Ibland förstår man precis varför vissa inte hyser något större förtroende för journalister.
Och då blir man trött och ledsen, eftersom folk som jobbar med spekulationer förstör för oss alla.
Vissa av er kanske sett på italienska sajter att det rapporteras att Zlatan vill förlänga sitt kontrakt till år 2016.
Det kunde ju ha varit en verkligt intressant nyhet. Om det varit sant.
Nu är det inte så.
Story publicerades först i dagens Corriere dello Sport, sedan har flera sajter hängt på, helt utan källkritik, förstås.
Jag blev i går uppringd av artikelförfattaren i fråga. Då jag, förutom att vara anställd av Aftonbladet, ju även är Gazzetta dello Sports Norden-korrespondent och skriver för dem varken vill, kan eller får jag utbyta nyheter med konkurrenten Corriere dello Sport.
Följaktligen var jag rätt kort mot reportern i fråga. Han hade uppenbarligen nyhetsstorka och undrade vad Mino Raiolas uttalanden om Zlatans marknadsvärde (flera dagar gamla uttalanden dessutom) kunde betyda:
"Kanske vill Ibra och Raiola sätta press på Milan att förlänga kontraktet, vad tror du Jennifer?".
Jag svarade kort: "Kanske det. Han trivs i Milan och vill avsluta karriären i Milan. Han vill inte byta stad och lag igen. Men jag har ingen aning om vad Raiola vill, du vet ju själv hur han snackar".
Detta var allt. Och i dag, i CdS, stora rubriker om att Ibra vill förlänga till 2016.
Man tar sig för pannan.
Men alltså, så ni vet. Här är det bara rök, ingen eld, spekulationer all the way.
Sen kanske Z förlänger till sist, vem vet. Men just nu finns inga sådana konkreta planer alls.
I övrigt då, såhär på kvällskvisten?
Tja, det snöar järnet i Rom, vykortsvackert vitt. Och då är man inte där...
Hela Italien är "lamslaget" (hemska rubrikord) av kölden. Nå, inte riktigt. Men stängda skolor, hushåll utan el och stora, stora trafikproblem och en stackars uteliggare i Milano hittades ihjälfrusen i morse.
I jämförele med det, eller med tragedin i Egypten, blir min oro över huruvida jag hinner ta mig i tid till matchen Milan-Napoli på söndag, lite futtig.
Jag behöver för övrigt bara titta ut genom mitt hotellrumsfönster för att bli påmind om att det finns värre saker i livet än dumma spekualtionsartiklar eller för den delen tågförseningar. (påminn mig i morgon om detta, om jag fastnar någonstans på den isiga Po-slätten).
Utanför mitt fönster lyser, upplyst av tv-bolagens strålkastare, den strandade Costa Concordia, lyxkryssaren som led skeppsbrott för tre veckor sedan i dag.17 personer har hittats döda. 15 stycken saknas ännu, finns där inne, någonstans i fartygets vattenfyllda, mörka, kalla inre.
Jag är alltså på ön Giglio, där jag gjort jobb åt nyhetsredaktionen, mer därom snart.
Nu, tid att fortsätta skriva, sedan en sen middag bland journalistkollegor, räddningsarbetare, poliser, militärer, brandmän och kustbevakningen.
Hela tiden med Costa Concordias sorgliga siluett lysande mot kvällshimlen.
Costa Concordia dagtid. Den overkliga synen från mitt hotellrumsfönster.
lllllf