Dag 70-71 Semestertider i stan

Det är verkligen semestertider i Stockholm nu. Alla vägar grävs upp, tunnelbaneperronger repareras och staden fylls av turister med solhattar, kameror och turistkartor i högsta hugg. För oss bofasta som fortfarande jobbar är det ett helvete. Inga tunnelbanor går i tid, bussarna är knökfulla och varma, och överallt är det folk, folk, folk. Ja, det är uppenbart att även jag behöver ledighet. ;-)

Vovven lider oerhört av värmen, och när min svärfar erbjöd sig att ta med honom ut på landet tackade vi omedelbart ja. För även om vi saknar honom så att hjärtat gråter, är det ännu värre att se honom fara illa av tre trappor utan hiss och en varm lägenhet. Jag saknar dessutom sannolikt hunden mer än han saknar mig. Han brukar bli furstligt behandlad på sitt sommarkollo.

Gårdagen började verkligen inte bra. Kris och jag hade en dispyt på morgonen, den handlade om skitlarviga saker. Men det kändes inget vidare när jag åkte till jobbet. Och i vanlig ordning var jag sen, så jag hann inte heller med frukost. Vad gör jag då? Jo, jag köper en kexchoklad. Så jävla dumt. En kexchoklad köper jag och goffar i mig klockan 8.30 bara för att jag blev lite ledsen. Det finns verkligen inget konstruktivt i det hela. Den var inte ens god. Dessutom blev jag så besviken på mig själv att jag blev ännu ledsnare. Blä.

Jag käkade lunch på jobbet på samma vanliga manér. Lite gott ur Icas disk.
Då hade jag också hunnit ringa Kris och blivit riktigt sams, så allt kändes lättare i hjärtat. Även om kexchokladen skavde...

Sen efter jobbet sammanstrålade vi med två goda vänner, tog med oss picnic och begav oss ut på en klippa vid den sjö vi bor invid. Där satt vi och njöt av solnedgång, blank vattenyta, fiskar som vakar, och god mat. Revbensspjäll, rostbiff, coleslaw och guacamole. Lite vitt vin och några jordnötter.
Mums.

Helt plötsligt ser vi ett huvud som sticker upp i vattnet, en bäver gör oss sällskap! Det var en väldigt avslappnad och skön kväll. När vi kom hem, satte vi oss framför ett inspelat avsnitt av Miss Marple, jag somnade som en sten ungefär 2 minuter in i filmen.

I morse var det återigen vägdags. Innan jag berättar om resultatet vill jag påminna er kära läsare om att: jag har varit på bröllopsfest, druckit några glas vin utöver det, slarvat med de flesta frukostar och goffat kexchoklad. Resultatet? NOLL. Inte ett gram upp eller ner. Jag väger exakt vad jag vägde förra veckan.

Det är ju egentligen bra nyheter. Det innebär att när jag väl är nere i min målvikt, kommer jag att kunna göra lite avvikelser utan att det är en katastrof.. 

Men bot och bättring står nu på schemat. 

Jag tog förmiddagen ledigt idag. Vi har så lite att göra på jobbet den här veckan, och ute skiner solen så härligt. Efter en tidig frukost bestående av ägg och bacon, stack vi till golfbanan.
Vi hann med 9 hål innan solen stod för högt och värmen blev för olidlig. På vägen hem körde vi förbi IKEA och käkade lunch, kotlettrad med ratatouille och bearnaissås. 
Det var faktiskt ovanligt lite folk där idag. Kanske har folk bättre för sig dessa ljuvliga dagar, än att shoppa billiga värmeljus. Vi hann t o m att inhandla en kökslampa. 
 
Ikväll ska jag och Kris äntligen gå på finrestaurang och fira vår förlovning. I morgon har jag tagit en semesterdag och ska njuta av en sovmorgon. Livet är gott.