Gäss och hägrar

Malmö är gåsastan. Varje liten gräsplätt är full med grågäss och vitkindande små argbiggor. Oräddare gäss har jag aldrig sett. De småbråkas, de familjerar sig två och två, de kacklar och har sig. När jag kommer traskande med mina stavar makar de helt stilla på sig nån halvmeter, väser ilsket som varning till mig. Kom inte nära, jag bits!

Den grå...

Räknat dem har jag inte, ty man kan inte räkna dem alla. I morse vaknade vi av ett väldigt kackel.  Vaba, tänkte jag och tittade ut i tron att nån vilseflugen häger (kan kraxa som sjutton) hamnat mitt i stan. Nä, det var tvenne sädgäss som satt sig på taket mittemot och hade svårt med balansen på takåsen! Konstigt. Nog har jag sett andfåglar i träd förr, knipa och i Sri Lanka trädänder, men aldrig en gås!

Vitkindad

Nu är de borta igen. Jag ska just ut på en stavrunda och möter dem väl i parken som vanligt. Men jag undrar ändå. Kan stadsgässen blivit så anpassade att de likt måsarna börjat boa sig på taken? Man vet aldrig vad naturen har i sitt sköte. Svart rödstjärt, en bergsfågel, har ju anpassat sig till gamla industriområden. Det finns en bok om fåglarna i Malmö, läs den.

Blåsippan ut i backarna stå - plocka den inte!

Nå, nu blir det hägrar. Varde vinterdag har ett antal hägrar, mellan 12 och 16 stycken, suttit på parad längs slottsvallen där får numera betar. En meters lucka. Troget väntande på något. Tysta, men uppenbarligen stadda i kommunikation ändå.

För några veckor sen försvann de allesammans. Mycket märkligt. Ett försvinnande. Men det är ju vår. Då kommer vårkänslor även för hägrar. Antagligen har de förflyttat sig till någon närliggande dunge för att bygga bo längst uppe i topparna. Brukar gilla tallar i vars kronor de bygger nära varann för att ha nån att bråka med, stjäla pinnar ifrån och som kan varna för fara.

Grå häger, lånad bild

Ska försöka hitta dem. I parken finns de nog inte, men i närmaste tallskog, var nu en sån kan hittas i Malmö. En häger kan flyga tiotals mil för att hitta matplatser, så det blir en rejäl radie att kamma igenom. Kanske inte orkar, men ingen vet heller var människan har sin gång, inte min i alla fall. Det är vår, låt det betyda vår tillsammans.