Kejsarens nya kläder

Jag försöker odla en skeptisk inställning till sådant som luktar konstruktion och manipulation lång väg. Som lanseringen av "Lars Kepler" förra året. Höjd till skyarna i en massiv lansering redan innan den första boken gavs ut. Det var bara alltför uppenbart att någon (=ett förlag sugen på bästsäljare) siktade på att göra en "Stieg Larsson".

Förlaget lyckades och tydligen blev Keplers premiärbok Hypnotisören en ekonomisk framgång. Och det är ju kul för förlaget och författarparet som aldrig sålde stora upplagor av sina "vanliga" kritikerrosade böcker.

Jag hade bestämt mig - inte läsa Kepler för att förstöra mitt goda humör. Men så föll jag till föga häromveckan. Det var ett sådant där erbjudande: köp tre pocketböcker och du får den fjärde på köpet. Hittade inget lockande som gratisbok så det blev Hypnotisören. När jag sedan läste den blev jag förvånad över att den är så genuint usel och förbannad på mig själv att jag förr till föga.

Men... eftersom författarna rimligen behärskar skrivkonsten kom en andra tankevåg. Driver de medvetet med oss läsare? Driver den med hela deckargenren och sitter fnittrande i arbetslyan medan de med tindrande ögon kan iaktta hur kulorna rullar in på deras bankkonton?