Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Mitt bipolära liv
ups and downs i en manodepressiv vardag - diagnos bipolär typ II

De menade det tydligen - på riktigt

Jag var till läkaren i tisdags, som jag ju berättat om. Där fick jag göra någon form av screening för adhd. En screening som visade att det kunde vara idé att göra en utredning, men läkaren och terapeuten var överens om att det inte var något de tänkte propsa på just nu.

I dag var jag till terapeuten. Då förstod jag att de faktiskt på allvar funderar på om det finns någon mer diagnos hos mig. Hon sa att hon inte får någon självklar "bipolär känsla med mig". Både hon och läkaren funderar över om det verkligen är bipolär jag är. Typ. Eller om det är bara det.

För mig är det självklart att jag är bipolär. Det är så mycket som stämmer, diagnosen har känts rätt från den dag den fördes på tal. Eller i alla fall från den dagen jag förstod att bipolär inte nödvändigtvis innebär att man har helt galna manier och från det jag förstod att det finns olika former i hur svängningarna fungerar.

Men adhd. Nej, där har jag aldrig känt mig hemma.

Visst stämmer en hel del av dragen från adhd och asperger in på mig, men inte tillräckligt för att jag ska ha funderat något vidare på det - men det gör alltså tydligen terapeuten och läkaren. Så nu blir ju jag att grubbla då förstås.

Är det att jag inte riktigt förstått hur adhd, add, asperger fungerar? Är det stor skillnad när vuxna har det, mot barn? För barn med adhd är jag rätt väl inläst på nu, efter att vi själva har en son som utretts för det och därefter medicineras för (mot?) adhd.

Min man ser mer npf (npf = adhd, asperger, add, tourettes m fl diagnoser) i mig än jag själv gör. Han har jobbat med människor med dessa diagnoser i tio år och har därmed stor erfarenhet. Ser han saker jag själv inte tänker på eller kopplar ihop med dylik problematik?

Ja, som sagt, det blir till att fundera. Och googla...

4 kommentarer
bullermusen
27 maj 2011, kl 16:43
Förstår att det blir mycket att tänka på. Intressant tanke om just ADHD är annorlunda hos barn än hos vuxna. det har jag själv funderat en del kring. Vi tänker ju så att om vårt barn är likadan när han är vuxen, ja då kommer han kanske inte kunna vistas på en arbetsplats. Så vad händer då med ett barn under alla dessa år som gör att det sen kommer fungera bra? För det är ju det man tänker, att i vuxen ålder kommer det ju funka. Man säger ju även att man kan räkna bort 30% i mognad hos ADHD-barnen. Men vid vilken ålder slutar man räkna bort mognad? Eller kommer man upp till en viss mognad och så händer sen inget mer?

När man läser så känns det som att man kan pricka in många diagnoser och symtom på en hel del människor, ibland blir jag väldigt förvirrad. Förstår alltså om det blev mycket för dig nu med det som du fått sagt till dig.

Undrar också vad det kommer göra för skillnad för dig om du har ADHD, kommer du få någon medicin eller handlar det mer om att få klarhet i hur du är och fungerar?

Många gånger säger man att medicin utgör en väldigt liten del av behandlingen hos de med ADHD, tyvärr känns det som om skola och andra ibland tror att det är hela lösningen.

Hoppas du får klarhet snart, men framför allt, hoppas att du känner att du mår bättre snart, oavsett vad det nu kan vara för diagnos.

/M
Anonym
27 maj 2011, kl 16:54
Det är tal om att jag i så fall ska prova Concerta (adhd-medicin) och det vore förstås skönt om mitt dåliga mående kunde få för sig att försvinna. Nu har det hängt med lite för länge, tycker jag...

Jag har inte förstått varför man pratat om "vuxen-adhd". Är det olika symptom? Kan man utveckla adhd i vuxen ålder eller har man isf haft det hela livet, utan att vetat om det/förstått det?

Jag tror att barnen lär sig hantera sin funktionsnedsättning, så att den inte blir ett lika stort hinder i vuxen ålder, som den kan vara under barnaåren. Däremot känner jag inte igen det där med lägre mognad, att barnen inte är lika mogna som sina jämnåriga?
bullermusen
27 maj 2011, kl 17:16
Tydligen är det så med mognaden. Det sa även läkaren sist vi var på möte. På vårt barn stämmer det absolut då vi många gånger ser att han är i ålder med våra yngre barn.

Undrar också om det är olika symtom, men vet inte riktigt. Tror och nästan vet att det är så att man är född med diagnosen och att det inte borde vara så stor skillnad. När jag pratar med vuxna så upplever de mycket likadana saker som vi upplever med vårat barn.

Hur är erat barn med diagnos då? Känner du igen något där?
Anonym
27 maj 2011, kl 18:44
Våra barn är inte efter mognadsmässigt. Vi har en som fyller 11 i sommar, han har adhd. Jag känner inte igen så mycket från hans sätt att vara. Däremot har vi en 10-åring också, som är väldigt lik mig! Han ska utredas nu i sommar, men jag tror inte han får någon adhd-diagnos. Han lutar nog mer mot asperger - fast jag tror inte han får den diagnosen heller. Jag tror helt enkelt inte att han får någon diagnos alls, men att man kommer kunna se viss problematik. Med hjälp av det de kommer fram till kommer det vara lättare att få rätt stöttning för honom i skolan.

Jag känner att jag skulle vilja träffa min terapeut igen och få förklarat mer för mig hur det är att vara bipolär i jämförelse med att ha adhd. Jag menar vad som är likt, hur och varför. För hon säger att det är jättelikt och när jag beskriver vissa saker så säger hon "så där säger många" och "det har jag hört förr"... Men i dag när hon sa det, så vet jag inte om hon menade att det passar in på bipolariteten - eller på adhd??? Det jag beskrev den specifika gången var att jag kan börja göra en sak här hemma och så efter ett par timmar inser jag att jag plötsligt håller på med fem olika saker, varav ingen är avslutad... det upptäcker jag när antingen dagen tar slut och det är ypperligt olämpligt att ha oavslutade saker för händerna alternativt när jag själv tar slut, för det gör jag rätt vad det är... Då sa hon "det har jag hört förut, det är många som berättar om just det där". Många vaddå?

Suck.
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna