Vår i Malmö

Det blomstrar så det står blått och gult till i parken. Gässen bråkar och har sig. Gransångaren i sitt esse. Tjilp tjalp låter det avbrutet av koltrastar och bofinkar och talgoxar. Men mest ändå gäss och kajor och råkor.

Folk klär sig lättare. Uteserveringarna är fulla med glammande Malmöbor. Lilla Torg är ett enda tivoli. Stora Torg är en ödslighet med undantag från trappan i mitten. Malmö har inte fattat att torg ska kunna beträdas i diagonaler. Går bara på Lilla Torg (man får vika av litet för uteserveringarna som tar hela halva gatan).

Men Gustav och Stora saknar det naturliga stråket diagonalt! I stället finns det konstiga murar som bryter vandrarens väg. På Stora dessutom parkeringar. Jag funderar på vad Malmö egentligen är. Kommen från Göteborg känns kontrasten stor. Göteborgare brukar skryta litet med sin stad, men i Malmö finns bara Malmö! "Har du sitt Malmö, har du sitt världen" säger ordstävet.

Kan det vara så enkelt som att Malmö är en ovanligt stor småstad, och Göteborg en liten storstad. Tror det. Det känns så. Kontinenten är nära i Malmö, alla slags språk talas, inte minst danska. Men ändå...

Men vår är det. Internatonellt är det också. Tågen kommer och går, och cyklarna är fler än det fins plats till. Har skaffat hjälm. Behövs verkligen. Cyklister verkar tro att de har alla rättigheter av miljöskäl. De tar för sig. Hastigheten är hög på vissa stråk och ringpinglan pinglar ytterst sällan. Som gångare (jag är notorisk gångare, stavgångare också) gäller det att se upp. Överallt. Även i cykelfria banor.

Häromdan blev jag utskälld av en cyklist, råkade gå litetgrann på cykelbanan.

Nå, jag cyklar också, blir lika laglös som andra. Cyklar på stigar och gator och över gräsmattor när det beger sig. Idag begav det sig t.ex.

Nä, nu ska jag sluta och ge mig ut och titta på våren igen. Den är fin när den kommer. Nu kom den rejält dessutom.