som bjuder på middag men det är just den känslan av snällhet och ickestress hon behöver känna just nu. Låt farmor, Kurt-Gunnar flöda i din ståtliga ryttarkropp och jag tror du har en stor chans. 
/Medicus Amour

Jag är 22 år och lever tillsammans sedan ett år med en kille som är 34 år. Han är den första killen jag har flyttat ihop med. Men vi har det inte så bra. Han blir lätt irriterad över en massa småsaker. Ibland blir han vansinnig, slår sönder saker och ber mig att dra åt helvete. När jag till slut ledsnade och berättade att jag skulle lämna honom sa han att han skulle bättra sig då han inte ville mista mig. Men det blev ingen ändring. Jag tror att jag älskar honom men jag vill inte ständigt vara rädd för hur han ska reagera om jag säger att jag ska ut eller hitta på någonting för mig själv. Han blir ofta jättearg på mig och säger att han inte kan lite på mig. Jag vill heller inte gå ut med honom då allt då kretsar kring hur jag beter mig mot andra killar, vänner och så vidare. Snälla, du måste hjälpa mig med vad jag ska göra. Om du tycker att jag ska lämna honom vad säger man då? Jag är jätterädd för hur han ska reagera.
/Tessan

Kära Tessan
Förutom kärlek måste ett förhållande byggas på förtroende, glädje, respekt och gemenskap. Känner du dig låst, övervakad och till och med rädd för din partner är relationen minst sagt usel. Du måste direkt berätta för tröttmössan hur du känner dig och kräva omedelbar bättring. Och då menar jag omedelbar bättring. Han begår faktiskt psykiskt övergrepp på dig och det är verkligen inte okej. Spontant verkar han inte ha alla pommes frites på tallriken, alla hästar i hagen eller vara den vassaste kniven i kökslådan och bör egentligen dumpas. Direkt. Men som den allvetande kärleksdoktor jag är vet jag att det inte alltid är det lättaste då hjärtat kanske säger något annat. Men fundera på om du verkligen vill ha det så här. Tänk även på att du har bara ett liv och det bör du ta vara på, utnyttja och njuta av till max och inte slösa bort på trista övervakande gubbjävlar. Du är bara 22 år så varför inte dumpa hononom, hugg in på ett gäng Bacardi Breezers, dansa med dina roliga väninnor och spana in trevliga och hyggliga puddingar som med all min vishet faktiskt finns i din närhet.
//Medicus Amour