I'm alive!

Kära vänner, jag har inte försvunnit, inte gett upp, inte dött, bara gått i idé. 

Mitt liv är ett varannanveckasliv, en vecka med familj, ordning och reda, kärlek och glädje. Sen har jag en veckas ensamliv, slarv, tristess, och saknad. Kris jobbar åtta dagar till sjöss, sen är hon hemma sex dagar. Herregud, vad gjorde jag av mitt liv innan jag träffade henne?

Det som händer när hon går till sjöss är att jag inte längre bryr mig om att äta frukost, jag struntar i att laga middag utan äter det jag får tag i. Jag jobbar längre dagar, sitter uppe och ser för mycket dåliga tv-program och sover för lite. När hon är hemma går jag hem tidigare, kommer i säng tidigare, sover längre och hinner med både frukost och middag i bra tid om dagarna. 

Nå, vad har då hänt sedan jag skrev sist? Viktmässigt? Ingenting. Jag har blivit lite tjockare runt midjan, men inte gått upp i vikt.

Hur ser mina planer ut? Jo, jag vill verkligen gå ner, det förändras inte. Men samtidigt saknar jag motivationen nu när jag är ensam hemma så mycket. Ja jag vet.. undanflykter.

Men jag har gjort en bra sak, jag har anmält mig och påbörjat en crawlkurs! Jag är ganska ordentligt rädd för vatten sedan jag var med i en ”dykincident” i Thailand för några år sedan, och behöver verkligen blir bättre på att simma. Dels för att kunna fortsätta dyka, men också för att jag tror det skulle funka bra som motionsform för mig. Vi är åtta personer, kvinnor och män, som varje onsdag träffas vid bassängkanten för att utmana oss själva. Vi har olika bakgrund, olika simkunskaper och det är otroligt roligt. Jag har redan lärt mig få kallsupar på minst tre nya sätt. :-) Kom på en annan bra sak jag gjort, jag har anmält mig till LCHF-dagen den 3e oktober. Någon mer som ska dit?

Till helgen ska jag och Kris resa bort. Vi åker till Köpenhamn med omnejd. I tre härliga dagar ska vi äta och dricka gott, strosa längs gator, shoppa och sist men inte minst sova på ett riktigt fint hotell. Där finns spa, sköna sängar, och sist men inte minst – hotellfrukost!

Nu ska jag se till kycklingen. Jag försöker ta tag i apatin, eller åtminstone ignorera den, genom att göra stora portioner av ugnsstekt kyckling. Jag köpte stora förpackningar färska kycklingdelar igår, och har nu lagt dem i en marinad av soja och citron. Sen steker jag dem i ugnen på 225 grader i 25 minuter. Supersmaskigt och en förträfflig snabbmat när man nästan inte ids äta.

Förresten, hur har det gått med er viktminskning i sommar?