Lovisa skvallrar lite

 Alltså snart....alltså snart är det ett år sen jag skrev här senast! HUR skämmigt är inte det? HUIR pinsamt är inte det?!

Alltså - lite är det ju mitt fel...det har vatt så himla mycket att stå i....men nu på sistone är det faktiskt Telias fel. Eller teknikerns. Nån som håller i sladdarna bär skulden i alla fall...Nu sitter mammaluringen på jobbet och hjälper mej - hon har gått av sitt pass och har sovnatten nu, så ni ska inte tro hon bloggar på arbetstid inte - sånt är hon för feg för.

Om bara plupparna hamnar rätt i lådan ska det bli så bra så. Säger dom. Tro det.

Och då kära snällingar, får ni njuta av lite uppdateringar! Ni kan TRO det hänt grejer, ojojoj!

Var snälla mot varandra så länge, glöm inte bort att vinka glatt mot dom ni möter!

Tjoho från er egen lilla Loivsatjej

Hej och hallå igen alla snällingar!

Jag tänkte att det är dags för den där spännande listan jag lovade er runt åsrskiftet? Nu har det ju gått ett kvartal snart, och vad passar väl bättre då än en liten inventering över allt det gottaste och mest spännande som hänt? Ja, och det värsta också förstås.

Ni kan tro det finns gott om material för en smaskig lista, så det är väl bara att smälla igång på stubben, tänker jag!  Första punkten får ett helt eget inlägg, och resten kommer sen. ( Det är för att inte era rumpor ska somna så ni svimmar av stolen,era stackare!)

Ta fram en god klubba och sätt er tillrätta - för här kommer:

 "LOVISAS JÄTTEVIKTIGA LISTA ÖVER ROLIGA, SPÄNNANDE OCH HÄFTIGA SAKER OCH LITE TRÅKIGA BLÄGREJOR OCKSÅ FÖRSTÅS"

1) ÅRETS BÄSTA UPPHITTADE GREJ:

Min kusin Phoebe. Alltså, jag vet ju inte riktigt hur det gick till, men vips fick jag en prinsesskusin! Jag har ju alltid haft henne, om ni förstår - men jag hittade henne på riktigt precis i början av året. Och det ska jag säga er - hade Pippi haft hälften så mycket tur när hon var sakletare, ja då hade dom kunnat göra en hel film av det, istället för en ynka liten snutt i min dvd-box. Vi hade inte träffats innan den där första dejten nu i  januari...(- det är en lång historia, och den blir bara längre om jag berättar den...så det skiner vi i.)  men så gjorde vi det och sen dess har vi träffats massor med gånger!

 Jag har ju skrivit innan om den där söndagen så den får ni läsa om där, om ni har glömt...eller om ni vill ta en titt på Phoebes ursnygga brorsa! Nu ska ni få höra lite om Phoebe och kolla in majsiga bilder på oss när vi gör spännande utflykter! Vi har en del gemensamt redan - vi älskar båda att mata änderna, fika...leka med Pippihus och så äta choklad förstås. Ni hör ju att det är som upplagt för en livslång vänskap.

 Phoebe är ett halvår äldre än jag och oboj att hon kan saker! Hon pratar jättebra, till exempel! Hon kan massor med viktiga meningar - som "flytta in bordet", "mera choklad, tack" och många andra kombinationer som är viktiga när man tillexempel fikar -  och hon har en egen lila väska som ser ut som en skolväska och hon har gått på pottan själv massor med gånger. Ni förstår vilken förebild jag har, va?! Mamma säger att jag börjar med nya grejor varje gång jag träffat Phoebe, så akta er att hon är en riktig ikon i småttingvärlden! Nu har ni fått lite kläm på henne, så det är dags att visa lite bilder och berätta en del om vad vi brukar göra när vi träffas.

1) Vi tycker om att gå ner och mata änderna.

Ja, ni ser ju själva en sån sörmländsk idyll! Trosa - världens änder! Ni kan se hur fin hand vi har med dessa trevliga fåglar - de formligen flockas runt våra fötter så fort vi kommer. Det kan ha att göra med att faster Sofia har med sej mums i en påse, men mest med att jag och Phoebe verkligen är populära gäster här. Och  gissa hur fnattig av lycka min mamma är då? Ni vet ju hur tossig hon är med höns- och andfåglar. Ni ser det inte på bilden här, men hon vaggade runt runt runt och kuttrade och skrockade som den värsta hönshjärna. Ibland får man ju skämmas, snälla nån!  Min faster är lite mer kontrollerad, tack och lov. Och se sån fin färgkombo hon skrudat Phoebe i! Vi ser ju ut som systrar!

 Den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle. Bara så ni ska förstå att vi är måna om våra änder och hälsar på dem ofta! Här kan ni se hur fint vi interagerar, jag och faster Sofia.  Faster Sofia ingick i kusinpaketet, liksom kusinbrorsan och så farbror Adam förstås. Faster Sofia är en himla vettig faster - hon är lugn och hispar inte upp sej för nånting nästan. Mamma gillar hennes attityd mot barn, den är respektfull säger hon. Jag fattar inte riktigt vad hon menar, men det är skönt med folk som inte pratar över huvet på en, fast man är liten. Det tycker jag faktiskt. Hemma hos  faster och farbror får man vara som man är - även om man är grinig eller jättejätteblyg. Och det är skönt! Och så tycker hon inte att det är hela världen om man äter choklad fast det är tisdag. Respect, auntie!

2) Vi brukar gå på café!  

Alltså - det speciella med Nilssons café i Trosa är att där borta..där bakom skynket, va - där har dom leksaker! Mamma sa att det var väl för jäla fiffigt....och så sa hon nåt om kallt kaffe, men jag var inte riktigt med där....vi var på väg till skynket då, nämligen. Våra mammor dricker kaffe när vi går på café. Kaffe sysslar tydligen mammor med ganska ofta, om jag fattat rätt.  Själv åt jag lite pärlsocker från en bulle och mamma morrade lite åt det, för hon klagar över att hon blir så tjock när jag lämnar resten av bullen. Fatta den, ni!

3) Vi brukar gå i affärer!  

 En sak är Orvar - i Trosa har man fattat att det är småttingarna som räknas! Här är ytterligare ett ställe där vi som är under en meter kan roa oss medan mammor ( eller pappor för den delen) shoppar loss eller bara står och sladdrar med affärstanten. Här är vi på Busfröt i Trosa - och här fanns det jättefina grejor! Mamma fastnade för våranorakarna i synnerhet, men jag och Phoebe fastnade här som ni kan se. Studera särskilt hur raffinerat vi börjat i varsin hörna för att metodiskt arbeta oss mot mitten!

Se vilken koncentration! Vem har sagt att shopping är en enkel syssla?

Men - det var en väska Phoebe skulle köpa. Väskor är som alla vet ( utom min mamma som får sina från bokklubben ) väldigt viktiga. I synnerhet de som ser ut som skolväskor. Frågan är......blir det ...den gröna?

....eller den lila?  Himmel - alla dessa existentiella frågor! Hur mycket ska en småtting hantera, egentligen?!

...and the winner is.....den LILA! Jamen, kolla! Nog ser hon ut som en förstagluttare, allaredan?

4) Vi brukar gå till Marsipangården. Vi köper ALL vår choklad  där.

Nä, nu ljög jag lite....vi handlar inte all choklad här, för vi gillar Kinderchoklad också och det finns nog bara på typ ICA...men nästan all choklad handlar vi här....för här är det gott, trevligt och himla mysigt! Dom som jobbar här tycker inte att vi småttingar är i vägen, jag fick provsmaka apelsinmarmeladgodis och när jag tappade min napp så sköljde dom av den åt mej! Just ja - och chokladen är himmelsk! Hit går vi varje gång som vi har våra dejter i Trosa. Om du inte varit här, så skynda dej! ( Nu börjar min mamma rulla med ögonen och rabbla sina ramsor igen... "marsipan....nougat....ägglikör...". Gud...så där höll hon på hela tiden efter första besöket! Ni förstår ju hur man får skämmas. Men marmeladen var smaskens, det var den!)

Eller va?!! 

Sockerstinna sessor smaskar sagolika stycksaker! Ni kan se hur faster Sofia frågande kollar med mamma om vi köpt nog med choklad.  Det är ju hela den långa vägen hem, och så hade de fått för sej att äta några bitar till det där kaffet dom slabbar hela tiden. Nå, vi sparade ett par bitar till dom - dom med päronlikör var nog tänkta mer för vuxna. Typ kaffe-mammor.

5) Vi brukar gå till djuren hemma hos oss!

Här ser man ju tydligt att jag blivit ganska kanin-van, faktiskt. Säga vad man vill om övriga pälsdjur, men kaninen är nog djuret hela dan för en småttingtjej. Det här är Wilma och nu ska ni få höra nåt sorgligt! Strax efter den här bilden togs så råkade Wilma ut för MINKEN. Jag vet inte riktigt vad en MINK är för nåt, men det verkar vara en hemsk stygging, för Wilma finns inte mer nu. MINKEN tog Doris också. Men Iris klarade sej och nu brukar hon vara hos oss på helgerna så hon inte ska behöva ligga i ankhuset alldeles. Ni kommer få se Iris lite senare.

Det var himla fint att Phoebe hann se Wilma innan MINKEN kom, tycker jag. Phoebe är en klok tjej, som inte riskerar sina fingrar i onödan.  Här kan ni se hur hon funderar på om hon ska våga klappa Wilma eller inte. Hur det blev med klapperiet vet jag inte, jag var fullt upptagen med mina älsklingar HÄSTARNA.

Visst är dom fina?

Här är Anisett. Henne gillar jag nog mest, tror jag. Jag brukar få mata henne med morötter och klappa hennes mule. Oboj att den är mjuk, alltså! Jag är inte ett dugg rädd för hästar. Mamma undrar var i hela friden den genen kom ifrån. Själv var hon hästtjej i exakt ett halvår. Sen åt Giant Surila upp hennes kofta, och så tog den kärleken slut. Det var visst då hon gick över till guldhamstrar på heltid.

Här presenterar jag hästarna för Phoebe. Få se om hon också blir hästtokig. Det vore väl roligt, faster Sofia? Tänk vad mysigt om Phoebe, som pratar så bra , börjar tjata om en egen ponny?

Här ser ni Iris. Eller, ja - åtminstone en liten del av hennes grå päls. Se själva hur modig Phoebe blev bara på en stund!

6) Vi brukar åka till  Torekällberget!

Det här är ett jättetrevligt ställe! Här finns det massor med djur som passar oss småttingar, och gott om fikaställen och utrymme att rasa runt på. Här hälsar vi på en annan favorit: Kossan. Gud, vad jag älskar kossor alltså!

 Jag minns inte riktigt vad det är vi äter här, men det är definitivt nåt med socker.

Man vet när nån känner sej som hemma...här ser ni att Phoebe har full koll på var chokladen finns. Sånt måste man kunna förvänta sej av en kompis, tycker jag.  Lokalkännedom är viktigt när det handlar om choklad, kom ihåg det!

7) Vi brukar jamma ihop

Här kan ni se hur Phoebe greppat guran. Akta er att det svängde om hennes första komposition! Jag körde komp på tamburin. Vi vet inte vad vår duo ska heta än, men låten Phoebe skrev här heter " Käääääädou-dong-tjong". En del av er minns säkert min första låt, "Wäng-bäng-däng" - den jag körde på nyåret 2008-09 för morfar Arne. Vi kör bara riviga grejer, kan jag försäkra er!

 Ja,nog är det full fart, när vi träffas - akta er! Ni undrar säkert hur vi pallar ett sånt tempo och hemligheterna är två: 1) Vi äter mycket choklad. Det är finfin energi, ska jag säga!  2) Vi vilar.

Svårare är det inte. En del vuxna borde verkligen ta efter. Faktiskt äter ni för dåligt, och vilar för sällan - inte undra på ni kroknar efter lunch. Nä, ni har en del att lära er, verkligen.

Här ser ni en del av hemligheten, alltså. Vila middag med en kompis är urmysigt! Det tog ett tag innan jag släppte ifrån mej fårfällen...jag är ju inte så van vid att dela med mej, som ni kanske förstår. Men faster Sofia pratade med mej om att det inte var så lätt när nån kom och bara klampade in på ens territorium och vips så kändes det bättre.  Fast jag släpper inte Nalle helt än. Ibland delar vi på honom och ligger bredvid varandra, men jag vill nog helst inte lämna honom än. Jag är ju inne i en rätt känslig ålder också.

Ja, så där ja - nu känner ni min kusin också! Nog är det trevligt att se hur vi småttingar har det? Fast i ärlighetens namn så var den här bloggen mest för Phoebe, men det har ni säkert redan fattat.

Hoppas ni njuter av att snön är på väg bort och att vårsolen börjar titta fram ibland! Kom nu ihåg:  

Ät choklad. Vila middag. Umgås med vänner.

Ni anar inte hur mysigt livet blir efter några praliner och en vilostund framför Kajsa Kavat.

Nosgos från

Lovisaliten

Hej och hallå alla snälla där ute!

Har ni stått på huvet i snödrivorna eller har ni klarat er än så länge? Ni kan tro det är lite bökigt för alla som är under en meter, knappt nånstans syns man. Det är tur min vinteroverall är grå-och-rosarutig, annars hade nog mamma tappat bort mej i vintervädret för länge sen. Jag har fått en knallrosa mössa och den syns rätt bra och det har också hjälpt lite.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om vintern såhär långt. Min mamma är verkligen ingen vinterälskare, hon är ju skånska till och med...men pappa är ju från tassemarkerna i norr så man borde ju fått några gener som ser välvilligt på det där med minusgrader. Pappa älskar att vara ute och gissa om han ilat runt domänerna här som en skållad iller med mej på efterkälken i ett pulkasnöre. Han gnuggar händerna i förtjusning och kan knappt vänta tills det är dags för skridskor och skidor! "Åååh", skrockar han..."tänk...om några år! Då kan vi ut hela familjen i skidspåret!" Ögonen riktigt lyser när han beskriver för mamma hur härligt det ska bli. Mamma ser lätt skeptisk ut och säger att, ""det har vi inte sett än. "Jag åkte skidor en gång 1971", väste hon som svar på pappas svada , "och det räcker bra så!" Mamma avskyr snö. Nästan lika mycket som is, faktiskt.  Hon kan inte ens åka skridskor! Men det kan pappa! Han lirade hockey i SPAIF när han var yngre, och rätt duktig på glajorna har jag hört. Men - jag har som sagt inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än. Orsaken till det är nog främst snön, faktiskt. Jag är inte helt överens med den. Eller rättare sagt - känslan av den. Den är blöt. Och kall. Det passar inte riktigt in i min inställning till mysiga saker i livet; såsom nallefåtöljer, gosekuddar och filmstund framför teven.  Varje gång vi har varit ute med pulkan, jag och pappa har jag tänkt att "nämen, det är ju för rart det här...sitta på en varm, mjuk fårfäll och bli dragen runt, runt! Man skriker "hoppla" till pappa och han lägger iväg som en rem. Det är mer än okej, faktiskt. Då gillar jag faktiskt snö och vinter! Men så tippar man åt sidan, slår i nosen och får snö innanför kragen. Då gillar jag inte snö och vinter. Så, jag är lite ambivalent faktiskt.

Sådär tudelat var det idag också, med känslorna alltså. För idag har det lyst vintersol, och varit hur vackert och mysigt som helst! Så när jag och pappa åkte och hämtade mamma efter hennes möte, och pappa åkte iväg till sitt jobb - ja, då bestämde jag och mamma att vi skulle ut i trädgården och mysa i det fina vädret. Så - efter lite mellanmål, så åkte varm tröja, halskrage, overall, stövlar, mössa och vantar på. (Jag är jordens sötaste Michelingubbe, men det fattar ni säkert!) Nå, mamma grabbade tag i det gosiga fårskinnet som jag brukar ha i min pulka och så la hon ut det på snön. En meter ovan mark, nota bene! Säga vad man vill, men höjdrädd är jag inte! Där satt jag mitt i snön, med ett flått får under rumpan och mådde rätt bra. Vintersolen värmde och jag hade full utsikt över vårt fågelbord. Mamma hämtade den lilla snöskyffeln och började skyffla upp lagom-små snökokor som jag kunde leka och kasta med. Det var skoj, vill jag lova! Snöbollarna bara blev som strösocker när man tog i dom, det var hur majsigt som helst. Jag trodde nog vi skulle leka med snön båda två, men när mamma tog den stora skyffeln och "bara skulle skotta undan lite i gången på baksidan så vi kunde komma fram" - ja, då gjorde det inget, för det var jättejätteskoj varje gång mamma skrek "tjohej med snön" och hivade iväg snö så det yrde. Det var underhållning på hög nivå, mina damer och herrar!

Nå, efter en stund hade vi en rätt fin gång, även om den var lite smal...och mamma började blänga på altanen. Man måste ha sett altanen för att inse hur helvrickad hennes plan var, och längre ner kan ni se på fotona att min mamma verkligen inte insåg det själv. Nå, hon hivade åt mej en plastbytta och en plastslev och började skotta sej inåt altanen. Jag fattade ju att det var en hel del snö att få undan, så jag brydde mej inte ens om att spydigt fråga hur hon trodde jag skulle kunna greppa spaden med mina vantar? Hallå i huvet?! Alla som sett en tvååring vinterutstyrd vet väl för höge farao hur vantarna sitter? Det går fasen inte få in tummen i tumtutten, så man är ju helt körd när det gäller att ta tag i nåt, eller hålla nåt. Nå, jag ville ju inte störa mamma när hon kommit igång med sin spade, så jag satt där och roade mej själv ett bra tag. Det var ju rätt skoj att se moderskapet bli rödare och rödare och svettigare och svettigare. Efter en stund åkte jackan av. Alltså - hon var verkligen en syn för gudar. I kortärmad t-shirt och svarta arbetshandskar stod hon på altanen och skottade för glatta livet. Själv började jag tröttna på att sitta på ändan och lät därför henne veta detta. Jag vet inte om hon på fullt allvar trodde jag skulle uppskatta att sitta på exakt samma sätt, fast på altanen - men hon försökte faktiskt få mej till det. På altanen var ju också snön en meter hög, så jag kände att jag testat det. Det sa jag också, och pekade på altandörren. "Vill du gå in?" frågade mamma. Jag bluddrade att det ville jag. Jag vet faktiskt inte om hennes svenska blivit sämre eller om hon körde en luring, för hon snappade tag i mej, ställde mej i gången och hivade upp fårfällen på snödrivan på altanen. Jag stod lite vingligt, för gången var ju lite ojämn och rätt vad det var, tappade jag vanten och fick snö mellan tummen och pekfingret. Sånt upprör mej oerhört, och gissa om jag meddelade mamma det! Hon beskrev då i eufemistiska ordalag att jag var både klen och fisig samt rätt pipig och insåg med en suck att jag om en stund skulle ligga på Nalle framför teven samtidigt som hon ville skotta klart altanen. Tänkt och gjort - jag åkte in fortare än jag hann säga kramsnö, och mamma försvann ut så fort igen att jag undrade om jag drömt allt. Hennes plan var att hålla koll på mig genom altandörrens fönster och kunna kasta sej in om nåt hände. Vad nu det skulle kunna vara - herregud, det händer mindre i mitt liv än i en kanariefågels! Nå, hon la ut handdukar, ställde fram en kanna vatten samt la kameran i fönstret och gick så runt efter att ha öppnat altandörren.

Nu måste man veta att min mamma är lite av den nojiga sorten, såtillvida att hon verkligen kan visualisera allt jävelskap som skulle kunna hända, och att hon dessutom är den förebyggande sorten. Alltså såg hon framför sig, hur jag under hennes skottande skulle få för mig att fnatta ut till henne på altanen, och att all snö på taket ovanför altandörren, just  i det ögonblicket, skulle rasa ner och slå mig till backen.  Alltså skottade hon sig fram till altandörren i en rasande fart och gav sig sedan på taksnön. Jag är bara två år lite drygt, men kära ni - inte ens en tvååring skulle göra nåt så jäkla korkat. Mamma är en och sextionio lång, och inte ens med spadens hjälp räckte det till. Det var visserligen lite skoj att ligga på Nalle och se hur mamma hoppade upp och ner, upp och ner, med spaden i högsta hugg - det var det faktiskt, men jag var en smula nervös måste jag erkänna.  Ännu roligare var det, och ännu nervösare blev jag, när det for ner snö i nosen på henne och hon spottade och fräste. Hon blev nog lite kall, för hon hade brått att borsta bort snö från hals och armar. Jackan hade hon hängt på altangrinden och all snö som hon i hög hastighet skyfflat iväg hade hamnat på, över och i den. Jag såg det. Det gjorde inte hon. Underhållningsnivån var fortfarande hög och det enda som fattades var lite dubbelnougat och någon att flabba med. 

Just som jag låg där och tänkte på hur skoj det såg ut varje gång det yrde snö från kokorna som ramlade ner från takkanten, så blev det ännu roligare! Mamma hade hoppat och hoppat och fått ner all överhängande snö mitt över altandörren. Hon kände sig nog inte riktigt nöjd med det, för hon gav sig på sidorna också. Och då, kära läsare - då hände det allra, allra skojigaste! Mamma hoppade och hoppade med lätt hukad nos, för hon ville nog inte kyla ner sej mer - och då....DÅ VA...då for en jättebauta-snökoka ner och slog henne rätt över bröstkorgen och nästan all snö for ner i hennes behå. Ni skulle hört! Ni skulle sett! Mamma pustade och frustade som Stora Stygga Vargen och for runt på altanen som en vildsint trana.  Att det aldrig finns ett filmteam när man behöver ett!

Nå, mamma gav upp. Hon blev helt enkelt för kall. Jag kunde höra hur hon muttrade därute, och jag tror hon var rätt trött i ryggen för när hon skulle hiva iväg sista skoveln snö så kom den bara en halvmeter. Sucken efterpå, däremot, var minst två meter lång.

Hon kom in till mej och sa att det nog var lika bra, för hon behövde ändå baka. Mina bullar är slut och sånt är inte bra. Så, hon drog igång bakeriet och blandade ihop fyllningarna - "medan jag fortfarande kan lyfta armarna", som hon sa - och när hon sen slagit degvätskan över jästen och upptäckte att vetemjölet var slut...ja, då gav hon upp det med och slog sej ner hos mej i soffan. 

Kanske att jag gillar vintern rätt mycket ändå.

HÄR KAN NI SE VILKEN VACKER VINTERSAGA VI UTGÖR, JAG OCH SNÖN! NI KAN ÄVEN SE HUR MINA VANTAR SER UT SAMT ATT SPADEN LIGGER OANVÄND PÅ SIDAN.

SÅ HÄR SÅG ALTANEN UT INNAN.

OCH SÅ HÄR SÅG DET UT VID FÅGELBORDET. INNAN. LÄGG GÄRNA MÄRKE TILL GÅNGEN SOM INTE FINNS DÄR. INNAN.

HÄR BÖRJAR DET ARTA SEJ. MINSANN OM DET INTE ÄR ANTYDAN TILL GÅNG PÅ GÅNG!

OCH SE DÄR! DET SOM GÖMS I SNÖ KOMMER UPP NÄR MAMMA FÅR EN KNÄPP.

JAA...NOG ÄR DET EN GÅNG ALLTID!

DET ÄR BRA SYND ATT INTE TAKET SYNS. MEN NOG SYNS ALTANEN NU I ALLA FALL. FAST JAG TYCKER NOG ATT HON VAR BRA KLEN SOM INTE ORKADE TA RESTEN, DET TYCKER JAG FAKTISKT.

JAAAA....OCH DET HÄR ÄR MAMMA. EFTERÅT. HON HÄLSAR SÅ GOTT.

VAR NU SNÄLLA MOT VARANDRA I VINTERVÄDRET!

 // Er Lovisa Skvallerbytta

Hej och hallå alla snällingar där ute!

Hoppas ni haft härliga juldagar och att tomten kom till er allihop! Jag kan tro att ni är nyfikna på hur jag haft det och om tomten kom till mej? Det gjorde han inte. Snöpligt va? Men alltså - jag sa åt honom innan julafton att om det körde ihop sej så kunde jag hjälpa till och då fick jag en fin tomteluva och lite insidertips om julklappsutdelning och tur var det, för herregud va ungar det finns! Han hade ALDRIG hunnit med alla, den saken är Orvar. Jag skötte det hela utmärkt, om jag får säga det själv...både på lilljulafton hos morfar och sen på riktiga julafton hos mommo i Västervik. Åh, vad många paket jag delade ut, och ÅH vad många paket JAG fick! Nu har jag kläm på vad det där med julen är och nog får man säga att det är en riktigt trevlig högtid, det är det. Jag minns inte så mycket från förra julen, jag var ju bara ett år då - men julgranen var en snygg bekantskap, den vill jag gärna se igen. Julgranskulorna i synnerhet var roliga - man kan både sortera och leka med dom.

Nyårsafton begrep jag inte så mycket av, pappa och jag var hemma själva för mamma jobbade natt. Fast vi lagade god mat och skålade, det gjorde vi. Få se hur det blir nästa år, när både mamma och pappa är hemma?

Oboj vad mycket snö det är! Pulkaåkning är för jäla kul alltså, pappa och jag är ute så ofta vi kan. Mamma är rätt kass på pulkabackar, men hon drar mej åtminstone runt runt. Fast ärligt talat är jag rätt feg, för jag har nobbat både en och två backar. Man ska inte underskatta höga höjder, särskilt inte när man avskyr att få snö i nosen.

Snipp snapp snut, så var förra året slut! Tänk att jag är över två år nu! 2010 har börjat finfint får jag säga. Vi har varit på väg till mina kusiner i Trosa ett tag nu och igår var vi äntligen friska allihop samtidigt! Mamma sa flera gånger att vi skulle åka till kusinerna och fika och det lät kul, det gjorde det...men sen när vi väl kom dit så kändes det rätt nervöst faktiskt. Vi kom dit på eftermiddagen och vi hade ju aldrig träffats förut, fatta själv! Men alla var jätteglada när vi kom och väntade på oss - och vet ni! Jag har en kusin som bara är lite äldre än jag! Åh, en sån prinsesskusin det var! Hon var jättesöt och hade lockigt hår och ett EGET Pippi-hus! Mamma bar in mig i hennes rum, prinsesskusinen heter Phoebe, och när jag såg Pippihuset försvann all blygsel. Phoebe var en rekorderlig jänta, för jag fick leka med hennes saker hur mycket som helst! Mamma strålade som en sol, det är inte så ofta jag kommer åt att få leka med andra barn som ni vet. Min andra kusin är en storebror som heter River. Och det säger jag er - herremintuta en sån snygging! Ja, hade vi inte varit släkt hade jag nog friat på fläcken. Alltså, ögon som stjärnor och det största leende jag sett! Tur han inte bor längre norrut, för då hade nog Nordpolen smält ihop till en jättepöl. River är lite äldre, han har till och med fyllt fem förra året ( tänk han fyller bara en vecka efter mej!) - så han ville inte leka med mej och Phoebe. Fast han tittade på Pippi istället, så nog hade han god smak alltid. Undrar om han gillar Mora Träsk? För då kunde vi headbanga till Bä bä vita lamm i hårdrockstappning tillsammans!

Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och det kändes snabbt som hemma, för där fanns bulle, mellisdricka och Pippigrejor. Jag sa åt Phobe och River att dom bara måste komma och hälsa på snart - och jag berättade om ankorna och kaninerna och hästarna.  Det var inte så synd om mamma och pappa där i köket för kusinernas föräldrar fanns ju där och kunde leka med dom. Vuxna pratar ju mest, men dom verkade tycka det var kul och alla roar ju sej på sitt sätt eller hur?

Nå, man kan ju inte våldgästa folk hur länge som helst, så till slut åkte vi hem och jag var vid det laget inte blyg alls, så farbror Adam fick en puss rätt på nosen. Smack, bara! Han var himla mysig, och vi gick till och med hand i hand och kollade på alla grejorna där. Mamma och pappa hade nog också kul, för dom var jätteglada hela kvällen.

Hoppas vi ses snart, farbror och faster! Nästa gång vi ses kan jag bjuda på bulle!

Kramar till er alla, extrapuss till farbror Adam, haha!

Var nu rädda om er allihop. Man vet aldrig vad som kan hända så det är bäst att gulla med varandra varje dag.

vinkar er egen lilla gullhöna

HÄR KAN NI SE VILKET JOBB JAG GÖR! DETTA VAR BARA ETT AV ALLA DE PAKET JAG DELADE UT.

 OCH HÄR HAR JAG JUST SLUTFÖRT MITT UPPDRAG HOS MOMMO I VÄSTERVIK. TOMTEN SKULLE ALDRIG HA KLARAT DEN HÄR JULEN UTAN MEJ, DEN SAKEN ÄR ORVAR! MISSION COMPLETED, OH YES. 

HÄR INSPEKTERAR JAG JULGRANSKULORNA. ELLER PUMLORNA, SOM TANT LOTTCHEN SÄGER. EFTER INSPEKTION SORTERAS DOM, OCH SEN VÄLJS DE FINASTE UT. ETT MYCKET ANSVARSFULLT JOBB, SOM NI SÄKERT FÖRSTÅR.

NI VET JU ATT MAN MÅSTE TA HAND OM SMÅFÅGLARNA NÄR DET ÄR KALLT - HÄR VAR JAG FÖRUTSEENDE OCH BANKADE IHOP EN RESTAURANG REDAN I NOVEMBER....SUCCÉ KAN JAG MEDDELA! VI HAR DE FETASTE SMÅJÅGLARNA I HELA 08-OMRÅDET.

HÄR ÄR EN LITE FRUKOSTGÄST PÅ BESÖK.  DET GÅR ÅT MYCKET KÄK, MEN VADÅ? UTAN FÅGLAR ÄR JU LIVET RÄTT VÄRDELÖST. KÄKA PÅ, SMÅ VÄNNER!

HÄR ÄR MINA KUSINER RIVER OCH PHOEBE. NOG SYNS DET ATT SKÖNHET ÄR ETT SLÄKTDRAG?

JA, INTE FÖR ATT JAG TRÄFFAT SÅ MÅNGA GRABBAR ÄN, MEN OM INTE DET HÄR ÄR EN TIOPOÄNGARE, JA DÅ VET INTE JAG...

 EXTRA MYCKET HEJ TILL RIVER OCH PHOEBE!

FRÅN KUSIN LOVISA

Hej och hallå alla snälla där ute!

Här är er lilla gullhöna igen - senare än jag tänkt, men ni har säkert vant er vid det här laget.  Jag försökte ju köra med mamma, men akta er så slipad hon blivit! Hon bara skrattar när jag retas med halvdana mamm...så det har jag slutat med. Tänkte hon skulle bli stressad över att jag inte säger en vettig konsonantkombination, men hon bara retas och busar. Igår slog jag till och sa "babba?" när hon filmade mej och då studsade hon högt, haha! Så det gör jag inte om. Hon ska hållas kort, moderskapet. Nu har hon lagt upp lite foton på facebook, så då passade jag på att norpa några så jag kan få ihop ett blogginlägg.

Inte är jag någon stygging som bara skyller på mamma inte - hååånej, det har faktiskt varit fullt upp ska jag säga! Ja, direkt efter förra inlägget blev jag ju sjuk. Rejält förkyld och feber, så där försvann ju några dagar. Sen var det mycket pyssel med sjukhusbesök, vaccinationer och annat smått och gott - där rök ett par veckor till...och mitt i det fyllde jag ju två år! Mommo var här en vecka, då hade man ju verkligen inte vare sig tid eller lust att blogga - så vips var vi inne en bra bit i november. Ja, då var det dags för mer vaccinationer och mer sjukhusbesök. Och så lite vanligt stök som shopping, utflykter, pyssel hemma och sen blev det ju dags för adventsbestyr...och nu är det snart jul. En liten tjej har fullt upp, som ni förstår!

Men nu är det mesta ordnat och det är dags att berätta lite om hur jag haft det.  Jag lovade ju en rejäl lista också, men den kommer separat - jag tänkte det kunde vara festligt med en ÅRETS-LISTA, och då får man ju vänta till året är slut. Men en rekorderlig fotokavalkad blir det i alla fall! Håll tillgodo och njut nu, gott folk!

JA DET HÄR VAR JU NYHETER SKA JAG SÄGA! PEPPARKAKERI HAR JAG ALDRIG ÄGNAT MIG ÅT FÖRUT, MEN NOG HAR JAG FÅTT REJÄL KLÄM PÅ DET, TYCKER NI INTE?   

JA, HÄR NEDAN KAN NI SE ATT MINA SORTERINGSTALANGER ÄR ÄNNU BÄTTRE ÄN FÖRUT, SE BARA EN SÅN HOMOGEN GRUPP KANINER! INTE ILLA MED TANKE PÅ DET NÅGOT, SKA VI SÄGA, MONUMENTALA UTBUDET?!

MAJORITETEN AV ALLA OLYCKOR SKER I HEMMET HAR JAG LÄST. NI KAN SE HUR KLOKT JAG HAR VIDTAGIT ÅTGÄRDER.

DET ÄR VIKTIGT ATT HÅLLA RENT OCH SNYGGT OMKRING SIG. I SYNNERHET OM MAN ÄR EN SÅN KLADDAMAJA SOM JAG, SÄGER MAMMA. HON SÄGER EN HEL DEL ANNAT, NÄR HON TORKAR EFTER MEJ OCH MINA MATSTUNDER - MEN JAG HAR LOVAT ATT INTE SÄGA. MY LIPS ARE SEALED, SOM VI INTERNATIONELLA SMÅTTINGAR SÄGER.

NEJ, DET ÄR  I N T E OLÄMPLIGT ATT ÄTA GLASS PÅ VINTERN. DET ÄR  A L L T I D  SYNNERLIGEN LÄMPLIGT. TYCKER MIN MOR ALLTSÅ. JAG BARA POSERAR SNYGGT FRAMFÖR KAMERAN - HAHA!  NÄRÅ, JAG GILLAR GLASS - I SYNNERHET DEN HÄR.

KOMPISAR. ALLTSÅ - DEN HÄR FICK JAG MIN FÖRSTA JUL AV GUDFAR STAFFAN OCH GUDMOR LENA. HAN BLIR BARA MYSIGARE OCH MYSIGARE. NALLE BJÖRN HETER HAN. NÄSTAN SOM EN FABBO JAG HAR. HAN HETER BJÖRN PÅ RIKTIGT! KONSTIGT VA? FAST JAG KALLAR HAN FÖR FABBO NALLE.  DET BLIR LITE FÖRVIRRANDE NÄR DOM TRÄFFAS, DOM TVÅ, MEN DET ÄR SÅNT MAN FÅR TA.

GLÖM INTE BORT ATT PUSSAS! DET ÄR SVÅRT ATT GÖRA STYGGA SAKER NÄR MAN FÅTT EN PUSS, SÅ SER NI NÅN BORTSPRUNGEN POLITIKER SÅ SMACKA TILL - KANSKE NI FÖRHINDRAR EN MASSA DUMHETER DÅ. KAN FUNKA PÅ TROTSIGA BARN OCKSÅ, VAD VET JAG. MEN NALLE FÅR MÅNGA PUSSAR - OCH HAN GÖR ALDRIG HYSS KAN JAG JU SÄGA.

Egentligen skulle jag ju ha med en radda till, men så blev jag jätteförkyld och fick feber, och datorn hängde sej och bilderna försvann och idag ska vi åka till MOMMO i Västervik så ni förstår ju själva att det inte hinns med mer. För då skulle ju ni få vänta ÄNNU längre, och vilket himla liv det skulle bli...jag har ju nästan lovat att bli klar innan jul.

Så, gott folk - ta det lugnt nu och glöm inte bort att vara snälla mot varandra. Pussa dom som inte är förkylda och gullevinka mot resten.  Mamma har en hälsning, och den är så bra att jag gärna klämmer in med den:

Det finns hur mycket ungar som helst som far illa, särskilt under helger när vuxna dricker sånt där man ska gnugga in händerna med under influensatider.  Barn som blir lessna till exempel på julen behöver ringa nån annan vuxen ibland. Såna vuxna finns på BRIS och dom har för lite pengar för att hinna med ALLA barn som behöver dom.  Inte en enda gubbe i regeringen ger dom pengar och det är här hälsningens poäng kommer säger mamma:

När du köpt julklappar till dina barn. Eller till nån annans. OM du har en liten peng över, sätt in den på BRIS. Ge nån lessen unge ett telefonsamtal i julklapp. Femtio kronor är inte ens tre Aftonblad med bilaga - och Aftonbladet gör inte hälften så mycket nytta som din slant. ( och nu uttryckte mamma sej jäääävligt diplomatiskt )

Så, det var mammas hälsning. Den var rätt bra, tycker jag.

HA EN RIKTIGT GOD JUL NU ALLA RARINGAR DÄR UTE!

hälsar er egen lilla Tomtenissa

Hej igen alla snälla där ute!

Nu har jag äntligen lyckats dra mamma till datorn så hon har fixat lite bilder så jag kan visa er hur jag har det. Det är ju över ett halvår sen jag berättade nåt senast. Ni som följt mej vet nog att det är mamma som kluddar till det så förblajat med regelbundenheten. Det är inte klokt så många "ska bara" hon kan få ur sej under en dag. Herregud, hon får Alfons Åberg att framstå som blixtsnabb. Nå, nu har jag lyckats hitta en knapp att trycka på, så nu ska det nog bli ordning på bloggtorpet. Det är ju nämligen så att hon går omkring och väntar på att jag ska säga mamma. Inte bara i långa harangsammanhang, utan bara ordet "mamma". Rätt upp och ner. Och ni fattar ju säkert att jag redan KAN säga mamma, fattas bara så klok och smart som jag är. Men - jag är ju inte dummare än att jag också begriper att små mammor med fördel hålls på det berömda halstret. Vi har en kul lite grej, jag och mamma. När jag ska få ny blöja, då brukar vi bluddra och skratta medans själva bytet pågår. Jag brukar flina rått och säga ..mmmm-maaaaaammaaaa. Första gången jag gjorde det - det är aslänge sen - då trodde jag mamma skulle klappa ihop av pur lycka - och sen dess har jag slängt åt henne några smulor då och då. Hon frågar varje gång: Kan du säga mamma? Mmm, säger jag då - för det kan jag ju. Men så säg det då, uppmanar hon då - och det är då jag liksom inte kan låta bli. Hmhmhm...maaaaaaa......sen tystnar jag. Och jälar alltså så snopen och besviken hon blir varje gång. Så - nu säger jag "maaaa..." och så pekar jag på datorn. Och idag fattade hon galoppen och laddade upp en drös bilder till mej. Stackars mamma, hon har det inte lätt. Kanske jag säger mamm... ikväll. Få se. En gång sa jag "babba" och då föll hon i chock. Pappa däremot klappade händerna och dansade sådär fånigt som pappor gör när dom vill visa att man varit duktig. Käre tid. Jaja, dom är ju vuxna dom stackarna - man får ju ha lite överseende.

Nog förstår jag att ni har längtat efter mej! Titta här, har jag sagt till mamma och visat henne alla fina kommentarer, men hon har bara sett lite stressad ut och börjat rabbla verb som en tokig. Har vuxna verkligen så mycket att göra? Visserligen får ju jag massor med tid, men ändå? Herregud, det finns ju tid när jag lagt mig. ( oj, nu visade mamma huggtänderna!)

Ni undrar säkert hur jag har det här ute på landet, och det ska jag säga er att jösses alltså va majsigt det är att bo så nära kaniner och ankor och höns! Vi passar djuren en helg i månaden och det är jätteskoj! Då får vi släppa ut dom och mata dom och sen jaga in dom på kvällen. Mamma tramsar runt som en lycklig höna där bland ankorna och jollrar med dom. Hon har nog inte alla hästarna hemma, min mamma. Fast ankorna är skitahäftiga, det är dom! (ja, ni har ju själva sett dom...dom med punktofsarna på huvet)

HÄR SER NI TUPPEN. EN RIKTIG MALLGRODA ÄR HAN. NI SKULLE SE VAD HAN KÖR MED DOM STACKARS HÖNSEN.

HÄR HÅLLER MAMMA PÅ ATT SKRAMLA IN ANKORNA. DET ÄR HON SOM GÅR FÖRST. HAHAHA!

Jag har ju blivit rätt stor nu. För att vara så liten, alltså. Mamma sliter sitt hår över dietisten, och är nära sammanbrott varje gång vi varit där. Jag tar det med ro, herregud - det är bara mat, vad är det att tjafsa om? Man äter det man äter, punkt slut. Och det är väl just det mamma blir galen på: Att dietisten hela tiden tjatar om att hon "gärna skulle se lite mer hull" på mej. Senast vi var där bröt hon ihop på riktigt när vi var där och ylade till den lilla människan att hon fanimej hade allvarligare saker att ha ångest för än några sketans kalorier hit eller dit.

Jag fattade inte riktigt vad det rörde sej om, men det var nåt om ny vintersäsong, nya virus och vaccinationer och allt vad det var. Jag tror det har nåt med min lunga att göra. Jag är ju en sån där riskgrupp säger doktorn och vintern är ju lite farlig för mej om jag blir sjuk i lungan. Sånt tänker mamma på, sa hon till den där dietisten och därför orkar hon inte riktigt oroa sej över att jag bara väger åtta komma sju kilo istället för typ tolv eller vad hon nu har för önskemål. Jag är ju åttien och en halv lång, det är väl inte så pjåkigt? Fast jag är ju två år om några veckor, så det klart...Hur som helst så mår jag kanonfint, och det är väl det som räknas, tycker mamma och pappa.

Nåt dagis har det inte blivit som ni säkert förstår, men vet ni - farbror lungdoktorn..ni vet han den där SNYGGE...han säger att om min lunga får vara frisk och fortsätta utvecklas på samma sätt som hittills - kanske kanske jag kan gå på dagis i vår! Om vi hittar en liten grupp. Annars går det inte. Det vore så jättejätteroligt att få träffa andra barn - mamma blir rätt trist efter några timmar. Alltså - nog är hon snäll och rolig och så, men man vill ju ha lite omväxling alltså, det vill man ju.

Jag har däremot fått gå på biblioteket - och i torsdags var vi på öppna förskolan! Sånt har jag ju inte fått gå på förut, så det var jättejätteskojigt- och jag skötte mej förträffligt om jag får säga det själv.  Om inga influensor bryter ut här där vi bor, så kan vi gå på måndag igen! Dom hade massor med roliga leksaker - en sån där bondgård med djur som jag blev helt kär i...ååå vad roliga dom var! Mamma och de andra satt i en ring och vi skulle sjunga - men då såg jag bondgården och så fick dom sitta där själva med imse-vimse-fingrar och gala bäst de gitte. Jag hade fullt upp med att sortera kossor och grisar. Sortera är en av mina favoritsysslor nämligen. Fråga dom på ICA - dom vet det där.  Killen som plockar varor är helt kär i mej eftersom jag brukar hjälpa honom med folieformar och plastpåsar och sånt där. Och när jag står i vagnen och lägger upp varorna på bandet - ja då smäller tjejen i kassan nästan av! Så på ICA är jag väldans populär måste jag säga.

 JA, NI SER JU VILKEN TALANG JAG ÄR! HÄR ÄR DET LEKSAKSAVDELNINGEN SOM FÅR SEJ EN SORTERING.

HÄR SER NI MEJ PÅ BIBLIOTEKET. EN GOD BOK OCH NÅT GOTT ATT DRICKA ÄR INTE ATT FÖRAKTA. SÄGER MIN MAMMA. SJÄLV TYCKER JAG DET ÄR MER FART PÅ IKEA.

SPANA IN HÄR DÅ! AAAAH, INGET GÅR UPP MOT ATT SORTERA LITE KOSSOR OCH GRISAR. ELLER JAAA; VAD SOM HELST DUGER ATT SORTERA EGENTLIGEN. DET ÄR NOG MIN FAVORITSYSSLA NÄST EFTER ATT PLACERA UT MINA GOSEDJUR I HELA HUSET. PRECIS HELA FAKTISKT. IGÅR LA JAG LILLA KANIN I MAMMAS ENA SKO. SNOPEN HON BLEV DÅ!

Jaaa...annars sååå..jag går ju numer, men det är ju länge sen...springer rätt bra också. Jag har en urgullig ortoped som heter Jakob som fixar jättebra skor och inlägg till mej. Han flirtar hejvilt med mej när jag är där, men jag spelar lite svårflirtad för att han ska ta fram sin plånbok och visa mej sina egna tjejer. Äter gör jag ju inte nåt nämnvärt, men det blir en del välling och mellisdricka - det blir det. Glass gillar jag. Och nu har jag ju verkligen sett sommar från sin bästa sida, herregud vad glass det finns överallt! Till och med i vår frys var det fullt med glass! Jag har badat fötterna ( vet ni vad en sån där badkruka är? jag fattar det inte, men mamma säger att jag är en sån?!)  och så har jag varit på semester i Kristianstad. Vi har jordgubbsland som ni kanske minns, så där har jag suttit en del också. Sen har jag ju förstås varit en ovärderlig hjälp för pappa med hans golfgrejor. Tvätta golfbollar är jag fenomenal på nu.

HÄR KAN NI SJÄLVA SE HUR BRA JAG KLÄR I JORDGUBBSLAND!

GISSA VEM SOM HAR SÖRMLANDS RENASTE GOLFBOLLAR? JAG KAN SÄGA SÅ MYCKET SOM ATT HANS NAMN BÖRJAR PÅ P OCH SLUTAR PÅ -APPA.

OCH KOLLA HÄR DÅ! HÄR SITTER JAG PÅ RESTAURANG OCH ALLT! DEN ANDRA PERSONEN PÅ BILDEN HAR INGENTING ALLS MED DEN HÄR TEXTEN ATT GÖRA.

NI KANSKE INTE TROR DET, MEN JAG VAR RÄTT NÖDBEDD INFÖR DEN HÄR BILDEN. DET ÄR JU RÄTT KUL MED SPADE OCH SÅ, MEN FY FABIAN FÖR VÅT GRUS I SANDALERNA. JAG BEGRIPER DÅ VERKLIGEN INTE TJUSNINGEN MED ATT GÅ BARFOTA I SANDEN - OCH DET KAN NI TRO JAG MEDDELADE MINA FÖRÄLDRAR. DET DRÖJER NOG INNAN DOM FÖRSÖKER MED DET IGEN.

Alltså, det finns ju jättemycket att berätta! Fast jag tror inte ni orkar sitta så länge, så det är bäst jag delar upp det lite. Jag förstår ju så väl att ni saknat mina roliga listor - så det klart ni ska få en sån också! Jag tror dock inte mamma går på mina finter hur många gånger som helst i rad, även om hon är rätt naiv alltså - så det är inte säkert den kommer idag. Kanske inte ens i morgon. Fast nu törs jag nästan lova att den inte dröjer ett halvår i alla fall...om inte mamma fullständigt tacklar av. Man vet ju aldrig med henne.

 NU KAN NI SÄTTA ER OCH LÄNGTA EFTER MIN SKOJIGA LISTA, HAHA!

Hejsansvejsan och var snälla mot varandra!

tycker Lovisa.

..men snart snart snart ska jag skriva och berätta hur jag har det.

(Alltså - mamma är bara för jäla upptagen alltså, och ni vet ju att jag beöver

hennes hjälp. En smula bara. Det är i och för sej bara en tidsfråga innan jag grejar

fotouppladdningen själv, men än så länge behövs hon det kära moderskapet)

Snart.

lovar er egen Lovisaliten

..jag är fortfarande rätt bedårande när jag sover, va?!

Hej och hallå alla snällingar där ute!

Ja, ja - jag VET att jag inte varit inne och pratat med er på jättelänge - men hallå! Nog VET ni hur himla mycket det är runt en flytt alltså?! Ja, jag visste det då rakt inte, men mor min är väl uppe i en tjugofem flyttar sådär, så hon hade koll. "Nä", väste hon redan efter förra bloggen - "det kommer inte hinnas på ett tag nu". Hon väste lite stressat sådär, för hon ville ju egentligen skriva varje dag. Sen när vi hade flyttat så väste hon sådär igen: "Nä, det blir nog inte på ett tag nu heller." Och ni ser ju så rätt hon hade! Nog är hon nästan synsk, min mamma!

För det var då väääldigt så mycket det var med sånt där flyttande! Nu vet ju inte jag hur många gånger ni har flyttat, men jag kan verkligen förstå människor som väljer att flytta ungefär var trettionde år. Nu hjälpte jag ju till så gott jag kunde, jag är ju rätt liten än som ni vet...men oss emellan va...det skulle aldrig funkat så smidigt utan min hjälp, den saken är Orvar! Pappa är fullständigt värdelös på det där med flyttplanering, haha! Han har flyttat EN gång på riktigt förut, och det tog honom tre månader att bara få över cykeln! Och då flyttade han bara snett över gatan, haha! Mamma pikade honom i ett helt år över den flytten. Fast det var före min tid. Hur det nu kan ha funnits en sån, det begriper jag inte.

Nå, nu hjälpte jag till med planeringen som sagt och det gick så bra så. Hem kom ett fyrtiotal kartonger och mamma fyllde några varje dag, och pappa bar ner i förrådet som mamma hade organiserat tömning av. Sen fick vi ju tillgång till garaget och förrådet till nya huset lite tidigare, så vi körde över kartongerna i förväg. Så när det var flyttedags gick det som en dans. Hä. Lätt som en plätt! HÄR KAN NI SE HUR JAG INSPEKTERAR FLYTTKARTONGERNA SÅ VI SÄKERT VET DE SKA HÅLLA FÖR BÖCKER, GOSEDJUR OCH ANNAT VIKTIGT.

MAN KAN ALDRIG VARA NOG NOGGRANN NÄR DET PACKAS NER LIVSNÖDVÄNDIGA SAKER. HÄR HAR JAG LAGT HERR KANIN SÅ HAN SKA FINNAS LÄTTILLGÄNGLIG NÄR VI VÄL KOMMIT FRAM TILL HUSET. UTAN HERR KANIN ATT GOSA PÅ GÅR DET INTE ATT TITTA PÅ TELETUBBIES, NÄMLIGEN

Och nu, kära ni, bor jag i ett hus! Och en sån skillnad det är för den personliga utvecklingen! Nu kan jag ju träna på att gå utan att behöva vända var femte meter. Jag kan stolt berätta att jag går flera steg själv om mamma eller pappa tar emot, jag är liksom lite skraj för att ramla ser ni. Det är inte helt lätt om man är plattfot och har överrörliga vrister säger sjukgymnasten - för det är svårt att hitta bra skor när man är så pluttig som jag. Arton-nitton är för stort, jag behöver bara sjutton ännu och då finns det inte så mycket bra gå-skor. Men den tjugoförsta april ska jag till ortopeden, då jälar alltså! Fast, som sagt...jag går själv. Men inte så långt. (Häromveckan var vi på K-Rauta och där har dom såna där pluttevagnar och jag sög tag i en och drog iväg själv. TVÅ varv runt affären! Det ni, gissa om mamma höll på att smälla av! Personalen ville adoptera mej, så söt och duktig var jag!)   HÄR KAN NI  SJÄLVA SE VILKEN VACKER VINTERBILD VI UTGÖR, ALTANEN OCH JAG! ALTANEN I SNÖ, OCH JAG I RAFFIG GALON. A PERFECT MATCH, SOM MAN SÄGER.

SÅHÄR SER VÅR ALTAN UT NÄR DET INTE ÄR SNÖ PÅ DEN. DÅ ÄR DEN PERFEKT ATT KÖRA GÅVAGNEN PÅ!

 FÖRST TRODDE JAG DET VAR POÄNGEN MED HUS, DET DÄR MED ATT MAN SÅ HÄRLIGT KAN INTERAGERA MED ANKI OCH PYTTE, MEN ACK NEJ. DET KOMMER NÅN MÖBEL SOM SKA STÅ HÄR SEN OCH TEVEN SKA VISST LITE HÖGRE UPP DÅ. ATTAN, JAG SOM SÅG FRAM EMOT ATT FÅ FINGRA ORDENTLIGT PÅ ALLA ROLIGA KNAPPAR.

 MEN DET HÄR MÅSTE JU ÄNÅ VARA EN AV POÄNGERNA MED HUS! EN EGEN GUNGA PRECIS I NÄRHETEN. JAG ÄR YNGST I HELA BYN, DE ANDRA BARNEN ÄR ÅTTA ÅR OCH UPPÅT. GUNGORNA ÄR SÅLEDES MINA, MOA-HA-HA-HA!

  OCH KOLLA HÄR VA! HAR NI SETT?! GISSA OM MIN MAMMA ÄR SPATTIG AV LYCKA! EN DEL AV ER MINNS KANSKE ATT MIN MAMMA ÄÄÄÄLSKAR ANKOR? OCH HÄR KNALLAR DE OMKRING FRITT I LILLA PARKEN DÄR GUNGORNA ÄR. DEN HÄR SORTEN HETER KEJSARANKOR OCH ÄR SKITASÖTA! DERAS TOFSAR GUPPAR HELMAJSIGT NÄR DE VAGGAR OMKRING!

Jag äter själv nu. Det har jag gjort länge. Det går till så att jag morrar så fort mamma visar nån fånig tendens till att vilja hålla mina bestick. Det funkar, för hon lägger sig inte i mitt ätande så mycket längre. Jag äter själv, punkt slut. Sen städar mamma. Först mej, sen stolen, sen bordet och sen resten av köket. Varje dag. Nog har hon ett härligt liv, min mamma? EFTER LITE MELLIS BEHÖVS DET INTE STÄDAS SÅ VÄRST, MEN AKTA ER VAD DET SER UT EFTER GRÖTFRUKOSTEN! TÄNK ATT LITE GRÖT KAN STÖKA NER SÅDANT?!  FÖR RÄTTVISANS SKULL VILL JAG INFORMERA OM ATT JAG INTE BARA KLADDAR NER. FAKTUM ÄR ATT UTAN MIN HJÄLP I KÖKET SKULLE DET NOG BLI RÄTT SÅ KLENT MED MATLAGANDET. KULINARISKA KULLERBYTTOR ÄR MIN SPECIALITET TILL MIN MAMMAS STORA GLÄDJE. NI ANAR INTE VILKA LIVSMEDEL MAN KAN BLANDA MED LYCKAT RESULTAT. LEVERPASTEJ UPPLÖST I MJÖLK ÄR BARA ETT EXEMPEL. HÄR SKA JAG KOKA VANLIG POTATIS. EN KLICK SMÖR OCH LITE GRÄDDE - SEN HAR MAN VIPS GOTT LUNCHMOS.

Jag är fortfarande rätt liten i maten, men följer min lilla kurva. Nu väger jag NÄSTAN åtta kilo...det fattas bara nåt halvt hekto! Och nästa månad blir jag ETT och ETT HALVT år!!! Va?! Kan ni fatta det? Grattis i så fall, för det kan inte min mamma.

 Som sagt - det tar tid det där med att flytta och komma i ordning...den här lilla hälsningen har tagit fyra dagar nu. Bäst att jag lägger in den nu så ni inte tror jag gått alldeles vilse i cyberspace.   Så - jag säger hejdå för denna gång och LOVAR att INTE dröja två nästan två månader till nästa gång!

GLÖM INTE ÄTA FRUKT! 

HA DET NU SÅ BRA, LE STORT MOT DEM NI MÖTER OCH GULLA MED VARANDRA NU I HELGEN!

Hälsar

er egen Lovisaliten.

Hej och hallå alla snälla där ute!

Det är bara jag, Lovisa,  som bluddrar lite såhär i början av året. Eller ja, början och början, snart har ju halva januari gått - men det är sannerligen inte mitt fel att det blivit så mycket att pyssla med. Det var ju så att vi fick ett litet hus sådär vips i mitten av december, och nu är det rätt körigt med visning och försäljning och allt annat sånt där jämrans jox som hör till innan det blir ordning på torpet...eller huset, får jag ju lov att säga. Nu har jag ju inte flyttat nån gång i mitt liv, så jag vet ju inte hur kul det är - men pappa är jätteglad och hummar "jag ska få garage, jag ska få garage" ...och mamma hummar "jag ska få linneförråd, jag ska få linneförråd" hela kvällarna, så nåt märkvärdigt är det väl. Mamma är också glad för garaget, säger hon - men nu när hon haft endast en fesen hylla att ha frotté och sånt på så säger hon att ett linneskåp känns som en liten lottovinst. Och pappa har längtat efter ett varmgarage att pyssla i i över trettio år, så han är själaglad. Båda är glada över en liten altan och en massa gräsmatta och jordgubbsland och öppen spis och stort kök och egen tvättmaskin i badrummet. Som jag sa - jag vet ju inte nåt annat än det vi har nu, och jag tycker det är rätt bekvämt, men inte är det några ytor att gåträna på, det är det ju inte. Och det klart - jag behöver ju inte bära nån tre trappor upp tre gånger om dagen, det förstås. Nä, jag är nog överens med mamsen och pappsen - det ska bli lajbans att flytta.

Jag har nu firat min andra julafton, och jag fick så många fina julklappar så det var inte klokt!  Böcker, dvd-filmer, kläder och leksaker fick jag. Jag har givetvis skickat kort och sagt tack så mycket till alla, fattas bara. Jag har fått min första docka! (Ja, bortsett från Po förstås, som jag fick när jag fyllde år...men hon är ingen riktig docka, om ni förstår) Hon kan krypa min docka, och så grinar hon och slänger sej på golvet. Sen skrattar hon och säger drrrrrrr och kryper vidare. Ungefär som jag, säger mamma. Jag fick nåt som heter sparkonto av min moster och mobbo ( dom är mina gudföräldrar också) - och jag fattar inte så mycket av det men det var nog jättefint för mamma lipade en liten skvätt när ingen såg. Pappa fattade inte först men sen stammade han lite så det var nog lite extra i den där julklappen om jag begrep det rätt. 

 Nå, nu har det ju varit nyår också - och jag har varit på nyårsfest hos mommo. Jag slocknade långt innan fyrverkerierna ( och det gjorde stackars mommo också - hon blev sjuk, pilutta henne) - men jag hann få på finklännningen en kvart i alla fall. Det var väldans trevligt med lite fest - moster och morbror var också där. Jag måste nog rodnande säga att jag var en smula fånig, men det var faktiskt så att jag tjöt en snutt när moster gullade med mej. Jag vet faktiskt inte varför, vi har ju gullat förut - jag kanske kan skylla på överstimulans av intryck eller nåt. 

Nä, inte ska jag sitta här och babbla på...jag tänker att vi går väl rätt på listan va? Det var ju ett tag sen jag presenterade nån lista så det är väl på tiden. Tut, sa båten:

Måndens leksak: Musikmaskinen. Helt klart. Den är ojämförbart min absoluta favvis. Jag har två jag varvar med - ibland kör jag bägge samtidigt. Då brukar pappa kvida lite. Mamma brukar flippra lite med ögonen och sätta på bakmaskinen. Jälar asså, då blir det extra klös, gissa bara!  Jag har komponerat en del stycken nu, och jag är nog rätt begåvad för moffa Arne ber mej ofta att spela nåt för honom. Och han har tinnitus, så ni kan tro han behöver vackra toner i sitt öra!

HÄR KAN NI SE HUR JAG SLITER MED MIN KOMPOSITION INFÖR NYÅR. JAG TÄNKTE SPELA NÅT FINT FÖR MOFFA ARNE SOM ÄR MIN FRÄMSTA BEUNDRARE. HAN FÖRSTÅR SEJ PÅ MUSIK, DEN SAKEN ÄR ORVAR!

OCH TAAA-DAAH, KÄRA VÄNNER! HÄR FRAMFÖR JAG ANKSYMFONI NO 1 I C-DUR. DEN GÅR ATT FÅ MED KOSSA OCKSÅ, MEN DET KÄNDES BÄTTRE MED LITE KVACK PÅ SJÄLVASTE NYÅRSDAGEN. MOFFA KLAPPADE HÄNDERNA HELA TIDEN. JAG VAR SÅ ENGAGERAD ATT BÅDE SKOR OCH KOFTA ÅKTE AV.

Månadens nya: Borsta tänderna. Jag ÄLSKAR att borsta tänderna. Det är ett tag sen mamma och pappa köpte tandborste åt mej, men nu har jag verkligen fattat galoppen. Helst borstar jag tänderna tre gånger om dan. Morgon, middag och innan kvällsbadet. Ibland borstar jag mammas näsa också.

KOLLA VA! DET ÄR INGEN IDE ATT TANDTROLLEN KNACKAR PÅ HÄR INTE! HÅÅNEJ, STICK O FIS - HÄR SKÖTER VI MUNHYGIENEN NÄMLIGEN! PRRRFFFFFTTT, FICK NI VA !!!

 Månadens coolaste: NHL-dressen jag fick av mommo i julklapp. Pappa är ju helt körd på NHL - han kollar dom på text-teven flera gånger om dan så mommo tyckte det passade bra att jag lärde mej i tid. Och oboj att den är snygg alltså!

HÄR KAN NI SE HUR SNYGG JAG ÄR I MIN FINA NHL-DRESS! VI HAR VARIT UTE OCH NI KAN SE ATT JAG DUKTIGT TAGIT AV MIN LAPP SJÄLV. TYVÄRR SER MAN INTE BRALLORNA, MEN DOM ÄR JU GIVETVIS MATCHANDE OCH PÅ BRÖSTET PÅ JACKAN STÅR DET NHL SÅ TUFFT. AAAH SÅ SNYGG JAG ÄR I LUVA!

 Månadens långkörare: Gåeriet. Ja, käre tid en sån tid det tar att få till det. Det är så nära så nära, jag gick jättemycket med gåvagnen hos mommo - men HEJ! - där finns det ju lite yta att gå på. Dom har jättestort och det är tre rum i fil så man kan gå lååångt innan gåvagnen krockar med nåt. Jag tränar hårt, må ni tro. Inte ens på nyår vilade jag - kolla bara!

ALLTSÅ - HAR NI SETT EN SÅN SESSA, VA? KLÄDERNA ÄR LITE FÖR STORA, MEN NU HAR JAG FÅTT EXTRANÄRING AV DIETISTEN SÅ NU SKA JAG UPP LITE I VIKT. JAG ÄR PRECIS INNE I STL 74 OCH DET ÄR LITE LITE FÖR NÅN SOM ÄR FJORTON MÅNADER SÄGER DOM. LITEN MEN NAGGANDE GOD, VA?!

 Månadens glädjefnatt: PULKA! Jag har fått en pulka! Och två gånger har det vatt snö så jag har fått åka lite! Kolla så söt jag är i pulka! I BAKGRUNDEN KAN NI SE MIN FINA ÅKPÅSE SOM FUNKAR FINFINT NU. DEN JÄTTESÖTA HELLO-KITTY-MÖSSAN HAR JAG FÅTT AV TANT FLIPPAN.

 Månadens godaste: Mina nya matgrejor från tant Dietisten. Jag har fått recept på extrakäk. Minimax heter det och är extranäring för småttingar som inte går upp tillräckligt mycket i vikt. Det är nog kärnbränsle i tetrorna tror mamma - för från den 22 december till den 7 januari gick jag upp 450 gram. Och jag har aldrig gått upp mer än ca 200 gram i månaden förut! Maten är jättejättegod! Mycket godare än välling, och mellisdrickan är supersmaskens. Och jag har lärt mig dricka med sugrör! Jag hade nog nån fallenhet för det, för det tog ungefär fem minuter.

KOLLA BARA! NOG SER JAG UT ATT KUNNA PLATSA VID VILKEN UTESERVERING SOM HELST VA?! DET NI SER ÄR BANAN/APRIKOS. JAG HAR JORDGUBB OCKSÅ. PÅ MORGONEN OCH KVÄLLEN ÄTER JAG EN ANNAN SORT SOM ÄR SOM VÄLLING, FAST GODARE TILLÅMED!  NU VÄGER JAG 7660 GRAM, DET NI!

Månadens duktigaste: Ja, det får ju bli jag det. Inte nog med att jag komponerar, jag lägger golv också. HÄR KAN NI SE ATT PAPPA ALDRIG SKULLE GREJAT DET UTAN MEJ. DET SYNS INTE HÄR, MEN NU ÄR DET LJUST TRÄGOLV I VÅRT KÖK. INTE FÖR ATT JAG BEGRIPER VARFÖR MAN LÄGGER IN GOLV NÄR MAN SKA FLYTTA, MEN JAG FÅR JU LITA PÅ ATT PAPPA VET VAD HAN GÖR. JAG ÄR BARA HANTLANGARE.

Sådärja, nu har nog era ögon också gått i kors, eller va?! Nu är klockan midnatt så det är verkligen dags att pussa kudden.

Tills vi hörs igen - gulla nu med varandra, man behöver extra värme nu när det är så mörkt och urrigt. Jag skickar lite gullegull nu, så ni har. Och - fabbo Kajen får lite extra. Ni fattar nog inte varför - men det gör han. Gullegull på dej, fabbo Kajen!

Nosgos

från er egen lilla Lovisaliten  ( och Tussefilten förstås)

Hej, hallå och god jul alla snälla där ute!

Ja, det är då rakt inte klokt så mycket man har att göra så här i juletid. Jag har flängt runt som ett skållat troll hela december och begriper inte hur alla skulle klarat sej utan mej. Och jag som skulle berättat för er om mitt andra kalas och om att jag var sjuk och allt. Nä, jag hinner inte med det just nu bara, det är julafton idag och jag måste hjälpa till med det sista. Inte grejar mamma och pappa att få ihop en julafton utan mej inte. Hånej, det har jag tydligt märkt.  Ni har säkert också fullt upp idag, så jag ska bara berätta om mitt decemberpyssel.

Jag har ju givetvis gjort julkort. Trettiofem stycken, närmare bestämt. Alla måste ju få se hur söt jag är i tomteluva, nån rättvisa måste det ju vara. Alla julkorten blev olika, och jag måste nog säga själv att jag varit förblajat duktig. Här är det som jag gjorde till doktor Peter:

SNYGGT VA? NOG MÄRKS DET ATT JAG SNART TAR ÖVER MAMMAS SCRAPPINGGREJOR.  

SEN HANN VI DESSUTOM NER TILL MOMMO EN SVÄNG OCH HON HADE TAGIT FRAM ÄLGEN HELGE. HAN LIRAR SAXOFON OCH VI JAMMADE EN BRA STUND. MOMMO VAR MÄKTA IMPONERAD ÖVER MINA MUSIKTALANGER. JAG HADE GIVETVIS MIN MUSIKMASKIN MED.

IDAG NÄR DET KOMMER GÄSTER ÄR DET JU VIKTIGT ATT DET ÄR RENT OCH SNYGGT PÅ TOALETTEN. EFTERSOM JAG ÄR EN GOD VÄRDINNA KOLLAR JAG HÄR ATT TOAPAPPRET ÄR OKEJ.

JAG HADE JÄTTESVÅRT ATT BESTÄMMA OM JULGODISET SKULLE VARA I SKÅPET ELLER LÅDAN TILLS DET VAR DAGS ATT STÄLLA FRAM DET...JAG ÄR JU FÖR LITEN FÖR ATT ÄTA SÅNT VISSERLIGEN, MEN MAN VILL JU ATT DET SKA VARA ORDNING OCH REDA.

ALLTSÅ - DET ÄR JU LÄTT ATT MAN BLIR ALLDELES HYPERPEDANT AV SÅNT DÄR LÅDPILLANDE, SÅ FÖR BALANSENS SKULL FLIPPAR JAG UR I VARDAGSRUMMET MED JÄMNA MELLANRUM. NI SKULLE BARA HÖRA ALLA KONSTIGA LJUD MAMMA STÖTER UR SEJ NÄR HON SER HUR KREATIV JAG VARIT!  JAG ÄR NOGA MED ATT RIVA FRAM ALLT SÅ FORT HON PLOCKAT UNDAN. DET BLIR I RUNDA SLÄNGAR FEM GÅNGER OM DAGEN. TVÅ DE DAGAR HON ÄR MER UPPGIVEN ÄN NORMALT. JAG HAR SAGT DET FÖRUT OCH SÄGER DET IGEN: DET ÄR VARJE BEBIS PLIKT ATT HÅLLA MAMMAN IGÅNG.

OCH NU KÄRA VÄNNER...NU ÖNSKAR JAG ER ALLA EN RIKTIGT GOD JUL!

JULEPUSSAR OCH SMÄLLKARAMELLER FRÅN ALLAS ER EGEN LILLA LOVISA

( SOM JUST NU BEHÖVER TA EN LITEN TUPPLUR. JAG SKA NÄMLIGEN SNART HJÄLPA PAPPA OCH NÅN SOM HETER JANSSON)