Skriver detta inlägg med hopp om att du som inte förstår ska förstå... S.O.T.D.

...att vi inte bara kan rycka på axlarna så länge det inte rör oss själva...

...att vi en gång för alla måste göra vad vi kan för att komma tillrätta med det dåliga måendet i vårat samhälle...Den psykiska ohälsan...

Det är inte så enkelt att man bara kan tro att en sorg, efter ett självmord eller ett dödsfall i ens närhet, inte innebär att man behöver tid och hjälp att åtminstone få ro att sörja...

Det har idag kommit till min kännedom att en mamma var tvungen att köra in ett av sina barn till psyk då personen ifråga brakade ihop efter många om och men...En reaktion som till stor del hänger ihop med att en nära anhörig tog sitt liv för inte länge sedan...För att förlora en nära anhörig kommer alltid att kännas....Och det kommer alltid att kännas som igår...

Det är dags att vi alla inser att vårat väl och ve för alltid kommer att vara viktigare än pengar...För inte fan kan vi ersätta någon älskad med pengar...En möbel kan du köpa då den har gjort sitt...Men en älskad person som gått förlorad får du aldrig tillbaks...

Vet du sen också med dig att personen du förlorat gick en för tidig död tillmötes, helt i onödan....Ja, då blir också sorgen desto svårare att hantera....Som om den inte är svår nog...

Jag skulle vilja höra den person som försvarar den politik som nu förs, oavsett vilken färg som styr i kommunen, som kan försvara att det är viktigare för oss att få mer pengar i plånboken än att satsa mer på vård och omsorg...Neddragningarna som sker kommer en dag att drabba oss alla och du har inte en aning om vad som väntar dig...Tro mig...

Kanske är det redan så att någon som står dig väldigt nära står i begrepp att ta sitt liv...Kanske det redan är så att du mist någon utan att du har den blekaste aning om det...Tänk dig tanken och du bör förstå hur svindlande otäckt det är att stå inför sådant faktum...Ett faktum som är oåterkalleligt...Kan pengarna du fick i skattereduktion ersätta det...???

Jag skriver om, och kommer att fortsätta skriva om just den psykiska ohälsan, då den ligger mig varmt om hjärtat...Dels för att jag själv är suicidbenägen men även för att jag kommit alltför många nära som mist någon i självmord...

Detta innebär inte att jag INTE förstår utan även vädjar till förståelse för alla dom människor som behöver stöd och hjälp i andra sjukdomar och diagnoser som kommit dom till del...Eller som dom tvingats brottas med gentemot myndigheter och deras ovilja eller okunskap att kunna stå till förfogande in en alltför lång tid...Såpass lång tid att det slitit hårt på deras hälsa...Såpass lång tid att dom hamnat i just det utanförskap som du nu helt plötsligt ska vara innanför...

Var du sjuk igår....Ja, då är du frisk idag....Och ingenting har förändrats...I alla fall inte dina förutsättningar som utförsäkrad...Du har bara bytt skepnad i statistiken...En statistik som innebär att någon kan slå sig för bröstet och säga... " Vi har i alla fall minskat antalet sjukskrivna till hälften"...

Om det ändå vore så att människor BLEV friska också...Trodde DU att det var så enkelt...???

S.O.T.D.