Dag 81-84 Bokslut!

Ja, kära läsare. Det är bokslutstider. Inte som i ”jag står till svars för vad jag stoppat i mig” utan mer som att de bokföringstekniska räkenskaperna ska stämma. Jag jobbar som ekonom, och har efter många år i frihet åter hamnat i bokslutsfällan. Så tillsammans med mina kollegor gör vi nu halvårsbokslut mitt i sommarvärmen.

Jag hinner därför av försvarliga skäl inte blogga särskilt mycket. Jag hinner inte så mycket annat heller faktiskt.

Det är konstigt att jobba som mest, när alla andra njuter av sina ledigheter. Vi, mina kollegor och jag, sitter i ett svalt, luftkonditionerat kontorslandskap och har dessutom persiennerna nerdragna så vi ser inte ens om solen skiner. Det är en konstig tillvaro.

Jag ska gå på semester på fredag är tanken, hoppas kunna göra min sista arbetsdag i morgon. Hoppas hoppas hoppas..

Kris är ledig den här veckan, det ökar också på den märkliga känslan av utanförskap. När jag kommer hem från jobbet har hon målat köksbord, monterat lampor, tränat, handlat och jag känner mig nästan som en gäst på besök i verkligheten. Helst skulle jag vilja vara ledig när hon är det. Men det går inte. Inte så länge mina chefer förväntar sig ett halvårsbokslut mitt i sommaren. 

Hur har det då gått med LCHFandet? Jo, tack. Ganska bra. Det är en livstil jag trivs med, jag är pigg och glad och går på sikt ner i vikt. Det blir lite för mycket vin nu på sommaren, och även om inte en enda liten glass har trätt över mina läppar, så finns det andra frestelser jag inte kunnat motstå. Men jag ger aldrig upp.

Vad händer annars i mitt liv? Mamma och Arne är på besök i staden, förhoppningsvis hinner vi träffas. Älskade Nitro har kommit hem från sin kollovistelse. Han överraskade oss häromkvällen förresten, vi hade lämnat honom hemma några timmar medan vi käkade middag med två vänner vi försummat, och när vi kom hem till förorten hörde vi på ett kvarters håll hur han underhöll alla grannar med sin skönsång. Så numera kallar vi honom Caruso - sångfågeln. Vi skojar lite om det, men det oroar oss. Hur ska det gå nu när vi måste lämna honom några timmar? Kan det vara så att han är så van vid att ha människor i sin närhet hela tiden, att han återigen måste vänja sig vid ensamhet någon timme åt gången? Får lite ont i magen när jag tänker på de veckor när både jag och Kris jobbar. Hur ska vi fixa det?

Älskade lilla brorsdotter växer, men jag har inte träffat henne på någon vecka nu. Förhoppningsvis hinner jag gosa med henne ordentligt under min ledighet. Vad ska jag mer göra på semestern? Spela golf förstås (under förutsättning att det ordnar sig med hunden), plocka svamp, umgås med försummade vänner (återigen under förutsättning att det ordnar sig med hunden) och så laga mat. Laga mat, äta mat och träna. Låter som en fin semester!

I morgon vägdag!