Allt för ofta hör jag människor klaga på skatten, momsen och alla dyra avgifter i Sverige. Allt för sällan hör jag någon som faktiskt är glad och tacksam över vad vi egentligen får för dessa pengar.
Väldigt ofta har jag hört kommentarer som;
Långtidssjukskriven...Bah...Han var ute och skottade snö igår.
Psykiska besvär, va? Hon är bara 25, vad kan hon ha för psykiska besvär?
Gå in i väggen? Vadå gå in i väggen? Påhitt är vad det är.
Och nu, när vi har en regering som faktiskt tar fasta på detta "skvaller" och tänker göra något åt saken. Då blir det ett ramaskri utan dess like. RÖR INTE VÅR SJUKFÖRSÄKRING!
Ni vill att det ska löna sig att jobba och en arbetare vill minsann inte betala skatt för att grannen ska kunna vara hemma med sin dåliga rygg. Vadå dåliga rygg? Jag såg hur han bar matkassarna ur bilen igår, så dålig är den minsann inte!
Ni vill betala mindre skatt - men sjukvården och skolorna ska fortfarande vara fria.
Ni vill inte betala för att Bosse har varit arbetslös i 5 år. Den där Bosse är allt lite arbetsskygg. Det är mina skattepengar han dricker i sitt kaffe där, mutter.
Jag säger inte att jag gillar regeringens nya beslut. Däremot klagar jag aldrig över att vi alla betalar en del av kakan. För mig känns det tryggt att det är så, att vi tar hand om varandra.
Men det är väl som alltid - folket går inte att tillfredsställa.