Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Mitt bipolära liv
ups and downs i en manodepressiv vardag - diagnos bipolär typ II

Splittrad utan att det syns

Tänk en glasskiva på golvet. En sådan som sitter i en ram, fast utan ram. Släpp en sten på glaset, rakt uppifrån. Glaset spricker, det blir skärvor och flisor - men de ligger kvar så pass nära varandra att man ändå kan se vad det var för form på glaset innan det gick sönder.

Så känner jag mig inuti.

I går var jag hos läkaren. Min terapeut var med. Det är för mig helt ofattbart att jag kan sitta så stilla och prata så lugnt, som jag gör på sådana möten - när jag är så splittrad inut!

Inuti känns det som att jag spattar runt som värsta amfetaministen. Det rycker och spritter, som tics inne i kroppen.  Men det syns inte utanpå.

Hur går det till? Jag förstår inte.

2 kommentarer
Benzoxy
25 maj 2011, kl 16:23
Är precis likadan sitter hos psykologen eller läkaren men allt jag vill är springa omkring i rummet som någon tjackis.
Uppror inne filbunke utåt jag fattar inte heller hur det går till.
Anonym
25 maj 2011, kl 20:00
Åh, vad skönt att höra att det är fler som känner lika! En vän till mig, som jag mailade lite med i dag, sa precis som du - att hon upplever samma som jag. Hon kände igen min beskrivning precis.
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna