Det är sommar i Malmö. Tidigt i år, men ändå sommar. Vännen Badaren ringde från Molly (en båt, ingen akvariefisk) och sa att ha svettades. Själv har jag tillbringat dagen med att tänka, fundera, tänka litet till och sen - action stavgång!!
Under denna övning brukar jag vanligen passera tusentals gäss. Så också denna förmiddag. Men nu hördes även andra ljud i skällan. Ett tjock, och ett hårt tjack, och sen ett tjock igen och sen några omistliga toner från mästersångaren (nåja) näktergalningen.
Att näbbgäddan (eller horgäddan som skåningar föredrar att kalla den) är kommen visste jag. Det syns på grundvattnen. Tog mig för att i lunchtid cykla nedåt ribban, kryssa bland oljeglänsande soldyrkare och hitta en egen liten brygga. Eftersom jag har Thomson som ett slags mantra i livet riggade jag mitt Thomson Walkman, tie fot.
Knappt hann draget (Fig Hugg - kan nån berätta var jag kan köpa fler) nudda vattnet förrän det högg. Och sen högg det igen. Ett gäng grågäss kom över från Danmark (de slipper kontrollen vid tullen), landade på gräset bakom. Nakna nissar, kanske nån nissa också, tittade på. Det var just vid nakenbadet, fast bara nästan just.
Fiskarna släppte fort, och det visste jag. Sen högg det, och släppte och högg och släppte (jo, jag vet att man ska ha en liten tafs mellan drag och krok, men det sket jag faktiskt i!). Till slut fastnade en bautagädda. Blev tvungen att lyfta den upp med linan, meterlång, kanske mer, Tog sin tid att fiska upp. jättesur över att ha lämnat sitt hav. Ingen kamera naturligtvis, nåja, jag vet vad jag fångat. Fick kvickt ur krokarna och satte den långa varelsen i sjön igen.
Känns fint. Dom är goda, näbbisarna, litet som ål utan fettet, gröna ben, hoppar i stekpannan. Men en fisk som bara räcker till en är inget för mig. Ni skulle ha sett vilken fart den fick ut i havet igen, flög som en tok på ytan flera meter. Det kallar jag tacksamhet, eller rädsla...
Värre är det med näktergalen. Den lär ha fastnat nånstans pga dåligt väder. Det brukar komma fler. Jag fiskar inte näktergal, jag nöjer mig med att lyssna. Fågeln ser inte mycket ut för världen, men sången är så hög att min morbror fick stänga fönstren för att kunna sova om natten.
Nå, nu har naturen laddat för en fantastisk sommar. Själv laddar jag batterierna med inre glöd. Här ska somras som om vore jag minst en flock näktergalningar....