Vem vet inte?

Jag tror som så att ingen kan förstå en annan människa fullt ut, eftersom vi är unika och har olika upplevelsegrader av det vi är med om och går igenom..

Men..jag känner igen mej i hur du känner inför måsten och krav, och ändå är det just måsten och krav som håller mej i gång. Utan dom tror jag nog att jag blev en zombie, en levande död som hasar omkring i pyjamas och bara tynar bort.

Du är alltid välkommen att höra av dej till mej, hoppas du vet det? Du är ju min "äldsta" bloggvän och den person som introducerade mej i bloggandet =)

Sköt om dej och varma kramar!

Hej

Jag känner inte dig och du känner inte mig, du har ingen aning om vem jag är. Jag hittade hit till din blogg idag, efter att jag pratat med en vän som sagt att han sökt på bipolär sjukdom och hittat till en blogg. Jag tror det var din blogg han läste. Jag har bipolär sjukdom typ II, fick diagnosen för ett halvår sen och experimenterar med medicinen för att det ska funka. Jar har mått dåligt i stort sett oavbrutet i sju år, med undantag för mina uppåtperioder. Det funkar sådär. Jag känner också igen mig i alla symptom på sjukdomen. Jag har en son som jag lever ensam med. Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen och du får gärna ta bort det när du läst, men jag antar att jag letar efter någon som går igenom samma saker. Eller liknande. För det känns som att vara i en annan värld jämfört med alla andra, jag fungerar liksom inte som dom. Aja. Vet inte vad jag ska skriva mer. Men om du har lust att prata med någon annan, personkemin kanske inte stämmer alls, eller du kanske inte alls är intresserad, så hör av dig.