Viktig kvartalsrapport, del ETT

Hej och hallå igen alla snällingar!

Jag tänkte att det är dags för den där spännande listan jag lovade er runt åsrskiftet? Nu har det ju gått ett kvartal snart, och vad passar väl bättre då än en liten inventering över allt det gottaste och mest spännande som hänt? Ja, och det värsta också förstås.

Ni kan tro det finns gott om material för en smaskig lista, så det är väl bara att smälla igång på stubben, tänker jag!  Första punkten får ett helt eget inlägg, och resten kommer sen. ( Det är för att inte era rumpor ska somna så ni svimmar av stolen,era stackare!)

Ta fram en god klubba och sätt er tillrätta - för här kommer:

 "LOVISAS JÄTTEVIKTIGA LISTA ÖVER ROLIGA, SPÄNNANDE OCH HÄFTIGA SAKER OCH LITE TRÅKIGA BLÄGREJOR OCKSÅ FÖRSTÅS"

1) ÅRETS BÄSTA UPPHITTADE GREJ:

Min kusin Phoebe. Alltså, jag vet ju inte riktigt hur det gick till, men vips fick jag en prinsesskusin! Jag har ju alltid haft henne, om ni förstår - men jag hittade henne på riktigt precis i början av året. Och det ska jag säga er - hade Pippi haft hälften så mycket tur när hon var sakletare, ja då hade dom kunnat göra en hel film av det, istället för en ynka liten snutt i min dvd-box. Vi hade inte träffats innan den där första dejten nu i  januari...(- det är en lång historia, och den blir bara längre om jag berättar den...så det skiner vi i.)  men så gjorde vi det och sen dess har vi träffats massor med gånger!

 Jag har ju skrivit innan om den där söndagen så den får ni läsa om där, om ni har glömt...eller om ni vill ta en titt på Phoebes ursnygga brorsa! Nu ska ni få höra lite om Phoebe och kolla in majsiga bilder på oss när vi gör spännande utflykter! Vi har en del gemensamt redan - vi älskar båda att mata änderna, fika...leka med Pippihus och så äta choklad förstås. Ni hör ju att det är som upplagt för en livslång vänskap.

 Phoebe är ett halvår äldre än jag och oboj att hon kan saker! Hon pratar jättebra, till exempel! Hon kan massor med viktiga meningar - som "flytta in bordet", "mera choklad, tack" och många andra kombinationer som är viktiga när man tillexempel fikar -  och hon har en egen lila väska som ser ut som en skolväska och hon har gått på pottan själv massor med gånger. Ni förstår vilken förebild jag har, va?! Mamma säger att jag börjar med nya grejor varje gång jag träffat Phoebe, så akta er att hon är en riktig ikon i småttingvärlden! Nu har ni fått lite kläm på henne, så det är dags att visa lite bilder och berätta en del om vad vi brukar göra när vi träffas.

1) Vi tycker om att gå ner och mata änderna.

Ja, ni ser ju själva en sån sörmländsk idyll! Trosa - världens änder! Ni kan se hur fin hand vi har med dessa trevliga fåglar - de formligen flockas runt våra fötter så fort vi kommer. Det kan ha att göra med att faster Sofia har med sej mums i en påse, men mest med att jag och Phoebe verkligen är populära gäster här. Och  gissa hur fnattig av lycka min mamma är då? Ni vet ju hur tossig hon är med höns- och andfåglar. Ni ser det inte på bilden här, men hon vaggade runt runt runt och kuttrade och skrockade som den värsta hönshjärna. Ibland får man ju skämmas, snälla nån!  Min faster är lite mer kontrollerad, tack och lov. Och se sån fin färgkombo hon skrudat Phoebe i! Vi ser ju ut som systrar!

 Den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle. Bara så ni ska förstå att vi är måna om våra änder och hälsar på dem ofta! Här kan ni se hur fint vi interagerar, jag och faster Sofia.  Faster Sofia ingick i kusinpaketet, liksom kusinbrorsan och så farbror Adam förstås. Faster Sofia är en himla vettig faster - hon är lugn och hispar inte upp sej för nånting nästan. Mamma gillar hennes attityd mot barn, den är respektfull säger hon. Jag fattar inte riktigt vad hon menar, men det är skönt med folk som inte pratar över huvet på en, fast man är liten. Det tycker jag faktiskt. Hemma hos  faster och farbror får man vara som man är - även om man är grinig eller jättejätteblyg. Och det är skönt! Och så tycker hon inte att det är hela världen om man äter choklad fast det är tisdag. Respect, auntie!

2) Vi brukar gå på café!  

Alltså - det speciella med Nilssons café i Trosa är att där borta..där bakom skynket, va - där har dom leksaker! Mamma sa att det var väl för jäla fiffigt....och så sa hon nåt om kallt kaffe, men jag var inte riktigt med där....vi var på väg till skynket då, nämligen. Våra mammor dricker kaffe när vi går på café. Kaffe sysslar tydligen mammor med ganska ofta, om jag fattat rätt.  Själv åt jag lite pärlsocker från en bulle och mamma morrade lite åt det, för hon klagar över att hon blir så tjock när jag lämnar resten av bullen. Fatta den, ni!

3) Vi brukar gå i affärer!  

 En sak är Orvar - i Trosa har man fattat att det är småttingarna som räknas! Här är ytterligare ett ställe där vi som är under en meter kan roa oss medan mammor ( eller pappor för den delen) shoppar loss eller bara står och sladdrar med affärstanten. Här är vi på Busfröt i Trosa - och här fanns det jättefina grejor! Mamma fastnade för våranorakarna i synnerhet, men jag och Phoebe fastnade här som ni kan se. Studera särskilt hur raffinerat vi börjat i varsin hörna för att metodiskt arbeta oss mot mitten!

Se vilken koncentration! Vem har sagt att shopping är en enkel syssla?

Men - det var en väska Phoebe skulle köpa. Väskor är som alla vet ( utom min mamma som får sina från bokklubben ) väldigt viktiga. I synnerhet de som ser ut som skolväskor. Frågan är......blir det ...den gröna?

....eller den lila?  Himmel - alla dessa existentiella frågor! Hur mycket ska en småtting hantera, egentligen?!

...and the winner is.....den LILA! Jamen, kolla! Nog ser hon ut som en förstagluttare, allaredan?

4) Vi brukar gå till Marsipangården. Vi köper ALL vår choklad  där.

Nä, nu ljög jag lite....vi handlar inte all choklad här, för vi gillar Kinderchoklad också och det finns nog bara på typ ICA...men nästan all choklad handlar vi här....för här är det gott, trevligt och himla mysigt! Dom som jobbar här tycker inte att vi småttingar är i vägen, jag fick provsmaka apelsinmarmeladgodis och när jag tappade min napp så sköljde dom av den åt mej! Just ja - och chokladen är himmelsk! Hit går vi varje gång som vi har våra dejter i Trosa. Om du inte varit här, så skynda dej! ( Nu börjar min mamma rulla med ögonen och rabbla sina ramsor igen... "marsipan....nougat....ägglikör...". Gud...så där höll hon på hela tiden efter första besöket! Ni förstår ju hur man får skämmas. Men marmeladen var smaskens, det var den!)

Eller va?!! 

Sockerstinna sessor smaskar sagolika stycksaker! Ni kan se hur faster Sofia frågande kollar med mamma om vi köpt nog med choklad.  Det är ju hela den långa vägen hem, och så hade de fått för sej att äta några bitar till det där kaffet dom slabbar hela tiden. Nå, vi sparade ett par bitar till dom - dom med päronlikör var nog tänkta mer för vuxna. Typ kaffe-mammor.

5) Vi brukar gå till djuren hemma hos oss!

Här ser man ju tydligt att jag blivit ganska kanin-van, faktiskt. Säga vad man vill om övriga pälsdjur, men kaninen är nog djuret hela dan för en småttingtjej. Det här är Wilma och nu ska ni få höra nåt sorgligt! Strax efter den här bilden togs så råkade Wilma ut för MINKEN. Jag vet inte riktigt vad en MINK är för nåt, men det verkar vara en hemsk stygging, för Wilma finns inte mer nu. MINKEN tog Doris också. Men Iris klarade sej och nu brukar hon vara hos oss på helgerna så hon inte ska behöva ligga i ankhuset alldeles. Ni kommer få se Iris lite senare.

Det var himla fint att Phoebe hann se Wilma innan MINKEN kom, tycker jag. Phoebe är en klok tjej, som inte riskerar sina fingrar i onödan.  Här kan ni se hur hon funderar på om hon ska våga klappa Wilma eller inte. Hur det blev med klapperiet vet jag inte, jag var fullt upptagen med mina älsklingar HÄSTARNA.

Visst är dom fina?

Här är Anisett. Henne gillar jag nog mest, tror jag. Jag brukar få mata henne med morötter och klappa hennes mule. Oboj att den är mjuk, alltså! Jag är inte ett dugg rädd för hästar. Mamma undrar var i hela friden den genen kom ifrån. Själv var hon hästtjej i exakt ett halvår. Sen åt Giant Surila upp hennes kofta, och så tog den kärleken slut. Det var visst då hon gick över till guldhamstrar på heltid.

Här presenterar jag hästarna för Phoebe. Få se om hon också blir hästtokig. Det vore väl roligt, faster Sofia? Tänk vad mysigt om Phoebe, som pratar så bra , börjar tjata om en egen ponny?

Här ser ni Iris. Eller, ja - åtminstone en liten del av hennes grå päls. Se själva hur modig Phoebe blev bara på en stund!

6) Vi brukar åka till  Torekällberget!

Det här är ett jättetrevligt ställe! Här finns det massor med djur som passar oss småttingar, och gott om fikaställen och utrymme att rasa runt på. Här hälsar vi på en annan favorit: Kossan. Gud, vad jag älskar kossor alltså!

 Jag minns inte riktigt vad det är vi äter här, men det är definitivt nåt med socker.

Man vet när nån känner sej som hemma...här ser ni att Phoebe har full koll på var chokladen finns. Sånt måste man kunna förvänta sej av en kompis, tycker jag.  Lokalkännedom är viktigt när det handlar om choklad, kom ihåg det!

7) Vi brukar jamma ihop

Här kan ni se hur Phoebe greppat guran. Akta er att det svängde om hennes första komposition! Jag körde komp på tamburin. Vi vet inte vad vår duo ska heta än, men låten Phoebe skrev här heter " Käääääädou-dong-tjong". En del av er minns säkert min första låt, "Wäng-bäng-däng" - den jag körde på nyåret 2008-09 för morfar Arne. Vi kör bara riviga grejer, kan jag försäkra er!

 Ja,nog är det full fart, när vi träffas - akta er! Ni undrar säkert hur vi pallar ett sånt tempo och hemligheterna är två: 1) Vi äter mycket choklad. Det är finfin energi, ska jag säga!  2) Vi vilar.

Svårare är det inte. En del vuxna borde verkligen ta efter. Faktiskt äter ni för dåligt, och vilar för sällan - inte undra på ni kroknar efter lunch. Nä, ni har en del att lära er, verkligen.

Här ser ni en del av hemligheten, alltså. Vila middag med en kompis är urmysigt! Det tog ett tag innan jag släppte ifrån mej fårfällen...jag är ju inte så van vid att dela med mej, som ni kanske förstår. Men faster Sofia pratade med mej om att det inte var så lätt när nån kom och bara klampade in på ens territorium och vips så kändes det bättre.  Fast jag släpper inte Nalle helt än. Ibland delar vi på honom och ligger bredvid varandra, men jag vill nog helst inte lämna honom än. Jag är ju inne i en rätt känslig ålder också.

Ja, så där ja - nu känner ni min kusin också! Nog är det trevligt att se hur vi småttingar har det? Fast i ärlighetens namn så var den här bloggen mest för Phoebe, men det har ni säkert redan fattat.

Hoppas ni njuter av att snön är på väg bort och att vårsolen börjar titta fram ibland! Kom nu ihåg:  

Ät choklad. Vila middag. Umgås med vänner.

Ni anar inte hur mysigt livet blir efter några praliner och en vilostund framför Kajsa Kavat.

Nosgos från

Lovisaliten