Vägval

Har du saknat mig?

Jag har saknat dig, men inte bloggen. Jag har saknat skrivandet, det terapeutiska i att formulera meningar av spridda tankar, men inte bloggen i sig. Kanske är det formatet. Eller att jag inte kan vara så personlig jag egentligen önskar vara. För jag är semianonym, semikänd. Inte känd som i Linda Rosing-känd (thank God!) men dock igenkänd av vänner, familj och arbetskamrater. Vilken nivå ska man hålla sig på när man bloggar? Lämna ut sina innersta tankar? Hålla sig personlig men inte privat och vad betyder det egentligen? En vän till mig har löst det genom att lösenordskydda vissa inlägg, för att kunna vara utlämnande men kunna kontrollera vem som får informationen. Hon ger lösenord till de som inte känner henne personligen. Hon tycker att känner man henne, bör man kunna prata med henne för att få kännedom om vad som händer i hennes liv. Helt rätt.

Ett problem är också att de som läser bloggen ibland läser alltför bokstavligt, jag kanske inte vill säga exakt hur saker förlöpte eller var av någon orsak, och då vill jag inte behöva förklara det.

Anonym? Ja kanske. Ska jag ha en anonym blogg? Under några år av mitt liv gick jag igenom många svårigheter, bl a sjukdom. Då hade jag en anonym blogg. Det var oerhört befriande att få vända ut och in på mitt känsloliv utan att behöva stå till svars för det. När de svåra svarta åren blev lite mer gråtonade, orkade jag förvandla den anonyma bloggen till en öppen. Numera är den nersläckt, eller åtminstone på energisparläge. 

Hur blir det då med den här? Ska jag hålla mig till att berätta om middagsrecept, träningstider och hur hunden mår? Eller ska jag berätta om livets alla sidor, om kampen för att orka vara jag? Ibland är det jävligt roligt att vara jag, missförstå inte det där. Men ibland är det både upp- och nerförsbackar i livet och fort går det. Vill jag verkligen berätta om det?

Så går mina tankar just nu. Och en annan sak. Jag måste lämna Aftonbladet. Det här funkar inte. Aftonbladets bloggsidor är verkligen bedrövligt användarOvänliga. Tar det mig en halvtimme att skriva in texten, tar det minst det dubbla att få ordning på bilderna. Tips på bra bloggsiter?

Jag har semester den här veckan och nästa. Inga planer alls. Kris jobbar t o m fredag men sen är hon min i åtta underbart långa dagar. Jag vet att vi ska göra en liten tur någonstans, kanske åka och fiska i någon insjö i Sörmland, kanske åka till landet och se när gräset växer. Kanske plockar vi kantareller eller också stannar vi hemma och gör i ordning vårt hem. Och sen avslutar vi min semester med att gå på brorsans bröllop.

LCHF bör jag kanske nämna här i mitt långa blogginlägg. Jag slarvar. Inte farligt och jag äter inte en massa vitt bröd, mjöl eller pasta, ris och potatis. Men jag äter inte tillräckligt. Jag ids liksom inte när jag är ensam hemma. Det är så trist att planera, laga och äta ensam. Jag hade inte gått ner ett gram förra veckan, och den här veckan har jag både varit på bröllop och 30-årsfest, så oddsen för en viktnedgång är inte så goda. Jag får nog vara tacksam om jag inte gått upp flera kilo. 

I morgon ska jag och jycken göra en heldagsutflykt. Det blir jättemysigt och om det blir som jag tänkt mig så får jag med mig Kris hem på kvällen. Och på torsdag är det vägning igen. Jag återkommer.

Kram, Mia