Min man är en galen flörtkula (världens längsta brev)

Jag behöver dina goda råd!
 
Vi, jag 37 år och min man 43 år, har varit tillsammans sedan okt. 2005. Vi har två fina söner och ett underbart stort hem. Jag är arbetssökande och har studerat innan, min man är skiftarbetande. Skiftarbetet gör att han arbetar i princip varannan helg.  Han är jätte duktig, trött när han kommer hem men hjälper ändå till med barnen, maten, dammsugning och gräsklippning.
Jag är den som är mest hemma med barnen, städar, tvättar, handlar mat, fixar med barnen och fixar med min man, jag klipper hans hår och naglar å fixar hans fötter, ser till att han har ren handduk och rena kläder, smörgåsar med till jobbet när jag hinner.
Jag har ingen egen hobby, jag åker nästan ingenstans utan honom. Jag försöker att vara snäll och go och omtänksam och jag försöker hitta på trevliga saker så att vi kommer oss ut, hemifrån, fixar barnvakt och så åker vi ut en sväng. Jag försöker att ta tillvara våra få timmar tillsammans, de timmar som blir över efter arbetet. Han är inte heller någonstans utan mig, vad jag vet, men hans tidigare singel kompisar är dem som han arbetar med och han träffar folk med gemensamt intresse på sin firma. Hans arbetstider gör att det blir svårt att få in spontanitet i det man vill göra, måste planera tiden väl, tiden för oss två, en stund då vi kan vara barnlediga och göra nåt tillsammans för att trivas med varandra, orka med vardagen och för att försöka upprätthålla den där gnistan som gör att man tänder på varandra och har ett bra sexliv. Att ha kul tillsammans är otroligt viktigt för sexlivet. Om man inte kan ha kul med varandra och skratta tillsammans vad har man då? Trivs man inte med varandra så är man väl inte nöjd? Och sexlivet blir inge bra om man inte är nöjd. Jag tycker att det är upp till båda två i ett förhållande att sköta om varandra och relationen.
 
Jag är en kul tjej som vill ha kul med min man, jag är gift och nöjd med EN man, jag gör allt för att hitta på saker så vi inte ska hamna i en tristess, vi måste hämta näring från det roliga och från nya upplevelser med varandra till vår relation och ha trevligt och kul tillsammans.
Min man säger också detta till mig, men han gör något annat, helt tvärtom!
 
Här kommer några exempel i korta drag…under dessa fyra år har vi t ex. varit hembjudna till folk som haft diverse fester, med alkohol till maten, min man blir definitivt annorlunda när han blir berusad, tuff, kaxig, stöddig och mer nonchalant mot mig, han glor, stirrar på andra mäns kvinnor och på främmande kvinnor som ingen av oss känner, blir taffsig, han vill gärna röra vid andra kvinnor, han kan också bara sitta och glo, stirra på dem och han ser ju jätte trevlig, intresserad och nyfiken ut. Han blir liksom ”borta”, det blir liksom ingen kontakt mellan oss för han verkar ha fullt upp med sitt intresse för de andra kvinnorna. Det spelar heller ingen roll att kvinnorna redan är upptagna och att deras män står straxt bredvid dem.
 
Så här har det alltid varit och så här beter han sig även när han är nykter. Han söker ögonkontakt med främmande kvinnor överallt och ser sådär himla trevlig ut när han tittar på dem. När jag säger överallt så menar jag överallt, det kan vara i leksaksaffären, tjejen som står i kassan, henne kollar han in och tittar henne djupt i ögonen och flinar och tittar på henne uppifrån och ner, hon flinar tillbaka, hon blir väl smickrad. Detta har hänt i nästan alla affärer vi varit in i. En gång när detta hände stod jag bredvid honom och vid tillfället var jag gravid, inte ens det stoppade honom, spelade ingen roll, bara han hade kul? Så fort jag vänder ryggen till honom så tittar han och flinar, när jag snabbt vänt mig mot honom så har han försökt att snabbt titta på mig, så vänder jag mig ifrån honom och tittar snabbt på honom igen, då försöker han titta på mig…jag har alltså testat honom vad gör han bakom min rygg, eller om han går in nånstans, tex. han gick in med en bricka på ett café där vi suttit ute och ätit, då råkade jag se honom genom fönstret som var öppet…han flinar som en tupp och säger hejdå till den unga tjejen som arbetar på cafét. Det som irriterar är att på ett annat café där det arbetade en gammal dam där ville han inte ens gå in med brickan efter oss, utan tänkte lämna den på bordet och gå.
Vid flera tillfällen har jag lagt märke till att andra kvinnor inte bryr sig om att jag står där bredvid honom, de flinar tillbaka åt honom i alla fall. Vid några tillfällen har jag lagt märke till att kvinnor vänt sig ifrån honom när de insett att jag står bredvid eller är i närheten. Jag har sett förvirringen i deras blick, när de ser att jag vidrör honom eller att barnen plötsligt dyker upp.
 
Vi gifte oss 2007 och blev intervjuade om vårat bröllop av en manlig tidningsreporter och en kvinnlig fotograf, trevligt, min man börjar kolla in den kvinnliga fotografen, tittar för länge djupt i ögonen, flinande och för intresserat, den kvinnliga fotografen skruvar på sig, obekvämt tittar hastigt på mig, vet inte riktigt vad hon ska fästa blicken på, ser förvirrad ut, flinar och ser besvärad ut men flinig, knepig situation…jag tror inte det är sant det jag ser, till och med på vår bröllopsdag håller han på.
 
Min mans arbetskollega fyllde 40år och bjöd på kalas, vid bordet mitt emot mig och min man satt en 26årig tjej och kråmade sig som en kåt marskatt, hennes blus halkade av axeln så bh-bandet syntes och hon skrattade och fnissade, min man var inte social med mig utan pratade med de andra kring bordet och med denna tjej. De flesta som var på kalaset var arbetskamrater till min man, inga vänner till mig, jag var nykter eftersom att jag var höggravid och hade tre veckor kvar till att vår son skulle födas, när vi skulle åka hem så skakade tjejen på huvudet åt min man, hon vill inte att han ska åka, vi reste på oss från stolarna och min man sa hejdå genom att slå sin handflata mot de andras ”give me five” säger han och tog även tjejens hand och tittade henne djupt i ögonen. När vi kommer ut i bilen och körde därifrån så frågade jag vad han höll på med, han blev skitsur och förstod ingenting, när vi kom hem satte jag mig vid köksbordet och försökte prata med honom, då knövlade han ihop en tidning och slängde den på mig och sa att han ska gå och lägga sig och det gjorde han. Jag blev då lite nyfiken på vad han hade fotograferat med sin mobiltelefon på kalaset och tog mig en titt, hittade inget bland fotografierna men jag hittade en liten videofilm där hans arbetskompis Sven står tillsammans med den 26 åriga tjejen och pratar, jag hörde inte vad dom sa, dom var på en hockeymatch med arbetskompisarna den kvällen och i pausen tog de öl och snackade och min man han filmade, filmen är tagen fyra veckor innan 40 års kalaset som vi var på. Jag tog med mig telefonen/filmen till sovrummet och visade den för min man och ifrågasatte den, han sa att han filmade Sven för att han hade ett intimt samtal med den 26åriga tjejen som bara dykt upp där med sin tjejkompis som också arbetar på samma företag som min man och Sven, Sven är 48 år och gift, är detta gubbsjuka eller? Å min man då som stod och filmade händelsen, vad kallar man det beteendet?
 
Typ så här ser vårt liv ut, vi hade det bra och fungerade bra tillsammans innanför hemmets dörrar, så fort vi kommer utanför dörren då söker min man kontakt med andra främmande kvinnor med långvarigt, stirrande ögon. Jag tycker att han har ett flörtigt sätt som inte passar när man är tillsammans med någon. Han har så fullt upp så att han blir okoncentrerad på oss, ser han en kvinnorumpa så måste han liksom gå runt den för att också titta på ansiktet på kvinnan, eller så stirrar han bara in i ögonen på kvinnorna, han är för nyfiken på andra kvinnor tycker jag. För mycket kontakt sökande på ett fel sätt när man redan är tillsammans med någon. Så kan man väl göra när man är singel. Han tittar ju så mycket och intresserat så kvinnorna tror att han vill dem någonting.
Jag har försökt prata med honom om hans beteende och han har lovat flera gånger att aldrig mer göra så, han erkänner att han gör det jag ser. Vi har grälat, skrikit och varit riktigt arga på varandra, han har till och med gråtit och varit ångerfull, men han säger också att han inte vet vad han har att vinna eller förlora när han gör så här, han älskar mig säger han och sedan fortsätter han med sitt beteende. Han flinar åt tjejer i tjugoårsåldern, jag blir äcklad och det har jag talat om för honom och kallat honom gubbsjuk. Han säger att det han gör betyder ingenting det är liksom bara en ”fresch feeling” han får av det, säger han själv.
 
Överallt och jämt håller han på så här, det spelar ingen roll att jag är snyggare än många av de kvinnor han glor efter. Jag ser väldigt bra ut och har varit med i en skönhetstävling när jag var tjugo, nu är jag 37 men smal och nöjd med min kropp efter två barn, jag fattar inte vad han håller på med, han riskerar att förstöra vår familj och vårt kärleksliv genom att springa runt och kolla om han får ”hugg”. Jag blir äcklad av hans beteende.
Hans beteende har också lett till att vi inte har fått kontakt med andra par, så vi har faktiskt ingen att umgås med, all tid har han slösat på att glo efter andra kvinnor istället för att koncentrera sig på oss och vårt relationsbyggande med andra människor som vi skulle ha kunnat kalla för våra vänner. Han är född och uppvuxen här i denna kommun som vi bor på och jag kommer från en annan ort.
Detta beteende drabbar också våra barn eftersom vi inte har någon kontakt med andra par med små barn. Vi blir väldigt ensamma och det går längre och längre tid mellan inbjudningar till eventuella kalas/fester.
 
2008 var vi, var och en, till en beteendevetare vid två tillfällen, hon var inte specialiserad på familjerådgivning men hon menade att vi måste prata med varandra om gränser, hon skrev ned en modell om var vi är nu och hur vi ska nå till målet och däremellan finns gränser för vårt beteende mot varandra som vi måste vara överens om, där tog samtalen slut min man vill inte prata alvar om gränser han är väldigt flyktig, direkt efter samtalen hos beteendevetaren blev vi inbjudna till ett kalas och min man fortsatte med sitt gamla vanliga beteende. Han var för trevlig och pratade med en främmande kvinna och tog henne på armen, denna kvinna lämnade festen omedelbart, hon vet att han är gift med mig. Min man blev sur och vresig och irriterad, han var väldigt onykter också, vi åkte hem med taxi och vi var ovänner. Det var det kalaset.
 
Det finns mer att berätta men detta är korta drag av vad som hänt.
Han söker bekräftelse av andra kvinnor hela tiden och överallt. Jag behöver bara hans bekräftelse, det räcker med en man för mig. Hur får vi ihop detta? Och vad kan jag säga till kvinnorna som flinar tillbaka åt min man? Och vad mer kan jag säga till min man?
Jag är utsvulten på ärlig bekräftelse från min man, jag vill ha kul och skratta med min man. Under dessa år har jag bara levt för min familj och varit nöjd med det, jag har gjort allt jag kunnat och nu kan jag inte göra mer, orkar inte. Jag vill ha en man som flirtar med mig och är nöjd med mig, som visar mig respekt. Min man har svikit mig så mycket och så många gånger, kränkt mig och sårat mig, jag är trött, ledsen och arg och otrygg, jag mår jätte dåligt.
 
Jag är också fruktansvärt uttråkad, har inga minnen med honom, tänker jag på något kalas som varit så blir jag bara irriterad för det slutade alltid med att vi var ovänner och nu är jag irriterad flera dagar innan vi ska göra något, jag har ångest, jag vet ju hur det kommer att bli och sluta, ska jag ens ta med honom?, det är lugnare om jag går själv till tex. affären, vad ska jag då med honom till om jag aldrig kan ta med honom någonstans och ha roligt med honom?
Han säger konstiga saker åt mig, han erkänner det han gör men ibland så talar han emot det och säger att jag är knäpp, onormal, konstig, svartsjuk, han frågar om jag hållit på så här med någon annan pojkvän? Han verkar plötsligt helt oförstående för vad han gör och verkar tycka att det är rätt det han gör, alla andra gör ju så här. När han är på det sättet blir jag så nervös och illamående och helt slut av oro, känner mig dålig och ful och knäpp och jag vet innerst inne att han aldrig kommer att förändras och jag är inte naiv jag vet att jag tillslut måste välja att hålla käften och låta honom vara som han är och leva med det eller göra nåt helt annat med mitt liv och må bra, vara trygg med mitt liv.
 
Jag har aldrig gjort så här åt honom och han skulle inte accepter att jag gjorde så heller. Visst tittar jag på andra män, men inte så männen ser det, jag är också tydlig mot män som flirtar med mig att jag är upptagen och pratar jag med andra män så är jag tydlig och rak så att min man också kan vara med, delaktig i snacket. Men visst har jag lust att ge igen, hämnd ljuva hämnd, så fort jag bara kan med nån riktigt snygg trevlig främling å mitt framför ögonen på min man. Vart är vi då på väg?
Jag behöver råd, hjälp, för jag kan inte ensam hålla ihop vårt äktenskap och vår familj,
och han försöker att äta kakan och ändå ha kakan kvar?
/Bettan

Kära Bettan
Tack för ditt detaljerade brev. Först av allt vill jag säga att nästan alla män (och otroligt många kvinnor), oavsett civiltillstånd, varje dag, spanar in puddingar. Och det oavsett hur lycklig personen än är i sitt förhållande.  Ungefär som det är svårt att undgå vacker konst, tjusig arkitektur eller en häftig bil är det för många svårt att slita blickarna från en skön pudding som smyger förbi. Din man tillhör med all tydlighet dessa riktiga flörtkulor. Trots att du regelbundet  påpekar för honom att du blir sårad av hans flörtande verkar han inte bry sig. Han gillar spänningen, blickarna, fantasierna för mycket. Han kommer med all säkerhet heller aldrig att sluta kolla på kvinnor. Det kommer att sluta med att han sitter på ålderdomshemmet och skrockar förtjust för sig själv när en pudding rullar hans rullstol. Men trots hans galna fluktande måste något göras i er relation. Du är trots allt störd och sårad över hans beteende.

Först av allt måste du berätta för honom än en gång hur du känner dig. Gör det på ett lugnt sätt och brusa aldrig upp. Skulle du brusa upp är det lika bra att du försöker en annan gång i stället. Många intar en defensiv ställning mot den som skäller och slutar att lyssna och allt slutar i pannkaka. Hjälper inte detta är det parterapi som gäller för er. Det är ett bra sätt för er att tillsammans komma vidare med era problem. Om du bara visste hur många knasiga förhållanden som har fixats till med hjälp av dessa tålmodiga parterapeuter.

Lycka till och kom ihåg att allt kommer att lösa sig. Trots att din man är en galen flörtkula så är han innerst inne en riktig sköning som tycker om och respekterar dig. Han behöver bara lite vägledning.