mitt nya liv med metadon

Shit,det var ett tag sen jag skrev.Har varit så ångestfylld och orolig.Verkligen haft hjärtat i halsgropen.Vet inte varför,eller jo det vet jag.Har varit orolig för framtiden.Har ju inte så lång tid kvar här på famoljehemmet.Ska ut i den farliga världen igen.Men det blir ju vad man gör det till.

Jag hade ett möte med soc och beroendeenheten i början på veckan.Vi pratade om min flytt .Jag har ju fått arbetsförmedlingen att betala en floristkurs.Den kostar 100 000kronor.Så man kan väl säga att det länns bra att dom vill satasa pengar på mig.Trots att jag är fd narkoman.Det känns skitbra.Jippi!!

Den skolan ligger ju i Göteborg så det är bara packa flyttlasset.Måste ju hitta någonstans att bo först,och det lär väl inte bli det lättaste.Men fy fasiken så jädra kul.Jag har svårt att fatta att det är sant.Det här blir början på mitt nya liv.Mitt drogfria liv.Jag tänker aldrig återvända till misären och knarkandet.Aldrig mer...

Annrars så har det väl inte hänt så mycket annat på senare tid.Jag väntar ju fortfarande på min operationstid.För struman som föresten har växt ännu mer.Jag var ju på en skikt röntgen där dom kunde kontatera det.Jädra skit åxå!

Jag oroar mej hela tiden för massor av saker.Jag är inte van vid att inte må dåligt.Jag är inte van vid att vara bekymmers fri.Så det är nästan jobbigt när det är som nu.Jag är rädd för att vakna upp och upptäcka att det bara var en dröm.Så långt ner på botten som jag har varit nu senaste året.Bara för ett år sen.Det är hely ofattbart.För ett är sen var jag helt säker på att att jag skulle dö.Att min tid var kommen.Jag orkar inte ha den här känslan av att jag är fel.Känslan att jag är annorlunda.Att jag gör fel,är fel och säger fel.Det handlar inte om osäkerhet.Det är något annat.Jag vill bara kunna känna känslan av ett lugn.Känslan av att göra rätt,vara rätt.För mej alltså.Menar inte att det är andra som avgör det.Men man har den känslan när det är rätt.För dej.Rätt för mej.Hur ska jag kunna hitta den känslan?Det här skulle kunna bli en annledning för mej att börja missbruka igen.Jädrar åxå..Det börjar bli smått jobbigt.

En gång så satt jag utanför Stockholm,på Hammargården.Det var faktiskt ett helt okej ställe.Där jobbade faktiskt bra personal.Och god mat som fasiken,kommer jag ihåg.Där hade dom lite tjejiga grejjer att göra istället för dom vanliga snickarverkstäderna.Där fick vi sy kläder och annat pyssel som var roligt.Jag träffade en tjej där som jag kom bra överens med.Vi rymmde därifrån ett par gånger.Den första gången vi stack iväg gick det inte så bra.Visst vi kom iväg.Det var jättetidigt på morgonen.Den ena personalen låg och sov medans den andra skulle göra frukost stax.Jag ringde på klockan så hon kom och släppte ut mej.Jag sa att jag mådde dåligt.Visst,eller hur!Min kompis ringde på strax efter och sa samma sak.Och den dumma pliten fattar ingenting.Jag tänkte slå ner henne med en stekpanna först,som jag hade lyckats gömma på rummet kvällen innan.Men något stoppade mej,som tur var.Hon hade kanske inte överlevt det?

Jag hade lyckats lägga undan en sax åxå.Min polare tog tag i henne medans jag slog saxen i halsen på henne.Sen drog vi henne till ett konferens rum där vi band fast henne i elementet med nylon strumpbyxor.Sen tog vi nyckelklippan så vi kunde låsa upp dörren.Nu var min puls hög kan du tro.Shit!Vi tog iallafall den första bilen vi kunde hitta nycklarna till och körde iväg.

Nu var det ju så att vi var ju inte speciellt tysta när vi körde iväg.Jag frågade min vän om hon kunde köra en bil?Javisst,sa hon,jag kör.Helvete heller hon kunde köra..Med en rivstart kom vi iväg och väckte den andre personalen.Han hade sprungit ut och på något sätt hittat den andre pliten där ute i konferansrummet.Han släppte loss henne och ringde polisen.Sen körde han efter oss.

Nu hade vi både polisen och pliten i hälarna.Bilen krängde från ena sidan av vägen till den andra.Jävlar! Stanna bilen,skrek jag till henne flera gånger.För det här skulle sluta illa det kände jag.Men hon vägrade.Vi kan ju inte ge upp frivilligt,skrek hon.Nä,det ville ju inte jag heller.Vi kanske kunde springa iväg?Shit!Skulle inte tro det.Nu mötte vi polisen,som la sej bakom oss.Och precis då sladdade vi!Vi kom över på andra sidan av vägen och krockade med polisbilen.Vi försökte springa därifrån.Men det var ju lönlöst.STANNA!UPP MED HÄNDERNA I LUFTEN,ANNARS SKJUTER VI!Sen fick jag en spark i ryggen och en pistolmynning i nacken.Jädra skit åxå!

Vi fick ligga på häktet i Sollentuna i drygt en vecka.Sen körde dom oss tillbaka till HammarGården.Det tog ett tag innan rättegången blev av.Vi satt ju redan bakom lås och bom.Nu ska ni få höra något som är väldigt vanligt.Eftersom vi satt där på ungdomsvårds skola fick vi inget annat straff.Vi hade nästan tagit livet av en ung tjej.Snott en bil.Krockat med snutbilen.Men det fick vi inget för. Jo,vi blev dömda för olaga frihets berövning,bilstöld,olovlig körning och försök till dråpförsök.Men påföljden blev att vi fick fortsatt vård inom socialtjänsten.Eftersom vi redan hade LVU(lagen om vård av unga)Då tyckte jag att det var skitbra.Desutom så fick jag flytta ut på familjehem strax efter rättegången,ut i friheten.

Men då kunde jag fortfarande inte förstå varför alla sa att jag var farlig.Var jag det?Idag förstår jag mer.Men då trodde jag socialen sa det för att kunna sätta LVU på mej.Att det bara var ett påhitt av dem...

Nu börjar jag känna mej redo att snart flytta ut ifrån familjehemmet.Jag har ju varit här snart i 9 månader.Men det känns i hela kroppen att det börjar bli dax att ta nästa steg.Men jag tänker som sagt inte flytta till min gamla hemstad-Då är risken stor att det blir som förr.Mycket stor risk desutom.Kanske inte att jag skulle falla på en gång,men efter ett tag.

Ska jag fortsätta att berätta om när jag kom in i missbruket?Ja,vart var jag...

Det finns en sak man kan säga om alla ungdomsvård skolor:Det du inte kan.Det lär du dej!För så är det.Knarkar du inte innan dom låser in dej,ja då gör du det när du kommer ut.Det du inte kan om kriminalitet,det kan du när du kommer ut.Så jag tycker att det är ingen vård man får på dessa ställen.Oftast bara ren förvaring.Som i mitt fall så visste socialen inte vad dom skulle göra med mej.Så då låste dom in mej.

Jaha,då ska jag till arbetsförmedlingen för första gången på minst 15 år!Inte idag,men nu i dagarna.Har kollat lite på nätet över utbildnningar och sånt.Jag var ju helt säker på att jag vill bli florist.Men nu vet jag inte.Har ju funderat på det där att ta tillvara på mina kunskaper.Det verkar finnas många bra utbildningar till behandlings assistent.Shit!Jag som var så säker innan.Man är ju inte så ung längre så att man kan tänka-Ja men jag kan alltid plugga till både och ifall jag inte trivs med det ena!Nej,nu får jag ta mej en ordentlig funderare..

Men det ska bli så skönt att komma igång med någonting.Jag är mer än redo.Har ju suttit här i mitt lilla torp i snart.ja,vad blir det?Ungefär 8 månader.Nu mår jag ju bra på metadonet åxå.Och det är ju jädrigt viktigt.Annars funkar ingenting för mej.Hoppas bara att Adhd utredningen inte tar så mycket längre tid.Jag påbörjade den för snart ett halvår sedan.Jag måste ha Ritalin eller liknande för att ens fundera på att sitta i skolbänken.Men sen är det min tur att skaffa mej ett yrke.Jag är så förväntans full.Visst,det är klart att det kommer bli tufft.Men det hör ju till!

Jag vet inte hur länge han satt inne av den tiden vi var tillsammans.Men säkert mer än halva.Jag började åxå förstå att han var inte en gud,utan en kille som andra.Det vi tyckte var roligast och som gav oss den utdelning vi ville ha just då-det var apoteks inbrott.Vi gjorde ett par om året.Fast de första gångerna var han själv.Vi brukade ha så mycket piller och morfin så jag brukade hamna på psyket varje gång!Det fanns så mycket att vi kunde knappt få i oss allt.Vi delade ju givetvis med oss till höger och väster.Desutom -i den världen så är piller samma sak som cash.Så det gjorde ju att vi hade allt annat åxå.Shit!Det var ändå roliga tider.Jag tyckte det då i alla fall.Idag så har jag en helt annan ide om vad som är roligt.

Jag klarade mej undan fängelse straff p.g.a att jag hade LVU(lagen om vård av unga)Så är det oftast.De ungdomar som socialen har hand om kan göra i princip hur mycket kriminella saker som helst-och blir ändå inte straffade.Visst.som jag ,jag har ju suttit på de flesta ungdomsvårds anstalter som finns.Och det var ju ett straff så klart.Men det var vård tyckte socialen.Det har vi mycket delade meningar om!När jag kom till Långasjö ungdomsvård skola som 16åring shit,vad rädd jag var.Men det kunde man ju inte visa.

Jag tror att vi var 6-7 stycken intagna.Egentligen så var det bara för killar.Men de hade gjort ett undantag för mej och en tjej till.Vi två tjejer fick sitta med en våldtäksman,bankrånare och andra små tjuvar.Alla knarkade utom våldtäks mannen.Han var riktigt vidrig som stal våra trosor.Jag vill inte veta vad han gjorde med dem!Men jag blev så jädra äcklad och arg-så jag gick ut i köket och hämtade ägg och en stekpanna.Jag gick jag till hans cell och kastade äggen på honom.Sen tog jag och skulle slå stek pannan i skallen på honom.Men då blev han helt galen och skulle slå ner mej.Detta var en vanlig dag på Långanäs!Jag förstod aldrig vad socialen menade när dom sa att jag var farlig.En sådan liten,rädd tjej som jag.Jag kunde väl inte vara farlig?Eller...

När jag var 13-14 år så träffade jag min första pojkvän.Han och hans familj flyttade in i samma trappuppgång som min familj.Det tog inte lång tid förrän vi två var ett par.Han hade ett rykte om sej att knarka.Jag kommer ihåg att jag frågade honom om det var så.-Nej,jag knarkar inte!Fjorton dagar senare rökte jag min första brajja tillsammans med honom.Och efter en månad ungefär testade jag amfetamin.Ett år senare injecerade jag morfin.Så det gick fort.Mina föräldrar sa ingenting.De tyckte förmodligen att det bara var skönt att slippa en skrikande tonåring ifrån sitt hem.Som jag sagt innan -dom brydde sej aldrig.Dom la sej aldrig i.

Min pappa hade åxå missbruks problem.Våra liv har alltid följts åt liksom.Allt som han har varit med om-det råkar jag åxå ut för.Vi har varit med om likadana olyckor.På kroppen har vi samma skador.Det är jädra mej underligt att det kan bli så.Lite skrämmande.

Men tillbaka till min första kärlek.Det blev han och jag mot världen.Vi gjorde allt tillsammans.Vi var höga hela tiden-och jag förväntades ju att gå i skolan.Men det var ju mycket roligare att vara med mina nya vänner och knarka.Så skolan sket jag snart helt i.Jag kommer ihåg att precis innan jag gav upp skolan helt så ville jag försöka en sista gång.Rycka upp mej liksom.Jag kom som vanligt till skolan men blir innkallad på rektors expeditionen.Skolan ville inte ha kvar mej.Dom ansåg att jag var ett hopplöst fall.Ingen de kunde hjälpa eller ta hand om.Så med omedelbar verkan blev jag avstängd ifrån skolan!!Va??Jag trodde inte dom kunde stänga av någon så?!!Visst,om det är en privat skola,så kanske.Men i mitt fall så försökte dom inte ens hjälpa mej.Jo,dom hade ringt socialen.Så det blev ett möte med soc och mamma.Jag vet faktiskt inte än idag vad dom sa på det mötet.Själv var jag ju totalt ointresserad av deras åsikter i detta.Jag ville bara komma iväg och knarka ännu mera!Gud-jag var så jädra självdestruktiv.                                                                                                                                                Min pojkvän tyckte bara det var bra att jag slapp skolan-Nu kunde vi ju vara tillsammans dygnet runt.Och jag var som i trans med honom.Allt han sa,ja så var det.Hans ord var min lag.

Sedan var det så att han kunde bara försvinna i flera veckor.Han ringde inte-ingenting hörde jag.Jag var så ledsen.Helt förstörd.Jag skulle minsann be han dra åt helvete när han dök upp!Visst,eller hur!Sen när han äntligen kom hem så blev jag ju så glad att jag glömde bort alla sådana tankar.Nu var det han och jag mot hela världen igen.Jag fick aldrig veta vad han gjort eller vart ham hade varit.Men jag brydde mej inte så mycket.Jag fick ju lite uppmärksamhet av honom.Och det var jag ju inte bortskämd med.Jag kände mej som hans drottning.Sen hade han alltid en liten gullig present med sej varje gång han hade varit borta.Det kunde vara en söt nalle med I Love You på magen.Eller ett smycke.Alltid var det ett brev med där han hade skrivit en dikt eller en sång.Han är ändå den mannen som varit mest romantiski mitt liv.Och en riktig charmör.Han är inte vrål snygg men charm det har han!

Det är stopp! Jag har så mycket inom mej som måste ut.Jag behöver skriva av mej alla  tankar och funderingar.Tankar om mitt liv.Hur det har varit.Vad jag har gjort och vad som kommer framåt.Jag är inte orolig för jag klarar mej alltid.Men det gamla som ska läggas bakom mej,jag måste göra ett avslut på det.Skriva av mej allt.Sen kan jag lägga det bakom mej och börja mitt nya liv.Mitt drogfria liv.För som det är nu så snurrar tankarna om det gamla.Kanske man skulle skriva en bok?Och hjälpa andra i samma situtation.Det hade varit något.För jag tror ju att allt har en mening.Det kanske är det jag ska göra-använda alla år av missbruk till något positivt och bra.

Ja,det ska jag jädra mej göra.Använda all den kunskap jag har.Det hade ju varit dumt att bara slänga bort.Man kan i och för sej ha föreläsningar åxå.Gå ut i skolor och prata.Eller kanske börja jobba som socionom.För i det yrket behövs lite fler med hjärta.Och fler med bättre kunskap och egen erfarenhet.Många gånger tror jag att fd.missbrukare är bättre socionomer och behandlingsassistenter.Men inte alltid.Det bästa är nog att det finns både och.Ja,jag får se vad jag gör.Men något blir det.

Jag har druckit min dagliga metadon dos för ungefär en timme sedan.Och nu så börjar det ha effekt.Jag mår så bra!Det är inte så varje morgon,men idag funkar det bra.Jag blir alldelles varm och mjuk i kroppen.Och ett välmående som inte kan jämföras med något.Det är det välmåendet som gör att jag inte får något sug efter droger.Desutom,tvärtemot vad det flesta tror-du skulle aldrig se att jag tar metadon.Jag blir inte drabbad.Bara ett bra mående.och det stör inte någon om de inte vet om att jag dricker metta.Men vet de om det så brukar det bli många dumma komentarer.Okunskap är det som föder allt onödigt tjafs.Som många säger;Det är lagligt knark ifrån regeringen.Bullshit!Det är medecin.och det är min lagliga rätt som svensk medborgare att få hjälp med medecin om jag är sjuk.

Och en annan sak:Många tror att alla missbrukare är galna.Visst det dinns galna missbrukare.Men långt ifrån alla.Och oftast så är det inte knarket i sig som gör dem galna.Dom är ofast psykist labila och det tillsammans med droger kan göra dom lite galna.Så alltså inte enbart knark.

Jag tycker att alla föräldrar borde få information på skolan om droger.En bra information med föreläsare.Inte bara en broschyr med lite fakta.Samma för barnen.Så som det är idag så har det ju nästan varit lite mode i att ligga på rehab.Dagens idoler leder nästan barnen in på den vägen.Vakna!Tala om för dina barn hur fel det är.

Sen är det ju sorgligt -alla barn har inte föräldrar som bryr sej.Jag hade inte det.Mina föräldrar kom aldrig på föräldrar möten.Aldrig på samtal med lärarna.Hjälpte mej inte med någon fritids sysselsättning.Brydde sej inte ett skit.Jag orkar inte ens vara arg längre.Men hade dom lagt ner bara lite lite tid på sin dotter.Eller kramat om mig ibland och talat om att jag är viktig.Att man betyder någonting.Men det allra viktigaste av allt;Jag älskar dej.Är det så jädra svår att klämma ut de tre orden?Det är inte det om man älskar någon...Men hade dom sagt de tre orden lite då och då.Hade de bara lagt ner lite tid på mej, så kanske jag inte hade börjat missbruka så kraftigt.

Det vet man inte och det kommer jag aldrig att få veta.Men hursom helst:Jag ångrar inte en dag av mitt liv.Jag har levt farligt.Jag har varit nära döden många gånger.Har fått många många överdoser.Men jag har haft jätte roligt åxå!Om jag skulle berätta allt så skulle du inte tro mej.Helt otroliga saker-som bara en sån som jag råkar ut för..

Jag är så glad att jag har börjat gå hos en psykolog.Vet inte vart jag skulle ha gjort av allt annars.Allt man har sett och allt man gjort.Därför är det bra att det är en del av metadon behandlingen.Det är inte bara att dricka metadonet varje morgon.Sen måste man ha en vettig sysselsättning åxå.Och det har inte jag skaffat ännu.Men va´ fan,jag sitter mitt ute i skogen.Och inget körkort har jag.Visserligen går det bussar här utanför ett par gånger om dagen.Ska på möte med arbetsförmedlingen om två veckor.Jäklar!´Jag har inte jobbat sen 2000.Undrar om jag klarar av att börja på en såndär praktik?Träffa vanliga,icke missbrukare varje dag.Ibland kan jag känna mej rädd.Rädd för framtiden.Rädd för det vanliga.Fast det är det vanliga som jag vill åt.Gud vad jag vill vara vanlig...