Bästa underhållaren har varit mig själv

Jag har alltid under alla år lekt och varit ensam. Jag gjorde skojiga radio program, lekte med lego, lyssnade på musik och allt man kan tänka sig. Jag har med andra ord varit van vid att aktivera mig själv, jag har gått på bio själv, går på stan själv, gör utflykter, filmar, spelat bowling, gått i scouterna, skjutit luftgevär, gått på konserter och teaterar själv. Ibörjan tyckte jag det var jobbigt att vara själv, sen blev det naturligt för mig att göra allt sånt själv, men nu de senaste åren har orken/lusten tagit slut på att göra sånt själv. Jag har helt enkelt blivit less, så det är svårt att tycka det är roligt nuförtiden.

Jag har gråtit många 1 000 tårar ensam, just för att ensamheten är en tung sak i mitt liv. Jag har frågat mängder med folk om att hitta på något, jag har alltid fått svar om att de inte har tid eller hittar andra ologiska bortförklaringar. De senaste 2 åren har jag frågat folk bara för skoj skull, inte direkt menat det eller trott på att de kommer vilja göra något. Utan bara för att se vilka förklaringar de kommer på just den gången. Med andra ord hade hoppet försvunnit sedan många år tillbaka. Man orkar inte höra ytterligare ett NEJ.

Idag är jag ju i Uppsala för föreläsningar, hur det gick ser ni i morgondagens videoblogg. Idag fortsätter även temat självmord hos Malou i Efter 10 på tv4.