Varje morgon väcker vår koltrast. Den sitter nånstans bland hustaken, kvittrar i halvmörkret, säger God Morgon, dags att stiga upp.
Väcker först en ivrig talgoxe, låter som en väckarklocka, dididiididii, högt i registret, ibland har jag tänkt att det är ett litet billarm till en liten bil. Sen kommer resten, i stan finns grönfinkar som låter sina röster höras. Kanske är det närbelägna slottsparken som sprider sig in bland den gamla bebyggelsen.
Har en teori om att koltrastens ovanligt höga och nyanserade sång här beror på konkurrensen från allt annat ljud som staden bjuder på.
Jag har inte nämnt måsarna. Nu gör jag det. När de vaknat är det redan full morron, det skriks och saluteras. De är som böneutroparna i Kairo eller sopgubbarna på Samos. Mest är det fiskmåsar. Kajorna är inte sena att föja efter. Kja, kja, låter det när de lämnar sovträden för dagens räder bland glasspinnar och sopor.
Malmö är en fågelstad. Det finns dokumenterat i Fåglarnas Malmö. Törnsångare vid Ribban, en och annan sparvhök, en och annan havsörn överflygande på hög höjd (brukar ligga på rygg och kolla kondensstrimmorna från flygplan till eller från Kastrup) en och annan vilsen kärrhök.
Gransångaren är kvar. Svarthättan har kommit, några ladusvalor vid ribban smeker dynerna, strandskator patrullerar. Överallt koltrastar.
Svanen ligger på ägg sen länge. Grågås och gräsänder har fått ut sina små. Staden föder sina fåglar väl. Gässen har blivit ett problem. För många vitkindade gäss, de vrkar ha bytt ut tundran vid ishavet mot Malmös parker.
Jag ser det som en favör. Där vilda fåglar vill leva vill jag också leva. De är indikatorer på att miljön är bra för liv, och människor är också liv, inte bara konstruktioner.
Just nu är det full fart i parkerna. Fåglar och människor samsas. Filtfolket lämnar smulor till fåglarna och fullt göra till städpersonalen från kommunen.
Nu drar jag till biblioteket. Böcker ska omsättas. Tror jag gör det elektroniskt, kostar mindre egenenergi!
Må väl! Det gör fåglarna i Malmö.