Dag 68-69 Ibland tappar man lusten...

Det är oerhört varmt ute. Jag beklagar mig inte, men i ärlighetens namn är jag mer sugen på rosévin, glass, vattenmelon och sushi än fett. I går försov jag mig ganska ordentligt, mobilens alarm fungerade inte. Det är inte det bästa sättet att börja en arbetsvecka på. Nåväl, jag jobbade hela dagen och sen körde vi ut till min golfbana, Salems GK.  Kris hade aldrig hållt i en golfklubba tidigare, och ville köra en 9-hålsrunda. Jag blir så lycklig när jag får chansen att spela golf, och vill inget hellre än att vi båda trivs där ute.

Nåväl, det gick väldigt bra för nybörjaren. Och jag fick en ordentlig motionsrunda.

Måndagens meny:
Ingen frukost.
Lunch: Rostbiff och coleslaw, ett grillat kycklingben.
Middag: en kebab med bröd där jag förstås slängde brödet. Cola light.
Kvällsmål framför tvn: 4 ostchips, 2 skivor parmaskinka.
Mellanmål: 4 koppar kaffe och 10 macadamianötter.

***********************************************************

I morse ringde inte heller mobilens alarm. USCH vad arg jag blev. Insåg efter en stund att jag kommit åt en funktion i inställningarna som gör att alarmet numera är ljudllöst. Korkat korkat korkat. Kom iväg till jobbet mer än tre timmar senare än vanligt. Ingen frukost hann jag med. Och när jag kommer till Slussen för att hoppa på bussen, ser jag rubrikerna att "donator är far till Michael Jacksons barn". Då blev jag om möjligt ännu argare. Hur kan en människa genom att donera några milliliter kroppsvätska benämnas som far? En pappa, en far, en förälder är någon som älskar, uppfostrar och tar hand om ett barn. Fast rubriken "donator är donator till Michael Jacksons barn" kanske inte hade gjort succé. Jag blir mindre och mindre förtjust i våra kvällsblaskor. Skittidningar.

Hann jobba en dryg timme innan det var dags för lunch. Promenerade iväg till livsmedelsbutiken för att handla min vanliga lunch, lite coleslaw och lite gott till. Men coleslawen (märklig böjningsform) var slut. Jag strosade runt matdiskarna men hittade inget bra substitut. Hungrig var jag. Varmt var det. Överallt snabba kolhydrater och söta små godisbitar som ber om att få bli uppätna. Ståndaktigt gick jag ut ur butiken och fortsatte min planlösa vandring längs gatan för att hitta något att äta. Sushi, bröd- och salladsbarer, kaféer, pizzerior och indiska matställen finns det gott om där jag jobbar. Jag gick förbi ett ställe som brukar vara pålitligt, men de serverade Wallenbergare idag. Det kändes inte som ett bra alternativ. Så jag hamnade på kebabstället. Idag igen. En kebabsallad och en colalight. Inte det bästa alternativet, men jag blev mätt i allafall. 

Jag måste hitta ett sätt att äta bättre. Jag får i mig för mycket protein och för lite fett. Luncherna är viktiga för mig, jag kommer ofta inte hem förrän vid halv sju, och då gäller det att äta ordentligt under dagen för att klara mig.

När jag kom hem till förorten stod Kris och Nitro och väntade vid tunnelbanan. Sen tog vi en långsam, långsam promenad hem. Nitro lider ganska svårt av värmen, och vi låter honom få göra det mesta i sin egen takt de här dagarna.

Väl hemma gjorde vi Oopsies, ett experiment jag läst om på www.lchfrecept.com.
Oopsies består av 3 äggvitor som vispas hårt, 3 äggulor som vispas ihop med 1 dl philadelphiaost och sen blandar man försiktigt ihop alla ingredienser. Klicka på smörad plåt, in i ugnen på 150 gr i 30 minuter.

Vi gjorde en sorts langos - minns ni dem? Först vitlökssmör på de varma oopsiesarna, sen creme fraice, hackad rödlök och sen stenbitsrom.
Oooooooooootroligt gott. Jag åt tre stycken på ca 2 minuter. Nu ligger jag i soffan med magen i högläge och skriver. Möjligen orkar jag klå Kris i MaxiYatzy innan Morden i Midsommer, men sen blir det en tidig kväll. Och jag ska testa mobilens alarm innan jag går och lägger mig.