Våren är här igen

Det känns omvälvande. I går promenarade vi. Det var ju söndag, promenaddag. Vi strosade längs malmövattnen. Det var kanaler och det var hav. Kajer och husbyggnationer passerades. Solen tittade fram mellan låga moln. Fint, riktigt fint. Vår tänkte vi, visst måste det vara vår.

Vintergäcken gäckade vilt. Gässen kacklade två och två. Varannan skrattmås hade fått fin chokladhuva. En ensam flugfiskare i kanalen, och två kajditos vid piren. Handskarna fick vara kvar i rockfickan.

Vl hemma igen plockade jag fram fiskespöt. Testade rullen. Kollade spöringarna, och prasslade med fiskedragen. Fick en krok i tummen, första gången i år. Drömde vilda öringar, goda abborrar, mumsiga torskar. Undvek sill för att slippa tanken på Billströmmingen, den bästa utvisaren i landet. Hockeydomarna får ursäkta.

Sitter nu och lurar på om en liten tur till kanalen åtminsone skulle göra illa. På vägen passserar jag parken, bokarna och fågelmatningsplatserna. Få kackla litet med de vitkindade gässen och kolla bofinkarna som flyger som de tättingar de är mellan träd och mark.

Tänker Oskarshamn. Hemstaden som ändligen ska göra upp med sitt förflutna. Ljungnerverken pumpade hamnen full av bly på sin tid. Nu ska tungmetallerna bort. Det ska bli slut med döda ålar och sjuka gäddor. Kanske en Juholteffekt, men ändå. Bäst att rensa innan nästa skit kommer - kärnkraftverket i Simpevarp har ju inte havererat än.

Men nu är det vår. Litet mer strålande än dom tänkt sig i Japan. Blodigare än rolig i Libyen. Men bättre än på länge i alla fall. Naturen är inte glömd. Människan har vaknat i stora delar av världen. Fåglarna återvänder, och livet har fått en krydda av hopp för mänskligheten. Tack alla modiga unga i Egypten och Tunisien. Det våras för demokratin.